Bokfrukost om I södra Norrland väntas regn

Det första vi måste säga är att Cecilia Klangs boktitlar är så otroligt klipska. Vid första anblicken tänker man att det är en bit fyndig och romanpassande väderprognos, och det är det förstås, men när man läst boken förstår man att det är närmast är en förklaring till viktiga delar i boken. Så smart!

Häromdagen hade vi säsongens första bokfrukost och fick möjlighet att äta med och prata med författaren. (Vill ni förresten veta mer om Cecilias frukostvanor måste ni ju läsa intervjun). Vi hade alla haft en bra läsning och diskussionen blev livlig och bitvis högljudd. Romanen är karaktärsdriven och just de komplexa karaktärerna är så roliga att prata om. De är mångfasetterade. Somliga gillar man mer, andra mindre.

Huvudpersonen är Susanne som bor i bruksorten Forshammar tillsammans med maken Lars. Hon har tagit hand om hem och barn i många år. Men nu visar det sig att Lars vill sluta som chef på företaget och har köpt en härlig kåk utanför Halmstad dit han tänker sig att de ska flytta. Men det tänker inte sig inte Susanne. Flytta från Forshammar! Så otroligt dumt och sorgligt att han vill det. Så hon flyttar ut till sin mammas rätt slitna sommarstuga för att fundera över vad hon ska göra med livet.

Lite så här sa vi:

Åh, denna Lotta. Inte för att jag särskilt gillade henne i stort sett hela boken, men så otroligt driftig kvinna! Utan henne skulle väl samhället stanna.

Det är intressant att få lite glimtar från förra boken.

Romanen är så välkomponerad och är lättläst med ett bra språk.

Carl, han har gått alla förverkliga dig själv-kurser eller hur. Kommer han komma fram någon gång?

Jag gillar tillbakablickarna, det blir som ett pussel. Och när man slår igen boken så förstår man ju så mycket, hur folk blir som de blir.

En riktigt bra relationsroman!

I södra Norrland väntas regn. Cecilia Klang. Utgiven hos Polaris förlag 2023. Om Kan innehålla spår av Tommy Roos har jag skrivit så här.

Teatern vid stranden av Joanna Quinn

En utsökt roman genomsyrad av en lakonisk humor som jag bara älskar. Tre halvsyskon, Cristabel, Florence och Digby, växer upp på ett lätt förfallet storgods i Dorset tiden mellan de stora världskrigen. Ansvarsfulla vuxna fattas, barnen är mer eller mindre lämnade vind för våg även om tjänstefolket gör så gott de kan. De tyr sig till varandra och ur deras lekar och äldsta systern Cristabels obetvingliga framåtanda, växer kärlek och samhörighet fram. När en val spolas upp på godset strand och ett konstnärssällskap gör entré föds drömmarna om en teater. 

Språket är charmant, jag tänker flera gånger på P.G. Woodehouse sätt att skriva om nu någon mer än jag minns denna brittiska humoristförfattare. Ett exempel är brevväxlingen mellan Cristabel och Digby hösten 1939, så fruktansvärt roligt formulerade brev. Men humorn i texten avtar när kriget blir ett skoningslöst faktum som tvingar ut syskonen i den verkliga världen. Tonen och språket blir allvarligare och mer återhållsamt. 

Jag slukade romanen under några dagar i juli och jag tyckte väldigt mycket om den, tror att det är en roman som passar många.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2023. Översättning av Annika Hultman-Löfvendahl och Jan Hultman.

Bokklubb om Ett liv till

Under sommaren var vi några stycken som smygläste vi Åsa Avdics Ett liv till och häromkvällen sågs vi för att prata om den. Alla var tämligen eniga om att det här var en riktigt bra roman, one of a kind i sin originalitet.

I romanen möter vi Ruth Doran, en ung kvinna som högst motvilligt gift sig för att göra sin plikt mot familjen. Egentligen vill hon studera på universitet men inga pengar finns till det. Men så söker och får hon jobbet som assistent i ”ett spiritistiskt forskningsprojekt” och livet tar en helt annan vändning. Tillsammans med forskaren Thomas Bradford utforskar hon möjligheten att nå kontakt med den andra sidan.

Lite så här gick boksamtalet:

– Å Ruth, henne tycker vi om. Så intelligent och skicklig. Mycket välgestaltad i boken.
– Hennes förälskelse är så vackert skildrad.
– Men med facit i hand, man vill ju läsa hennes dagboksanteckningar en gång till med nya ögon.
– Tänk att man vill läsa om en bok på en gång!
– Historien engagerade mig så mycket. Nu ska jag läsa mer om Ruth och Thomas, vad man vet på riktigt!
– Spiritismen är ju otroligt intressant. Lockade mängder av människor till seanser på sin tid.
– Vilket fantastiskt språk Avdic har. Berättarsättet och upplägget är så elegant.

Ett liv till. Åsa Avdic. Utgiven 2023 hos Albert Bonniers. Maggan har läst och skrivit om Avdics förra bok Isola.

Sensommaren är här och vi också

Efter en sommar på instagram och solstolen och badstranden (alternativt under paraplyet) är vi tillbaka på bloggen. Nu är det sensommar några veckor! Jag följer som bekant Tivoli-kalender när det kommer till årstider.

Hur var det med sommarläsningen då? Tja, mycket blev det läst. Som vanligt inte lika mycket som jag skulle önska. Sommaren är inte bara solstolsläsning utan lika mycket umgänge och aktiviteter. Kul förstås! I juni skrev jag att jag skulle läsa de här tre. Hur det gick?

A Teatern vid stranden av Joanna Quinn. Ja! Fantastisk bok. Spännande och originell.
B Alla är vi valloner av Peter Sjölund. Ja! Och om den ska jag särskilt skriva en bloggy om.
C Välkommen till Tall Oaks av Chris Whitaker. Nej, den blev det inte, men som sagt, sommaren är inte slut

Och för Maggan?

A Sommaren 1985 är utan tvekan en av John Ajvide Lindqvist bästa romaner! Älskade den!
B Pulitzer Prize vinnaren Egendom är en fantastisk roman genialiskt konstruerad, tyckte väldigt mycket om den. Tror dock inte att den är för alla.
C Vi är inte här för att ha roligt är just väldigt rolig, Nina Lykke är som vanligt skoningslöst vass.

Och framåt då? Första bokklubben blir nästa vecka. En specialare med Cecilia Klangs bok I södra Norrland väntas regn. Och säsongens tema är Färger! På omslag, teman och innehåll. Det blir spännande!