Inlägg

Publicerat

Birnams skog av Eleanor Catton

En sällsam och välskriven roman vars berättelse jag inte läst förut. Av förlaget benämns den som en psykologisk thriller och det stämmer förstås, men den är väldigt mycket mer än så. Birnams skog är namnet på en antikapitalistisk grupp som odlar biodynamiskt på övergivna platser. I en presentation av gruppen anges att de lever efter principer om solidaritet och ömsesidig hjälp. Det där sista haltar, (förstås), men de två vännerna Mira och Shelley styr och håller outtröttligen verksamheten flytande. 

Shelley sköter ekonomin och driften medan Mira är eldsjälen som drömmer stort. När ett jordskred inträffar i den nya zeeländska ödemarken och gör ett stort område obeboeligt ser Mira omedelbart en möjlighet för Birnams skog. Hon reser dit för att se om det är möjligt att etablera sig i den otillgängliga dalen och odla. Väl där finner hon att hon inte är ensam om att väva planer för den isolerade dalen, även miljardären och exploatören Robert Lemoine är på plats och tycks ha varit det en tid. Efter en del gruff kommer enas dock Mira och Lemoine till slut om ett samarbete. Men är Lemoines planer hederliga och är han att lita på? 

Utspelas till större delen i den nya zeeländska ödemarken och jag gillar verkligen miljöbeskrivningarna. Läser i efterordet att platsen är påhittad vilket förstås var ett måste för intrigen. Dock är skildringen av att överleva i ödemarken fängslande. Min gamla dröm om att resa till Nya Zeeland lever upp.

Utgiven på Brombergs Bokförlag 2023, översatt av Inger Johansson

Publicerat

Från A till Ö: S som i Sömngångerskan

Jag rensar och städar i bokhyllor och blogginlägg. Hittar intressanta böcker som är lästa men glömda. Som Sömngångerskan av Essie Fox. Den gavs ut på det numera före detta bokförlaget Damm. Essie Fox har jag inte läst sedan jag skrev om boken i november 2011. Inte heller ägnat henne en tanke trots att jag uppenbart gillade boken, i alla fall i början:

”Jag tror att när Essie Fox gjorde research och skrev sin bok Sömngångerskan, så hade hon riktigt roligt. Engagemanget för det viktorianska går inte att ta miste på vare sig i ”Författarens kommentarer” i slutet av romanen eller på hennes webbsida virtualvictorian. Det tidstypiska finns verkligen med i romanens miljöer, i dofter och smaker och är romanens styrka.

Den unga Phoebe, oskuldsfull och naiv,  växer upp med den strängt kristna mamman och den mer levnadsglada mostern som är sångerska och skådespelare. Phoebe får i smyg följa med sin moster till teatrarna, men omedelbart får vi veta att något händer och  moster Cissy slutar sjunga. Vi anar något dolt och att det är det som ska redas ut och avslöjas i berättelsen. Här introduceras också Mr Samuel – mörk och beslutsam och jag får Mr Darcy-känsla. När sedan moster Cissy dör ber Mr Samuel att Phoebe ska bli sällskapsdam åt hans hustru.

Steg för steg rullas historien upp om hur alla de tre kvinnornas liv starkt påverkats av mannen. Men ganska tidigt räknar jag ut gåtans svar. Jag tröttnar och tycker inte det blir så spännande. Mr Darcy-känslan försvinner snabbt och där Moster Cissy blir en välgestaltad karaktär blir mamma Maud helt platt.”

Det verkar inte som om fler böcker översatts till svenska sedan Sömngångerskan. Webbsidan The Virtual Victorian är välmående och aktuell (och rolig att läsa) och på Essie Fox författarsida ser jag att ett helt gäng böcker publicerats sen dess. Den senaste heter Fascination och vi rör oss också här i det viktorianska. Så frågan är: Är ni bekanta med Essie Fox böcker?

Sömngångerskan. Essie Fox. Utgiven på svenska 2011 i översättning av Annika Sundberg.

