Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist

En roman om vänskap, sorg och om att lämna barndomen bakom sig. Det handlar om 14-årige Johannes sommaren 1985, han befinner sig som vanligt i Stockholms skärgård men det trygga och självklara i hans värld är i gungning. Föräldrarnas äktenskap är på upphällningen och sommarhuset genomsyras av tyst melankoli. Kompisgänget där alla på sitt 14:de år, håller på att sprängas av tonårshormoner och helt nya roller formas.  

Märkligast av allt är dock att Johannes med kompisar hittar en sjöjungfru. Ingen vacker sådan som i sagorna, utan snarare en skrämmande blandning av fisk och människa. Eftersom hon uppenbart är i nöd tar killarna med henne hem till ön och gömmer henne i en sjöbod och placerar henne i en jacuzzi som de fyller med havsvatten. 

Jag har aldrig svårt att tro på det John Ajvide Lindqvist skriver. Onda GB-gubbar, vampyrer och hans lösning av Palmemordet för att nämna något.  Med vissa författare är det så, övernaturlighet och sagoväsen blir självklara och helt naturliga vad de än skriver. Ofta är dessa författare skickliga på att ömsint och empatiskt skildra vanliga människor och relationer, kanske det är därför?  

Jag vet inte, jag bara vet att Ajvide Lindqvist är en strålande författare och att jag tycker att Sommaren 1985 är en av hans allra bästa böcker. Älskar tidsmarkörerna, gängets längtan efter den legendariska dygnslånga konserten Live Aid och att vara i Johannes 14-åriga liv. Han är en underbar ung person att lära känna, gillar också de 10-åriga kompisarna Lovisa och Melinda som oväntat kommer till Johannes hjälp. Och så måste jag läsa om Jackie Collins Hollywoodfruar som håller Johannes sällskap i det tysta och sorgsna sommarhuset.

Utgiven på Ordfront 2023.

Bokfrukost om Arvet du fick

I veckan hade vi bokfrukost om Arvet du fick av Amanda Lundeteg. I romanen är det Alexandra som är huvudperson, vd för företaget Egalitet, och adopterad som bebis från Sri Lanka. Hon lever ett bra och framgångsrikt liv tycker hon. Men så gör hon ett DNA-test för att kanske hitta sin bakgrund, vilket sätter igång en lång rad händelser och förändringar, för henne själv och andra. Boken vill omfatta många ämnen, adoption förstås men också rasism, mellanförskap, jämställdhet. Vi var ganska oense om boken fungerar som skönlitteratur, men ense om att den tog upp viktiga aktuella ämnen som är intressanta att prata om. Så här lät vi ungefär:

– Jag fick läsa den som fackbok, annars skulle jag bara irritera mig över berättarstilen.
– Det är så intressant att läsa om hur man kan forska fram sitt ursprung
– Konstruerade dialoger som var som föreläsningar, men jag lärde mig en hel del
– En riktig bladvändare
– Alla personer fick fungera som presentatörer av ett ämne, inget annat.
– Andra halvan var bäst
– Den handlar om för många saker. De är så intressanta, men det blir för ytligt
– Otroligt intressant berättelse. Kunde inte släppa den.
– Hade fungerat bättre som en självbiografi
– Alexandra vill prestera så mycket, först som en lyckad adoptivperson i Sverige, sen viktigt att poängtera att första-föräldrarna födde henne ur kärlek. Hade det blivit en bok om ursprunget bara varit misär?
– En ögonöppnare.

Arvet du fick. Amanda Lundeteg. Utgiven 2023 hos Norstedts.

Hurra! Dags att hasa runt på bokmässa nummer 21

Nu åker jag ner till bokmässan. Jag har varit där varje år sedan 2001 och borde fira bokmässa nummer 23 i år. Men. pandemi-året 2020 blev det bara digitalt och hybrid-året 2021 var jag också kvar i Stockholm. Så räknar jag, och då blir det 21.

Jag bor på Gothia towers. Det gillar jag. Vi har bott lyx och superlyx men i år är det ett alldeles ordinärt rum. Huvudsaken är ändå att kunna åka hissen upp när man storknar. Det finns, som vanligt, en stor mängd saker att lyssna till. De flesta framträdanden krockar, som vanligt, men det brukar ordna sig ändå, som vanligt.

Mitt första år 2001 betalade man cash i alla montrar och jag minns att mina pengar tog slut. Ringde hem och ordnade överföring från något sparkonto. Resväskan fullpackad med böcker. Nåt år senare hade det dragits in en bankomatvagn i en mässhall och det blev enkelt att hämta ut mera pengar, för det behövdes alltid. Sen blev det äntligen möjlighet till kortköp och numera också swish. I början ilade jag också omkring i snabb takt, livrädd för att missa något viktigt och intressant. Det gör jag inte längre. Snarare hasar jag och hinner jag så hinner jag. Det händer ändå så mycket kul på vägen.

Helt säkert bloggar jag inte så mycket under mässan. Men vi hörs ju ändå, på instagram.

Ett samtal om Om uträkning av omfång – 1

Nu tar vi oss an den omtalade romanen Om uträkning av omfång av Solvej Balle. Romanen är den första delen av sju läser vi (och lite känns det som man vill lägga till ett utropstecken efter den informationen). Det är Tara Selter som är huvudperson. Eller kanske ännu hellre tiden. För tiden har hakat upp sig och dagen 18 november upprepar sig om och om igen.

Ann-Sofie: När jag läste om den här romanen undrade jag att hur det var möjligt att skriva en hel roman om ett och samma datum, om upprepning och evighet, utan att tråka ut en läsare. Men nu, efter att ha läst denna första del är jag som så många andra helt blown away. Det är existentiellt, vackert och fasansfullt. Hur är din första känsla?

Maggan: Min känsla är att boken är så spännande, läser och läser för jag vill veta hur det går. Först mot slutet börjar jag fundera över möjliga metaforer och vad Balle vill säga egentligen. Tur att nästa del kommer så snart.

Ann-Sofie: Jag läste också så, hur ska det gå! Jag kände inte alls till att det var första delen av många, tänkte till och med att siffran 1 var betydelsefull, haha. Men så småningom tänkte jag att det kommer inte sluta här. Att vi läsare också ska vara i boken, i Tara Selter, i den 18 november. Initialt kommer hon väldigt nära sin man, när de försöker lösa gåtan. Men sen … det måste kännas helt sinnessjukt att starta om och starta om. Hon verkar ändå vara vid vett och sans. Så … vad tror du författaren vill säga? Eller förstår vi det först efter del sju?

Maggan: Det är en gåtfull berättelse, har tänkt på att Taras dag som går om och om igen skulle kunna vara en skildring av en oskyldig fånge isolerad i ett fängelse? Jag har ingen aning om vad författaren vill säga, tror dock inte att det är fantasy eller sci-fi även om denna inledning skulle kunna vara just en genreroman. Jag undrar också om det bara är hon som är fången i tiden? Kanske världen pågår och går framåt som vanligt att hon är delad i två så att hennes andra kropp lever i den ”riktiga” tiden?

Ann-Sofie: Åh, det var spännande tankar! Jag köper allt du säger. Lite kanske man kan luska ut när jag lyssnar till Solvej Balle på bokmässan. Knuffa in henne bakom en ridå och pressa henne på svar. I annat fall kommer del 2 i svenska översättningen kommer just den 18 november.

Om uträkning av omfång 1. Solvej Balle. Utgiven på svenska 2023 hos Wahlström & Widstrand, i översättning av Ninni Holmqvist.