Inlägg

Publicerat

Den gröna milen av Stephen King 

Den gröna milen av Stephen King är en förträfflig roman, mörk, gripande och skrämmande. Mänsklig ondska ställs emot mänsklig godhet och nog är den mänskliga ondskan det absolut mest skrämmande man kan tänka sig även om en viss clown är ganska otäck han med. Tror det är Kings signum, godhet och humanism är alltid närvarande i hans böcker vilket har gjort honom till den älskade författare han är. 

Händelserna i romanen utspelas på 30-talet även om historien återges många år senare av den tidigare vaktchefen Paul Edgecomb. Han var chef på den fängelseavdelning där de dödsdömda förvarandes fram till sin avrättning. Den gröna milen var promenaden de dödsdömda gick från sina celler till rummet med ”gamla gnisten”, den elektriska stolen. 

Historien inleds med att två små flickor hittas bestialiskt mördade och när man i närheten påträffar en (jättelik) svart man antas det omedelbart att han är mördaren. Efter en allt annan en rättvis rättegång döms han för morden och placeras hos Paul och hans kolleger på gröna milen. Han är dock i all väsentlighet en helt annan personlighet än de vanliga fångarna och Paul börjar tvivla på att han verkligen är skyldig samt vem han egentligen är. 

Jag har inte sett filmatiseringen av boken, kanske för att jag avskyr fängelseskildringar och kanske är det därför jag läste boken först nu. Kunde inte längre bortse från att så många anser att den är en av Kingens bästa och jag håller med, det är verkligen en fantastisk roman. 

En kul grej är att Stephen King i efterordet till romanen berättar att Den gröna milen först publicerades i sex olika delar där en del i månaden släpptes som en slags följetongsroman. Solvej Balle och Denise Rudberg var alltså inte först, men det var å andra sidan inte Stephen King heller. Redan på 1850-talet var det vanligt att böcker gavs ut i flera oavslutade delar. Några av Charles Dickens romaner publicerades på detta sett och King skriver i efterordet hur han studerade och tog lärdom av hur Dickens introducerade läsaren till en ny del med små rekapitulationer om vad som hänt tidigare. 

Utgiven på Albert Bonniers förlag. Översättning av John-Henri Holmberg.

Publicerat

Hjärtat av Malin Kivelä

Den allra första boken jag läste av Malin Kivelä var Allt eller inget. Den handlar om Aija, det är jul och ”om man börjar från början, den här historien, så är det vid den här tidpunkten mycket folk på den numera snöfria Alexandersgatan, kring Tre smeder trängs de och under den roterande klockan träffas de, vid jämna klockslag, alla på en gång. I min väska med hjul har jag skinkan”

Aija betraktar tillvaron som vore det ett dockskåp. Människorna på gården, Sofia och hennes bebis, blir leksaksfigurer som inte kan inkludera kvinnor som Aija i sina liv. Men hon träffar den ryske musikanten Pjotr och något verkligt händer men vad? Och strösslat i snö och längtan finns Elvis Presley.

Nu har jag just lyssnat till de sista orden i Kiveläs roman Hjärtat, föredömligt inläst av henne själv. Ett litet barn som föds med ett allvarligt hjärtfel. Oron för barnet ligger som ett dovt muller genom hela boken. Den känns. Men berättelsen riktar sig mot hur vardagen blev. Mamman som ändå vaknar varje morgon på sjukhuset, hur dåligt hon än sov på madrassen på golvet. Man behöver ändå gå på toa, känner ändå hunger, klär ändå på sig. Trots barnets tillstånd. Alla andra lever på, går till jobbet. Fram till slutet är utgången oviss för oss.

Kiveläs språk är fantastiskt. Korta meningar. Lågmält. Poetiskt. Men skarpt och precist. Ren njutning trots det mardrömslika med det sjuka lilla barnet. Jag vet att hon skriver en hel del barnböcker, men jag vill ha mer roman. Nu!

Publicerat

Vänskapens udde av Alice Elliot Dark

En varm berättelse om den livslånga vänskapen mellan två 80-åriga kvinnor, författaren Agnes och hemmafrun Polly. Vi träffar dem år 2000, då bådas liv är i gungning. Agnes har genomgått en cancersjukdom och har för första gången i sitt liv drabbats av skrivkramp. Till råga på allt kontaktas hon frekvent av en bokförlagskvinna från New York som inte ger upp hoppet om att Agnes ska skriva sina memoarer.  Pollys make har åldrats snabbt och obönhörligt och Polly är inte längre bara den stödjande makan till en ganska självupptagen man, utan också hans vårdare. Agnes har alltid ansett att Polly är mycket mer begåvad än sin make, kanske håller Polly med, men hon gör det som förväntas av henne. Genom återblickar får läsaren följa de båda kvinnorna genom livet och blir varse vad som präglat dem till de insiktsfulla kvinnor de är. 

Jag tyckte väldigt mycket om Vänskapens udde, inte minst för att den här typen av stillsamt berättande blivit mer och mer sällsynt. Trots den rofyllda läsningen innehåller romanen både mörker, dramatik och överraskningar.  Och så handlar det förstås om böcker och författande vilket är helt oemotståndligt för en sådan som jag. Jag läste de 589 sidorna långsamt och njöt i fulla drag!

Utgiven på Brombergs 2023. Översatt av Andreas Vesterlund.

Publicerat

Bokfrukost om Det sista han sa

Vårsäsongens första bok:  Det sista han sa av Laura Dave. Den har stått på både min och Maggans vill läsa-lista ett bra tag. Det var dags nu.

Hannah har träffat sitt livs kärlek i Owen. Hon försöker komma överens med hans tonårsdotter Bailey, men det går sådär om hon ska vara helt ärlig. En dag står en elev från skolan utanför hennes dörr och räcker över en lapp från Owen. ”Skydda henne” är allt som står. Owen är försvunnen och Hannah begriper ingenting. Och i ett slag dyker poliser, säkerhetspersonal och välvilliga vänner och kollegor upp. De frågar och ger uppmaningar till vad Hannah bör göra. Men hon bestämmer sig för en annan väg. Tillsammans med Bailey försöker Hannah finna ut vem Owen är och varför han försvann .

Så här sa vi
– Det står inte stilla en sekund. Verkligen driv i boken.
– Överraskande vändningar och oförutsägbar
– Ovanlig plot, inte läst något liknande.
– Jag läste den på engelska när den kom ut och tyckte det var superbra, nu läste jag om den på svenska. Utan överraskningsmomenten blev det något annat.
— Då lär vi oss att inte läsa om spänningsromaner, ha ha.
– Sausalito är ett väldigt fint och trevligt ställe!
– Bra bok i sin genre!
– Ja, men hur kunde hon så lättvindigt finna sig i den situation som hon hamnar i?
– Går på Apple-tv nu. Väldigt bra.
– Slutet är toppen. Inte något tydligt happy end.

Frukostbokklubbens tema för säsongen är Inte så stora förlag. Den här boken är utgiven hos Nona och är översatt av Molle Kanmert Sjölander.