Inlägg

Publicerat

Sanning, lögn och konsekvens av Maria Adolfsson

En mycket underhållande och elegant sammansatt roman. Den här gången har Maria Adolfsson valt att inte skriva en deckare, även om hennes skicklighet inom den genren märks tydligt i berättandet. Det handlar om Astrid vars man som efter 30 års äktenskap lämnar henne för en annan kvinna. Han är tillräckligt generös för att låta henne behålla villan i Nacka och flyttar själv till deras sommarhus. 

Inledningsvis är Astrid alltför chockad för att göra något alls, men gradvis börjar en okuvlig känsla av ilska växa inom henne. I prologen möter läsaren henne i tingsrätten där hon döms till dagsböter och rekommenderas att gå i aggressionsterapi. Hon tycks acceptera rådet och beställer tid hos en terapeut och i terapistolen börjar hon berätta.   

Tyckte väldigt mycket om att läsa om Astrid, en riktig bladvändare med en humoristisk underton. Den överraskar en hel del, för saker ting är inte riktigt som man tror. Om någon bad mig beskriva boken med ett enda ord skulle jag säga ” smart” och om ni behöver något att läsa till er bokcirkel är Sanning, lögn och konsekvens ett utmärkt val. 

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2025.

Publicerat

Allt är i oordning i Alltings ordning

Jag måste börja med omslaget av Sigge Kühlhorn. De tydliga uppdelade rutorna som var och en innehåller ett ting. Nog ser det ut som om alltings ordning råder. Men tittar man närmare ser man att lampskärmen är fransig, frukten rutten och gosedjuret, är det inte väl anfrätt? Mycket snyggt och ger en bra bild av vad som komma ska: En så berörande, sorglig och bitvis obehaglig bok.

Huvudpersonen arbetar som tolk i Strasbourg men uppmanas av sin bror att komma hem till Sverige och hjälpa mamman som är sjuk. Med viss tvekan men ändå pliktskyldigt åker hon hem, och installerar sig i ett av alla de rum som finns i mammans hus. Och överallt, saker och smuts. Ingenting slängs utan staplas och lagras varhelst det finns en plats. Också människor verkar mamman samla på, genom alla år har det kommit och gått folk i de här rummen och lämnat spår efter sig.

Som barn accepterade syskonen detta galna samlande, eviga jakt på extrapriser, 2 för 1. Mamman var så upptagen av sig själv att hon egentligen aldrig ser dem. Glömmer, struntar i, har annat för sig. Brodern lämnar alltsammans, det är det bästa säger han (samtidigt som han uppmanar sin syster att göra sitt …) Och systern är ambivalent. Plikt och skuld och längtan och önskan. ”Hon har lärt mig att inte behöva ett hem, men en tyngdpunkt har börjat växa i mig, En känsla av tillhörighet eller om det är längtan, hur vet man?”

Det kluvna är på ett vis obegripligt: ”Jag vill inte åka härifrån, lämna hemmahörigheten. Jag längtar tillbaka till Strasbourg, livet där med sina tydliga ramar. Mitt alldeles egna. ” Samtidigt förstår jag henne. Man kan stå utanför som läsare och säga att mamman är ju inte klok, bara gå. Gör som din bror och lämna det här. Men det går ju inte. Skulden skulle vara där direkt. Och längtan. Att lämna och tro att man blir fri, nej så fungerar det inte.

Kanske något om språket till sist. Det finns en helhet och en framåtrörelse i berättandet. Orden och meningarna är stundtals hackade till enskilda element vilket gör att jag läser sakta. 170 sidor, ja det är mycket att smälta.

Alltings ordning – en familjearkeologi. Magdalena Sørensen. Utgiven 2024 hos Natur & Kultur

Publicerat

Ö av Sara Bergmark Elfgren

Det börjar försåtligt, till synes en relationsroman om de två systrarna Mirjam och Nia som träffas först i tonåren och utvecklar en nära och varm relation. Detta trots att deras pappa varit gift med Mirjams mamma och bedragit henne med Nias mamma under många år.  Eftersom jag förväntat mig en spänningsroman var jag lite förvånad, men jag gillade verkligen den fina skildringen av systrarna så jag funderade inte så mycket över eventuell genre. 

När systrarna blir äldre träffar Nia en våldsam man som hon väljer att inte lämna vilket påverkar systrarnas relation, de tappar nästan kontakten. Dock, när Nia ska fylla 40 bjuder hon Mirjam och ett par andra tjejer till ön i Stockholms skärgård där hon bor, hon ska fira sin födelsedag med en tjejmiddag. 

Nu gott folk händer grejer, från och med att  Mirjam satt sin fot på ön skiftar romanen karaktär och utvecklas till en gastkramande och fullkomligt lysande spänningsroman. Oj,oj,oj säger jag bara! Vill ni läsa en riktig nagelbitare så ska ni läsa Ö.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2024.

Publicerat

Snö av Åke Smedberg

Jag tänkte att jag skulle ta och läsa väldigt mycket Åke Smedberg i år. Han brukar beskrivas med ord som lysande prosaist eller främsta novellist. Det lockar. Jag har läst fragmentariskt och sporadiskt genom åren. Jag minns landsbygden, gårdar, fallfärdiga uthus, odlingsmarker och skog. Känslor av förlust, sökande och ensamhet.

Nu kommer hans novellsamling Snö och sparkar mig rakt in i min plan. Sju noveller om relationer där man inte når fram, om kärlek och sorg och längtan efter något annat kanske. Något ogripbart. Som de tre syskonen som letar efter sin mamma, sin barndom, sig själva i alla dokument den nu döda mamman lämnat efter sig. Som Katja och Fredrik, deras nya ojämlika, orättvisa relation nu när Fredrik blivit så sjuk, nära döden. Hur hanterar man det?

Den novell som givit hela samlingen titel, Snö, berör mig också mycket. Den är suddig i konturerna när vi först kastas in i ett minne. Pappan som omkom i en olycka för länge sedan när grustagets sidor rasade in. Nu är de båda sönerna ute och åker, planlöst i barndomstrakterna. De är gamla och det visar sig snart att den äldre brodern som alltid varit klipsk, smart och dominant numera är ”borta i huvudet”. Lillebror har hämtat honom från ett vårdboende och vart de ska någonstans, vad de ska göra är oklart. Det blir både något sorgligt och något hotfullt i deras samvaro.

Och mannen som letar efter sin försvunna tik. Som förlorar också sig själv. Jag blir urkramad av läsningen, känner det han känner. ” Han visste vad som skulle hända. Allt tippade nu, ner mot ett allt större mörker.”

Jag tänker att det skulle nästan kunna vara något som gällde för dem alla i den här boken.

Nu backar jag mig bakåt i Åke Smedbergs författarskap. Det blir ett bra år.