Inlägg

Publicerat

De rättrådiga av Tinna Lindberg

Det finns en speciell plats i mitt hjärta för politiska thrillers och här får jag mitt lystmäte. En snygg debut som utspelas på utrikesdepartementet i Stockholm. Diplomaten Linnea Bielke ska precis tillträda posten som ambassadör i Kongo-Kinshasa då hon plötsligt står inför fakta, jobbet är inte längre är hennes. Det enda svar hon får är att någon riktat allvarliga anklagelser mot henne, man delger henne inte vem eller vad. Linnea är ursinnig, hon börjar göra egna eftersökningar och hittar av en slump handlingar med trådar bakåt i tiden, till 1961 då den svenske generalsekreteraren Dag Hammarskjölds plan störtade under oklara omständigheter över det som är dagens Kongo. Linnea förstår att någon fruktat att hon som ambassadör inte skulle ha tvekat att dra fram de nya uppgifterna i ljuset. 

Det är det internationella politiska spelet som skildras, hur besvärande uppgifter sopas under mattan, hur mutade politiker låter sig köpas av skoningslösa profitörer. Egentligen är De rättrådiga en klassisk spänningsroman men placerad i en helt annan miljö och sammanhang än tex de vanliga polisromanerna. Väldigt uppfriskande att i stället läsa om utrikesdepartementet och politiskt rävspel både utomlands och i Sverige. Det är mångfasetterat, roligt och skickligt gjort. Gillade slutet och när jag bara några dagar efter avslutad läsning satt på jobbet och råkande få telefon från just UD, log jag i mjugg…  

Utgiven på Modernista 2023.

Publicerat

Dagbokens dag i dag

Idag är det dagbokens dag har jag fått höra. Jag älskar verkligen dagböcker och skriver introspektiva betraktelser sedan barnsben. Numera kallar jag dem loggböcker, efter Bodil Malmsten. Jag vet nästan alltid vad jag ska skriva. