Gravglänta av Mattias Edvardsson

Tycker väldigt mycket om Mattias Edvardssons böcker. Han gestaltar miljöer och relationer med en fenomenal fingertoppskänsla. Brotten i hans böcker ligger nära verkligheten, oftast sker de av misstag enligt principen den som lyckades ta kniven först. 

Nu har han alltså utkommit med Gravglänta som inleder hans allra första serie, han har ju endast skrivit solitärer innan. (Vilken jag gillat eftersom jag är den enda i hela världen som inte är så förtjust i serier). Resultatet har blivit fantastiskt bra, det är verkligen en Edvardssonsk roman och jag ser fram emot att slaviskt följa ”Brottsplats Söderslätt” som serien heter.

Gravglänta utspelas på 80-talet och del av handlingen är tydligt inspirerad av det tragiska Kevin-fallet. I en pytteliten by på Söderslätt i Skåne låter en mamma mot bättre vetande sin son leka i skogen tillsammans med grannens två busfrön till pojkar. Hennes värsta farhågor besannas, sonen kommer aldrig att komma tillbaka.

Edvardssons polis som heter Gunni och jag gillar hennes skarpt. Hon är första polis på plats för att leta efter pojken eftersom hon, (och hennes häst), bor hos en släkting nära pojkens hem. Under en period får hon lämna polisuniformen och jobba med fallet som tar en vändning hon är långt ifrån bekväm med. Det är mörkt, hjärtskärande och formidabelt så jag tycker absolut ni ska läsa.

Utgiven på Forum 2024.

De åtta bergen

Varje sommar åker Pietro och hans föräldrar till bergsbyn Grana. Här i de italienska bergen blir fadern någon annan än den arga människan nere i Milano. Han gör långa vandringar och i takt med att Pietro blir äldre vandrar de tillsammans, allt högre och högre upp i bergen. I Grana bor också pojken Bruno och snart blir han och Pietro vänner. En vänskap som trots att det ibland kan gå år mellan gångerna de ses är stark och solid. Som bergen.  

Men Pietro är ingen som stannar och står still. Han vill ut i världen, filma, hjälpa till, se nya saker. Bruno blir kvar i Grana. Han säger sig vara en bergets man som inte kan något annat, inte vill något annat.

Också bergen blir en viktig karaktär i boken. Stigarna, snåren, stenrösen och de kala bergen ovanför trädgränsen. Allt får vi lära känna. I det stillsamma berättandet är naturen helt närvarande. Berättelsen ger en fin skildring av vänskap, men också av samhällets utveckling och möjligheter för människan att följa sin valda väg.

Språket är vackert, känslosamt men aldrig sentimentalt. Fint översatt från italienskan av Malin Emitslöf.

De åtta bergen. Paolo Cognetti. Utgiven på svenska 2018 av förlaget Contempo.

Han Kang fick Nobelpriset!

Med anledning av detta bjuder vi på vår recension av Vegetarianen från 2017.

Vegetarianen av Han Kang

En sällsamt fascinerande och underlig roman! Huvudkaraktären Yeong-hye som berättelsen kretsar kring är en passiv karaktär, så till vida att hon möter omgivningens krav med aktiv passivitet. Hon är i bokens första del gift med en självgod och narcissistisk man som valt just henne därför han anser att hon är en medgörlig och intetsägande människa. En människa som underkastar sig hans vilja och som aldrig någonsin kan komma att överglänsa honom. ( Ack vad han bedrog sig.)

En våldsam dröm utlöser något inom Yeong-hye som leder till att hon helt och hållet undviker att äta kött eller fisk. Hon fjärmar sig alltmer från omvärlden, trots att hon utsätts för både psykiskt och fysiskt våld förhåller hon sig aktivt passiv till omvärldens krav på att hon ska bli ”som vanligt” igen.

Boken är indelad i tre delar med olika berättare som alla förhåller sig olika till Yeong-hye. Jag läser boken på en enda dag, kan inte sluta läsa den vackra, skenbart enkla, nästan kyliga texten. Vad handlar boken om egentligen? Är min västerländska själ alltför inskränkt för att förstå koreansk litteratur? Jag tror att boken på ett plan handlar om psykisk sjukdom och kanske också om feminism, men det finns mycket mer än så att upptäcka är jag övertygad om. (Kanske politik, ekologi eller religion?)

Ni som är med i  bokcirklar måste läsa Vegetarianen! Vissa kommer att älska den, andra kommer att hata den. Det kommer att finnas lika många åsikter om boken som medlemmar i bokcirkeln.

Vegetarianen belönades 2016 med det internationella Man Booker-priset. Utgiven 2017 på Natur & Kultur, översatt från engelska av Eva Johansson. (Originalspråk koreanska).

Bygdedjuret av Sven Olov Karlsson

En mästerlig autofiktiv roman som tar avstamp i 1970-talets Västmanland där Sven Olov Karlsson växer upp. Hans familj driver som sista generation ett av de många småbruk som gått i arv i släktled efter släktled. Det är en trång värld fylld av oskrivna regler utifrån bygdedjurets principer vilket är det samma som jantelagen. Livet är hårt för Sven Olovs pappa som har ett vanligt jobb på dagarna och driver gård på kvällar och helger. Arbetet uppslukar honom i eviga cirklar och så ska det bli även för Sven Olov. 

Läsaren får följa honom genom livet fram tills nu, en färd som stundtals är ljusfattig och mödosam men alltid allmängiltig.  Skildringen går mig djupt till sinnes, jag kan verkligen relatera, även om texten genomsyras av humor och många skildringar är obetalbart roliga, så värker det i hjärtat. Farmodern som fostrar genom att skrämmas, att få dåliga råd från vuxna, skolan med sin hackordning och känslan av att vara alldeles ensam. 

För jösses vad bra han skriver, han är fullkomligt makalös på att gestalta världen, sina medmänniskor och hans sätt att stapla adjektiv på varandra, jag älskar det. Han betraktar världen genom humoristiska ögon vilket ger texten både lätthet och djup. Sven Olov har varit Augustprisnominerad två gånger tidigare och det måste helt enkelt bli en tredje gång med Bygdedjuret.

Utgiven på Natur & Kultur 2024 och på bilden ser ni Sven Olovs debutroman Italienaren som spelar en speciell roll i Bygdedjuret.