Inlägg

Publicerat

Jag går nu. Tror jag

Jag går nu. Tror jag. En titel mitt i prick som beskriver den ambivalens som huvudpersonen Lotta känner. Hon har lämnat sin man Danne och flytt till sommarstugan hon ärvt av en släkting. Snabbt låter författaren oss förstå att Danne gjort något oförlåtligt, men vad? Likaså har något hänt på jobbet som gör att Lotta sagt upp sig med omedelbar verkan.

Bit för tid får vi veta hur Lotta liv sett ut, medan hon försöker inordna sig i det nya. Hur en ny chef kom till arbetet och helt enkelt frös ut Lotta, mobbade henne. Och ingen av arbetskamraterna reagerade eller fann det märkligt. Hur Danne kontrollerat och styrt henne och äktenskapet.

Det som sent omsider läsaren får veta, och här ska jag inte spoila någonting, får mig mest att tvivla. Hur kan en skilsmässa inte vara det som gäller för Lotta? Varför finns ens det där Tror jag? Men jag antar att självkänslan sakta brutits ned under åren. Varför skulle hon annars fortfarande tänka som hon gör?

Jag uppskattar det detaljerade berättandet: ”Jag reser mig, går några steg på de knarrande golvbrädorna, söker med blicken […] ” och så vidare. Detaljer av det slaget både ger lugn och skapar förväntan på att det snart ska hända något. Och jo, visst händer det. Men romanen är kanske snarare en berättelse om ett tillstånd, med väldigt långsam, lågmäld dramatik.

Jag går nu. Tror jag. Inger Lernevall. Utgiven 2023 hos Bazar förlag.

Publicerat

Lucy by the sea av Elizabeth Strout

Jag blir tillfreds och lycklig av att läsa Elizabeth Strout. Hennes romaner skildrar den vanliga lilla människan sådana som du och jag, våra livsberättelser från början till slut. En annan detalj som jag älskar är att hennes romaner fullkomligt ångar av livsvisdom och vänlighet även om karaktärerna är mer än kärva.

Hennes mest milda och vänliga karaktär är Lucy Barton som det finns fyra böcker om. Är ingen serie utan jag tror bara det blivit så. Jag rekommenderar dock att läsa böckerna om Lucy i ordning. I den sista Lucy by the sea kastas vi tillbaka till pandemins första vår, inte så länge sedan även om det känns så i alla fall för mig. William, (från Oh William), inser snabbt att det är mer än fara på färde med att stanna i New York och hyr ett hus i Maine. Han tar en aningen motsträvig Lucy med sig i bilen och kör norrut.

Lucy sörjer fortfarande sin make Davids död och isolationen och ovissheten om Covid 19 tär på henne, hon kan inte längre skriva. Hon finner dock en ny vän som hon promenerar med dagligen, Bob (från the Burgess boys), och så dyker flera av Strouts karaktärer upp igen även de som inte tidigare hört till Lucy Bartons universum.  Känns som att träffa gamla bekanta. Även Olive Kitteridge från boken som bär hennes namn, finns med på ett litet hörn. Kanske är boken om Olive som Strout fick Pulizerpriset för, henne allra bästa roman. Tycker också att Olive, igen som handlar om att blir gammal är ett litet mästerverk. Som sagt, Strout är en underbar författare så läs, läs,läs!

Strout ges ut på Forum i Sverige.

Publicerat

Frukostintervjun: Cecilia Klang

Förra året svepte Kan innehålla spår av Tommy Roos som en virvelvind bland oss läsare och lämnade stort avtryck, inte minst hos mig själv. Nu har Cecilia Klang släppt den andra boken om småorten Forshammar, I södra Norrland väntas regn. Jag har läst halva nu (bra!) och pausar för att dyka ner i författarens frukostvanor.

Godmorgon Cecilia, vad äter du till frukost?
Svart te och smörgås. När jag är ledig blir det långfrukost och då plussar jag på med juice, kanske yoghurt med granola och bär. Och (mycket viktigt!) ALLTID något sött som avslut. Gärna en croissant med nutella bredvid.

Gott! Vad läser du helst till frukost, tidning eller bok?
Tidning. 

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Oj, svårt. Kanske något med korta kapitel så att man inte blir kvar i sängen hela dagen. 

Smart! Vad läser du just nu?
”Vackra värld var är du” av Sally Rooney. 

Vilken bok är den första du minns?
”Godnattsagor om Anders, nästan 4” av Kerstin Thorvall. Jag kommer ihåg att jag kände mig trygg och varm när mina föräldrar läste den för mig och jag älskade illustrationerna av Ilon Wikland. 

Jag tycker fortfarande att det är en fantastisk bok som visar storheten i allt det som kan tyckas vardagligt. En korvgrillning blir magi. 

Har du någon bok som betytt mycket för dig?
”Priset på vatten i Finistère” av Bodil Malmsten. Jag var 21 när den kom och jag blev golvad av hennes sätt att skriva, så lekfullt och samtidigt så exakt och knivskarpt. 

Sedan dess har hon varit en stor inspirationskälla för mig, både i mitt arbete som copywriter och i mitt författarskap.

Och så funderar vi över vad du använder som bokmärke?
Ett superfint litet pappersmärke med tofs på, som jag fick av de trevliga bokhandlerskorna på Bokhandeln i Eksjö när jag var där på ett författarbesök i höstas. 

Skriver du på något nytt?
Ja, det gör jag. Jag skriver på den tredje och avslutade delen i serien om det påhittade lilla brukssamhället Forshammar och människorna där.  

Hurra! Förresten, vi gillar ju bokklubbar, är du med i någon?
Tyvärr inte. Jag är dålig på klubbar över lag.

 En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
I färgordning. Helt ologiskt och lite smådumt, men ack så snyggt.

Håller med! Tack för intervjun, och ha en fin fortsättning på dagen.

Publicerat

Fel tid, fel plats av Gillian McAllister

En klipsk och spännande roman om en tidsresa. Jen ser hjälplöst på när hennes 18-årige son knivskär en annan man till döds. Somnar förtvivlad och urlakad på kvällen för att vakna upp dagen före händelsen. För varje dag som går flyttas hon bakåt i tiden och hon inser så småningom att hon har möjlighet att förhindra mordet. Sträcklyssnade i helgen, var helt enkelt tvungen att veta hur det skulle sluta.

Tidsresor i böcker är vanskliga, kommer på rak arm bara på två där jag verkligen trott på historien, Stephen Kings 22/11 1963 om Kennedymordet och förstås Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger där en bibliotekarie åker fram och tillbaka i tiden. Fina romaner båda två. Och jag tror även på McAllisters tidsresa, tycker att Jen är en sympatisk huvudkaraktär som genom att leva om brottstycken av sitt liv ser händelser och människor i ett helt annat ljus. Tror det är i Jens betraktelser som bokens styrka och fascination ligger och som gör den till en bladvändare av rang.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2023, översättning av Katarina Jansson