Holly av Stephen King

Holly Gibney, från Kings Mr. Mercedes-serie är tillbaka och hon har just begravt sin mor. Det är sommaren 2021 och världen både präglas och plågas av pandemin. Hollys mor som var både covidförnekare och vaccinmotståndare blev ett av sjukdomens offer. Holly känner sig betryckt och sorgsen och eftersom hon och hennes affärspartner i detektivbyrån, (även han sjuk i covid), inte har så många uppdrag beslutar Holly att ta ledigt. Ett telefonsamtal kommer dock i vägen, en desperat kvinna som ber om hjälp då hennes dotter Bonnie har försvunnit. Holly börjar tveksamt luska i fallet utan något större hopp men till sin bestörtning upptäcker hon att det finns ett antal personer som alla försvunnit på liknade sätt.  

Vi läsare vet mer än Holly eftersom King avslöjar vissa detaljer i början av boken, men vi är förstås inte säkra, vi undrar varför!!!!! och vi är alla mer eller mindre äcklade. Spännande och helläskigt är det. 

Holly är 600 sidor lång, King har ju rykte om sig att skriva för långa romaner och hans redaktör för att inte säga till på skarpen avseende detta.  Kanske har man just gjort det här, för även om Holly är en tegelsten så upplever jag  inte romanen för lång. Omfattar ju mycket annat än bara gåtan, Vänskap, poesi, skrivande och drömmen om att bli författare. Människans oundvikliga och plågsamma åldrande och så får alternativ fakta och antivaxxare sig några rejäla kängor. 

Har läst ett 15-tal böcker av King. Han lär ha gett ut ett 70-tal så det är inte så många. Har gillat allt men Holly tycker jag definitivt är en av de bästa jag läst. Tyckte väldigt mycket om den.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2023, översättning av John-Henri Holmberg

Från A till Ö: T som i Tearne

En hälsning från mig själv 2011.

Ibland väljer jag en bok för titelns skull. Som Brixton Beach. Brixton ligger fint i munnen. Jag hade valt romanen också om den skulle heta Brixton Road, Brixton Street, Brixton Bar. Men troligen inte Brixton Love. Jag visste inget annat om den – den allra bästa läsningen för mig. Förutsättningslöst och förväntansfullt. Nu har jag  just slagit ihop boken och är fortfarande omtumlad.

Alice heter kvinnan som är huvudperson  i Brixton Beach och jag följer henne i dryga trettio år. Bombningarna i London 2005 ramar in berättelsen men Sri Lanka är själva utgångspunkten, pulsen, själen i berättelsen. Här föds Alice och bor tillsammans med föräldrarna när det ännu är Ceylon och inbördeskriget växer, när människor plågas och dör i allt snabbare takt. Alice mamma Sita blir gravid när Alice är nio år och när Sita felbehandlas av en rasistisk läkare så att förlossningen blir ofattbart svår beslutar familjen sig för att lämna ön för en annan. England.

Kvar på Sri Lanka finns Alice morfar Bee. En underbart skildrad man. En konstnär vars röst bärs vidare i såväl Alice som i romanen långt efter att han är död. Alice längtan efter hemlandet, efter morfar, efter det som skulle bli, efter havet, med vågorna som rullar ut och alltid kommer tillbaka, fyller alla hennes konstverk i huset Brixton Beach i London. Men det finns inte sentimentalitet just, snarare allvar och kanske hopp. Alice är ett allvarligt barn och likafullt en allvarlig kvinna och jag vänder blad efter blad, hela tiden på spänn. Och jag önskar henne att stråk av Brixton Love ändå ska dra in. Måtte hon nu… och ska hon ändå inte … och skulle hon…

Och hon skulle.

Brixton Beach av Roma Tearne. Utgiven av Ordfront 2011.

Det här en promenad i lästa böckers förråd som jag gör just nu.

Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist

En roman om vänskap, sorg och om att lämna barndomen bakom sig. Det handlar om 14-årige Johannes sommaren 1985, han befinner sig som vanligt i Stockholms skärgård men det trygga och självklara i hans värld är i gungning. Föräldrarnas äktenskap är på upphällningen och sommarhuset genomsyras av tyst melankoli. Kompisgänget där alla på sitt 14:de år, håller på att sprängas av tonårshormoner och helt nya roller formas.  

Märkligast av allt är dock att Johannes med kompisar hittar en sjöjungfru. Ingen vacker sådan som i sagorna, utan snarare en skrämmande blandning av fisk och människa. Eftersom hon uppenbart är i nöd tar killarna med henne hem till ön och gömmer henne i en sjöbod och placerar henne i en jacuzzi som de fyller med havsvatten. 

Jag har aldrig svårt att tro på det John Ajvide Lindqvist skriver. Onda GB-gubbar, vampyrer och hans lösning av Palmemordet för att nämna något.  Med vissa författare är det så, övernaturlighet och sagoväsen blir självklara och helt naturliga vad de än skriver. Ofta är dessa författare skickliga på att ömsint och empatiskt skildra vanliga människor och relationer, kanske det är därför?  

Jag vet inte, jag bara vet att Ajvide Lindqvist är en strålande författare och att jag tycker att Sommaren 1985 är en av hans allra bästa böcker. Älskar tidsmarkörerna, gängets längtan efter den legendariska dygnslånga konserten Live Aid och att vara i Johannes 14-åriga liv. Han är en underbar ung person att lära känna, gillar också de 10-åriga kompisarna Lovisa och Melinda som oväntat kommer till Johannes hjälp. Och så måste jag läsa om Jackie Collins Hollywoodfruar som håller Johannes sällskap i det tysta och sorgsna sommarhuset.

Utgiven på Ordfront 2023.

Bokfrukost om Arvet du fick

I veckan hade vi bokfrukost om Arvet du fick av Amanda Lundeteg. I romanen är det Alexandra som är huvudperson, vd för företaget Egalitet, och adopterad som bebis från Sri Lanka. Hon lever ett bra och framgångsrikt liv tycker hon. Men så gör hon ett DNA-test för att kanske hitta sin bakgrund, vilket sätter igång en lång rad händelser och förändringar, för henne själv och andra. Boken vill omfatta många ämnen, adoption förstås men också rasism, mellanförskap, jämställdhet. Vi var ganska oense om boken fungerar som skönlitteratur, men ense om att den tog upp viktiga aktuella ämnen som är intressanta att prata om. Så här lät vi ungefär:

– Jag fick läsa den som fackbok, annars skulle jag bara irritera mig över berättarstilen.
– Det är så intressant att läsa om hur man kan forska fram sitt ursprung
– Konstruerade dialoger som var som föreläsningar, men jag lärde mig en hel del
– En riktig bladvändare
– Alla personer fick fungera som presentatörer av ett ämne, inget annat.
– Andra halvan var bäst
– Den handlar om för många saker. De är så intressanta, men det blir för ytligt
– Otroligt intressant berättelse. Kunde inte släppa den.
– Hade fungerat bättre som en självbiografi
– Alexandra vill prestera så mycket, först som en lyckad adoptivperson i Sverige, sen viktigt att poängtera att första-föräldrarna födde henne ur kärlek. Hade det blivit en bok om ursprunget bara varit misär?
– En ögonöppnare.

Arvet du fick. Amanda Lundeteg. Utgiven 2023 hos Norstedts.