Inlägg

Publicerat

Vanliga människor – autistens guide till galaxen

För ett par år sedan skrev Clara Törnvall boken Autisterna – Om kvinnor på spektrat. En utgångspunkt var att autism var alldeles för stereotypt kopplat till introverta män med ett mycket nördigt specialintresse. Men hur var det med kvinnorna? Hur var det med Clara själv? Det reder hon ut i den boken och den rekommenderas om du inte läst den. Lärorik och intressant. Att vara autist, menar Clara ” betyder att jag varje dag anstränger mig för att tolka människor som inte är autister och anpassa mig till deras hjärnor. Det är ett arbete som pågår all vaken tid, livet ut. ”

Men hur är det att inte vara autistisk? I Törnvalls nya bok, Vanliga människor – autistens guide till galaxen, vänds perspektiven: Hur ska en människa med autism förstå en neurotypiker? (När jag skriver ordet vill programmet ändra till neurotiker, btw.) Under ett antal rubriker går Törnvall igenom lite av varje, till exempel hälsningar, sanning och ljug, socialt småprat och neurotypikers underkänslighet för sinnesintryck.

Jag uppskattar boken stort. Jag är inte autist, men (ett av mina) nördiga intressen är npf, och särskilt just autism. Boken vänder sig till yngre människor och är träffsäkert skriven med glimten i ögat. Faktagenomgångar varvas med autistiska röster som den här:

Elli: – Jag förstår mig inte på människor som pratar utan att ha något att säga. Tänker de utan att ha några tankar också?

Det kan man undra. Och apropå småprat, vore inte världen lite mer underbar om socialt small talk minimerades? Eller om affärerna åtminstone en timme i veckan drog ner på ljud och ljus, och gärna begränsade antal besökare. Eller om folk säger som det är och är mer rakt på sak. Vad tror ni?

Jag avslutar min läsning med att göra testet: Hur neurotypisk är du?

”Du har många neurotypiska drag, och är en introvert och känslig person. Du är öppen och har lätt för att sätta dig in i andras känslor. ”

You bet!

Vanliga människor – autistens guide till galaxen. Clara Törnvall. Utgiven 2023 hos Natur & Kultur

Publicerat

Haralds mamma av Johanna Frid

Egentligen skulle boken lika gärna kunna heta Haralds flickvän. Det är hon som berättar och ger sin omvärld onda ögat. Hon är sarkastisk, elak och väldigt rolig, elakast är hon mot Haralds mamma och jag kan förstå henne. Haralds mamma är en förfärlig kvinna, beskäftig, självisk och lömsk! Dock tycker jag nog att Haralds flickvän även hon besitter dessa förklenande egenskaper. Jag tänker att, den i boken ganska diffuse Harald, har valt en flickvän som är ganska lik hans mamma.

Hur som helst, det är rappt och underhållande skrivet även om jag ofta sätter skrattet i halsen. Boken lämnar mycket till läsaren i sann Biskops Arnö stil, vilket gör Haralds mamma till en ypperlig bokcirkelbok. Måste finnas hur många tolkningar som helst av Haralds två damer. Jag var inte så förtjust i Johanna Frids förra bok Brinn, Oslo, brinn, tyckte bättre om Harald som jag främst tycker är mycket roligare skriven. Likväl saknar jag analys och djup, mot slutet blir Haralds flickvän bara patetisk, sorglig figur. Jag hade önskat mig fler dimensioner.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2023.

Publicerat

Alla är vi valloner

Vi är ju valloner! Så sa alltid min syster och jag och såg på varandra med stolthet. Valloner, jo jo. På pappas sida. Även om vi redan i unga år förstod att vår korta kroppslängd och (då) mörka hår nog inte hade med vår eventuella vallonska härkomst att göra.

Peter Sjölund, DNA-släktforskare och författare till Alla är vi valloner skriver att:

”I var och varannan familj med rötter i Sverige pratas det om att det finns valloner i släkter. Man berättar att morfar var mörk, att han lätt blev solbränd och snabbt brun som en pepparkaka. Dessa egenskaper ses av någon anledning som bevis på vallonska förfäder. Många berättar alltså om valloner i släkten, inte sällan med en viss stolthet i rösten, men samtidigt vet de flesta idag knappt vad en vallon är.”

Jag känner mig lite generad när jag läser det. För just så är det. Jag har faktiskt ingen aning. Och inte heller vet jag om det är sant att det invandrade någon kavat människa från Vallonien någon gång i min släkthistoria.

Det finns en rad släktmyter i släktforskningens historia och Sjölund går igenom en del av dem. Släktband är historiskt sett (och säkert ännu) oerhört viktig, och att till exempel ha en kunglighet långt bak i leden kunde förstås höja ens status betydligt. Och också det här med valloner, som ”vi alla är”. För vad för särskilt var det med dem?

Vallonerna som kom till Sverige med stor kunskap om järnsmide bidrog med den kunskapen i bruken på 1600-talen. Det är en viktig del.

”Trots de många nedläggningarna inom den svenska järnindustrin under slutet av 1800- och början av 1900-talet lever minnena kvar om hur de uppländska vallonbruken en gång ledde den svenska industriella utvecklingen. Vallonerna framställs i flera skrifter som ’arbetets hjältar’ ”

Men Sjöund pekar också på 1900-talets rasbiologi som var stor och stark i det svenska samhället: ”De svenska rasbiologerna framställer alltså vallonerna och deras ättlingar som exemplariska människor med bara goda egenskaper. ”

Det skulle kunna vara ännu en anledning till att stoltheten över att vara vallon växte sig så stark bland folk, menar Sjölund. Inte vi, tänker jag. Inte min syster och jag. Det var inte därför vi drog vår vallon-visa.

Huruvida jag har en vallonsk invandrare långt bak i släktleden låter jag vara osagt. Men jag är betydligt mer påläst om både valloner, släktforskningens irrvägar och de uppländska bruken. Lättläst bok, utan att vara ytlig, intressant och dessutom rolig.

Alla är vi valloner. Peter Sjölund. Utgiven hos Norstedts 2023.

Publicerat

Egendom av Hernan Diaz

Vilken utsökt och förbluffande roman, har aldrig läst dess like! Handlar om affärsmannen Benjamin Rask som skickligt undgår att förlora hela sin enorma förmögenhet vid börskraschen i New York 1929. Finansvärlden förundras och grubblar, anade Rask vad som skulle ske eller hade han bara tur i sina gissningar?  Då Rask är en privat och undanglidande person som sällan interagerar med andra, frodas skvallret och misstänksamheten. Kulmen kommer då en uppseendeväckande roman ges ut om Rask, förvisso har karaktärerna i boken andra namn och ingenstans nämns Rask, men alla vet ju ändå vem romanen handlar om.   

Egendom belönades med Pulitzer-priset tidigare i år och jag älskade den! Skildringen av Rasks disciplinerade nyfikenhet vad avser ekonomiska analyser är fascinerande och den historiska New York-skildringen är underbar. 

Utgiven på Brombergs, översatt av Fredrika Spindler.