Inlägg

Publicerat

Frukostintervjun: Barbro Guaccero

Just nu läser vi Skuggan av pilträden av Barbro Guaccero, en spänningsroman som utspelar sig i Småland. Författaren själv bor i Italien sedan många år. Och vi är som vanligt nyfikna på frukostvanorna.

Hej! Vad äter du till frukost?
Te och en skiva rostat bröd, smör och hemgjord marmelad (av mina egna citrusfrukter) och en liten skål med två pärlor Omega 3 och en multivitamintablett. Alltid det samma. Jag är ingenting för stora frukostar, men de får gärna ta lång tid ändå.

Vad läser du helst till frukost, tidning eller bok?
Jag brukar läsa tidningarna på nätet, en italiensk och en svensk, men när jag arbetar som bäst med en bok, läser jag om det jag skrev dagen innan.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Oj, det jag för tillfället läser. Eller kanske en klassiker som en vidsidanombok att läsa ur då och då.

Vad läser du just nu?
I munkens skugga av Helena Thorfinn

Vilken bok är den första du minns?
Pricken av Margret Rey. Sönderläst älkslingsbok när jag var liten. Jag var nog själv en Pricken.

En bok som betytt mycket för dig?
Uppslukande läsning har varit Hundra år av ensamhet av Márquez och Leoparden av di Lampedusa. En läsning som jag ständigt kommer tillbaka till är Prousts På spaning.

Och så funderar vi över vad du använder som bokmärke?
Jag vet inte riktigt om jag vågar bekänna det här, men jag viker hundöron. De kan aldrig trilla ur.

Superbra ju. Hundöron gillar vi också. Skriver du på något nytt?
Ja, det gör jag faktiskt. Min bok nummer två i trilogin om poliserna i Vidstad är nästan klar och skall ut i oktober 2024. Trean är på synopsstadiet.  

Roligt! Vi gillar ju bokklubbar, är du med i någon?
Ja självklart, SWEA:s internationella bokklubb EMA som är öppen för  SWEA:s alla medlemmar runt om i världen och Svenska Kyrkans i Rom Bokklubb.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i
hyllan?
Känsligt kapitel. Mina ambitioner är mycket bättre än utförandet. Tanken är att ha en bokhylla för facklitteratur: konst, trädgård, mat, historia mm och spridda bokhyllor med skönlitteratur som skall vara sorterade i strikt bokstavsordning efter författare, men i praktiken hamnar mina böcker ofta lite huller om buller för att de inte får plats. Det där är ett ständigt dåligt samvete.

Ändå ett härligt problem att ha. Tack för intervjun och ha en fin dag. Hälsa alla hundarna!

Publicerat

Bokfrukost om Verkliga brott av Denise Mina

Höstens tema för frukostbokklubben är färger och kanske fick vi töja lite på gränserna när vi valde den här romanen av vår älsklingsförfattare. Men grått Glasgow och grönt Skottland tycker vi räcker långt!

Utgångspunkten drar sannerligen igång historien . Anna som gärna lyssnar på spännande true crime-poddar får veta att en gammal bekant mördats i en båtolycka. Just som hon drar efter andan efter det beskedet meddelar hennes man, med resväskan i hand, att han tänker lämna henne eftersom han har en relation med Annas bästa vän. Vilken mardröm! Nu visar det sig dessutom att Annas bakgrund inte överensstämmer med den identitet hon lever med nu. Och när hon fångas på Twitter-bild blir hon utsatt för stor fara. Spänning till sista sidan.

Vad sa vi?

– Hon kan verkligen skriva, Denise Mina. Så välskriven och driven thriller.
– Det är bra att den utspelar sig långt härifrån. Många spänningsromaner är som att läsa fördjupningar av dagstidningarna. Man får bara ångest.
– Den har driv rätt igenom, ända till slutet. Vad säger man, bladvändare?
– Men hur kan Anna klara allt? Det är ju inte så att hon har gått någon agent-skola precis. Men hon kan slåss och avvärja knivdåd hur lätt som helst.
–Just som man tror att man fattat något händer något annat som gör att historien tar sig en helt ny vändning.
– Nja, jag är mer ljum faktiskt. Helt okej, men engagerade mig inte riktigt.
– Gick inte upplösningen lite väl snabbt?
– Hur kunde X vara typ maffiaboss OCH så korkad?
– Den är rolig också. Skruvad, oväntad. Man ser ju fram emot att läsa nästa bok om Anna.

