Inlägg

Publicerat

Hurra! Dags att hasa runt på bokmässa nummer 21

Nu åker jag ner till bokmässan. Jag har varit där varje år sedan 2001 och borde fira bokmässa nummer 23 i år. Men. pandemi-året 2020 blev det bara digitalt och hybrid-året 2021 var jag också kvar i Stockholm. Så räknar jag, och då blir det 21.

Jag bor på Gothia towers. Det gillar jag. Vi har bott lyx och superlyx men i år är det ett alldeles ordinärt rum. Huvudsaken är ändå att kunna åka hissen upp när man storknar. Det finns, som vanligt, en stor mängd saker att lyssna till. De flesta framträdanden krockar, som vanligt, men det brukar ordna sig ändå, som vanligt.

Mitt första år 2001 betalade man cash i alla montrar och jag minns att mina pengar tog slut. Ringde hem och ordnade överföring från något sparkonto. Resväskan fullpackad med böcker. Nåt år senare hade det dragits in en bankomatvagn i en mässhall och det blev enkelt att hämta ut mera pengar, för det behövdes alltid. Sen blev det äntligen möjlighet till kortköp och numera också swish. I början ilade jag också omkring i snabb takt, livrädd för att missa något viktigt och intressant. Det gör jag inte längre. Snarare hasar jag och hinner jag så hinner jag. Det händer ändå så mycket kul på vägen.

Helt säkert bloggar jag inte så mycket under mässan. Men vi hörs ju ändå, på instagram.

Publicerat

Ett samtal om Om uträkning av omfång – 1

Nu tar vi oss an den omtalade romanen Om uträkning av omfång av Solvej Balle. Romanen är den första delen av sju läser vi (och lite känns det som man vill lägga till ett utropstecken efter den informationen). Det är Tara Selter som är huvudperson. Eller kanske ännu hellre tiden. För tiden har hakat upp sig och dagen 18 november upprepar sig om och om igen.

Ann-Sofie: När jag läste om den här romanen undrade jag att hur det var möjligt att skriva en hel roman om ett och samma datum, om upprepning och evighet, utan att tråka ut en läsare. Men nu, efter att ha läst denna första del är jag som så många andra helt blown away. Det är existentiellt, vackert och fasansfullt. Hur är din första känsla?

Maggan: Min känsla är att boken är så spännande, läser och läser för jag vill veta hur det går. Först mot slutet börjar jag fundera över möjliga metaforer och vad Balle vill säga egentligen. Tur att nästa del kommer så snart.

Ann-Sofie: Jag läste också så, hur ska det gå! Jag kände inte alls till att det var första delen av många, tänkte till och med att siffran 1 var betydelsefull, haha. Men så småningom tänkte jag att det kommer inte sluta här. Att vi läsare också ska vara i boken, i Tara Selter, i den 18 november. Initialt kommer hon väldigt nära sin man, när de försöker lösa gåtan. Men sen … det måste kännas helt sinnessjukt att starta om och starta om. Hon verkar ändå vara vid vett och sans. Så … vad tror du författaren vill säga? Eller förstår vi det först efter del sju?

Maggan: Det är en gåtfull berättelse, har tänkt på att Taras dag som går om och om igen skulle kunna vara en skildring av en oskyldig fånge isolerad i ett fängelse? Jag har ingen aning om vad författaren vill säga, tror dock inte att det är fantasy eller sci-fi även om denna inledning skulle kunna vara just en genreroman. Jag undrar också om det bara är hon som är fången i tiden? Kanske världen pågår och går framåt som vanligt att hon är delad i två så att hennes andra kropp lever i den ”riktiga” tiden?

Ann-Sofie: Åh, det var spännande tankar! Jag köper allt du säger. Lite kanske man kan luska ut när jag lyssnar till Solvej Balle på bokmässan. Knuffa in henne bakom en ridå och pressa henne på svar. I annat fall kommer del 2 i svenska översättningen kommer just den 18 november.

Om uträkning av omfång 1. Solvej Balle. Utgiven på svenska 2023 hos Wahlström & Widstrand, i översättning av Ninni Holmqvist.

Publicerat

Själens telegraf

När Amanda Svenssons förra roman, Ett system så magnifikt att det bländar, kom ut skrev jag ett bloggy-brev till henne som avslutades:

Jag hoppas, Amanda, att inte energin tog slut utan att det kommer flera romaner, gärna om inte så väldigt lång tid. Jag lovar att jag inte kommer bli besviken då heller.

Och det kom en roman. Som jag tycker väldigt mycket om! Titeln, Själens telegraf, är ett mångtydigt begrepp i romanen. Rent konkret är det namnet på det popband huvudpersonen Iris bjuds in att spela cello i. Vi är i Glasgow i slutet av 1990-talet och bandets ledare, Rupert (som jag btw gärna hade träffat när jag var 20 år) kämpar hårt för att få spelningar och framför allt att få göra en platta.

Men det börjar långt tidigare. Som barn bor Iris på engelska landsbygden med sin mamma. Det är de två, i en komplicerad kärleksfull symbios. ”Framför allt såg jag när hon såg på mig, Hur mycket mörker och rädsla som rymdes jämte kärleken. Hur svårt det måste vara att älska något som man inte kan äga”.

Det är hemskola, äppelskördar, samtal och kunskap. Mammans relation till sanning är dock vacklande, svaren på alla frågor varierar. Vem är Iris pappa? Var bodde de innan de flyttade till huset? Vad vill advokatfirman som allt oftare skickar tjocka kuvert och som mamman bara kastar bort? Huset blir en mittpunkt i romanen och redan i inledning säger Iris att det fanns ”antagligen många anledningar till att jag sensommaren 1992 bestämde mig för att bränna ner min mammas hus”

Om jag gillar olika berättarperspektiv i romaner så gillar jag olika tidsplan nästan ännu mer. Här rör vi oss fram och tillbaka mellan 1992 och 1998, får bitarna i ett pussel. Trots en tydlig riktning och framåtrörelse får man läsa eftertänksamt. Stanna upp vid viktiga meningar och ord som manar till eftertanke. Ibland blir jag irriterad över bildspråk, men det har sin plats.

Jag beundrar Amanda Svenssons författarskap mer än nånsin, så känns det efter varje bok. Och ingen skillnad nu. När jag läser sista sidan vill jag läsa mer. Och mer. Och mer.

Själens telegraf. Amanda Svensson. Utgiven hos Norstedts 2023.

Publicerat

Ingen du älskar kan dö av Anna Platt

En sinnrikt uppbyggd spänningsroman om tre väldigt olika människor i tre europeiska länder. Lena har lämnat Sverige för att bygga upp en bed & breakfast på Mallorca, väl där ställs livet på sin spets, i den tilltänkta verksamhetens trädgård hittas ett lik. Shane lämnar London för att åka till sin pappas sjukbädd på Irland. Pappan behöver en njure men när proverna är tagna inför donationen, avslöjas att far och son inte är släkt. I Stockholm har den unga sköra Bianca inlett ett komplicerat förhållande med chefen på bokförlaget där hon jobbar. Samtidigt gnager mörker och en tärande oro inom Bianca, hennes bror är försvunnen. 

Ingen du älskar kan dö är nominerad till Årets bok och en vinst skulle vara mycket välförtjänt, det är en kolossalt bra roman. Små detaljer lämnas som ledtrådar och texten flyter lätt och fängslar boken igenom. Läsaren förstår att det finns en gemensam nämnare men den är väl dold trots att den egentligen inte är så långsökt. Mycket snyggt gjort. 

Utgiven på Bazar 2023.