Det här en promenad i lästa böckers förråd som jag gör just nu.

Publicerat

Holly av Stephen King

Holly Gibney, från Kings Mr. Mercedes-serie är tillbaka och hon har just begravt sin mor. Det är sommaren 2021 och världen både präglas och plågas av pandemin. Hollys mor som var både covidförnekare och vaccinmotståndare blev ett av sjukdomens offer. Holly känner sig betryckt och sorgsen och eftersom hon och hennes affärspartner i detektivbyrån, (även han sjuk i covid), inte har så många uppdrag beslutar Holly att ta ledigt. Ett telefonsamtal kommer dock i vägen, en desperat kvinna som ber om hjälp då hennes dotter Bonnie har försvunnit. Holly börjar tveksamt luska i fallet utan något större hopp men till sin bestörtning upptäcker hon att det finns ett antal personer som alla försvunnit på liknade sätt.  

Vi läsare vet mer än Holly eftersom King avslöjar vissa detaljer i början av boken, men vi är förstås inte säkra, vi undrar varför!!!!! och vi är alla mer eller mindre äcklade. Spännande och helläskigt är det. 

Holly är 600 sidor lång, King har ju rykte om sig att skriva för långa romaner och hans redaktör för att inte säga till på skarpen avseende detta.  Kanske har man just gjort det här, för även om Holly är en tegelsten så upplever jag  inte romanen för lång. Omfattar ju mycket annat än bara gåtan, Vänskap, poesi, skrivande och drömmen om att bli författare. Människans oundvikliga och plågsamma åldrande och så får alternativ fakta och antivaxxare sig några rejäla kängor. 

Har läst ett 15-tal böcker av King. Han lär ha gett ut ett 70-tal så det är inte så många. Har gillat allt men Holly tycker jag definitivt är en av de bästa jag läst. Tyckte väldigt mycket om den.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2023, översättning av John-Henri Holmberg

Publicerat

Från A till Ö: T som i Tearne

En hälsning från mig själv 2011.

Ibland väljer jag en bok för titelns skull. Som Brixton Beach. Brixton ligger fint i munnen. Jag hade valt romanen också om den skulle heta Brixton Road, Brixton Street, Brixton Bar. Men troligen inte Brixton Love. Jag visste inget annat om den – den allra bästa läsningen för mig. Förutsättningslöst och förväntansfullt. Nu har jag  just slagit ihop boken och är fortfarande omtumlad.

Alice heter kvinnan som är huvudperson  i Brixton Beach och jag följer henne i dryga trettio år. Bombningarna i London 2005 ramar in berättelsen men Sri Lanka är själva utgångspunkten, pulsen, själen i berättelsen. Här föds Alice och bor tillsammans med föräldrarna när det ännu är Ceylon och inbördeskriget växer, när människor plågas och dör i allt snabbare takt. Alice mamma Sita blir gravid när Alice är nio år och när Sita felbehandlas av en rasistisk läkare så att förlossningen blir ofattbart svår beslutar familjen sig för att lämna ön för en annan. England.

Kvar på Sri Lanka finns Alice morfar Bee. En underbart skildrad man. En konstnär vars röst bärs vidare i såväl Alice som i romanen långt efter att han är död. Alice längtan efter hemlandet, efter morfar, efter det som skulle bli, efter havet, med vågorna som rullar ut och alltid kommer tillbaka, fyller alla hennes konstverk i huset Brixton Beach i London. Men det finns inte sentimentalitet just, snarare allvar och kanske hopp. Alice är ett allvarligt barn och likafullt en allvarlig kvinna och jag vänder blad efter blad, hela tiden på spänn. Och jag önskar henne att stråk av Brixton Love ändå ska dra in. Måtte hon nu… och ska hon ändå inte … och skulle hon…

Och hon skulle.

Brixton Beach av Roma Tearne. Utgiven av Ordfront 2011.

Det här en promenad i lästa böckers förråd som jag gör just nu.