Verkliga brott är utgiven på svenska hos Modernista i översättning av Boel Unnerstad. Nästa gång blir det Clarie Keegans Genom blå hagar.

Publicerat

Ett ord för blod av Faysa Idle, Daniel Fridell och Theodor Lundgren

En uppväxtskildring från dagens Sverige, från ett Sverige som de flesta svenskar inte vet existerar.  Rakt upp och ner utan en enda krusidull, berättar 25-åriga Faysa om sin uppväxt i en familj bördig från Somalia. Fadern lämnar familjen tidigt och modern arbetar hårt för att försörja Faysa och hennes syskon. Under bara några år utvecklas Stockholmsförorten Tensta där Faysa bor till ett laglöst land och när en av hennes bröder väljer den kriminella banan, får det konsekvenser för hela familjen. 

Det är en mörk och skoningslös skildring av Faysas liv från det hon är ganska liten. Nära vänner dör, en bror dör men hon tappar aldrig styrkan att gå vidare och kämpa för att skapa sig ett eget liv och en egen röst. Hon är som en eld som inte låter sig kvävas. Som liten läser hon Pippi Långstrump som tröst, senare skriver hon poesi och hon har skrivit den här boken som jag hoppas många ska läsa. Tyvärr är den mer än högaktuell och oändligt hjärtskärande. Så läs, bara läs!

Utgiven på Lind & Co 2023.

Publicerat

Vulcan av Nino Mick

1875 brann tändsticksfabriken Vulcan. Fyrtiosex kvinnor och flickor omkom i branden. 1909 och samma plats. Ny fabrik. Tämligen lika (usla) arbetsförhållanden. Sara jobbar på Vulcan. Packar askarna. Hur man gör? Det är inte svårt

Innerask, stickebunt, ytterask. Skjut samman, lägg åt sidan.

Saras man Salemon har fängslats för värnpliktsvägran. Hon kämpar på för uppehället för sig och barnen. Berta, som var med 1875 men av någon outgrundlig anledning klarade sig, får hyra en sängplats och det ger ett gott tillskott i kassan. Mat på bordet. Sällskap. Naemi, ungsocialisten, väntar också på Salemon. ”Han behövs på mötena, det blir ingen reda utan honom.” För i Sverige drar det ihop sig det till strejk. Naemi vill att de alla ska ställa upp, i solidaritet med andra arbetare, undrar varför inte fler kvinnor, labborna, ansluter till mötena.

Men de som också för berättelsen framåt är rösterna från de fyrtiosex flickorna som omkom i branden. De bildar ett kollektiv där de pratar och rör sig överallt, oförmögna att komma till ro efter alla dessa år. De kan gå in i de levande människorna, förflytta sig som vinden mellan hus och platser och tider. Betraktar, kommenterar som antikens körer. De sörjer att de inte fick leva. Och vems var skulden till denna brand som de inte kan släppa?

Unikt. Säreget. One of kind. Allt passar för att beskriva romanen. Här finns klasskamp, arbetarskildring, o(lyck)saliga andar och fina gestaltningar av människor, kanske särskiltkvinnorna. Språket i de berättande partierna är så vackert, poetiskt, rytmiskt. I bjärt kontrast mot de grovt dialektala dialogerna. Jag hakade upp mig där, tvärnit i min läsning i början. Men så blev också det en rytm att följa. Så varsågod, 430 sidor att njuta av, beröras av, gråta till.

Vulcan. Nino Mick. Utgiven 2023 hos Norstedts. Det snygga omslaget är gjort av Moa Schulman.

PS. Jag vet inte jag, men en Augustprisnominering på måndag kan väl knappast vara främmande?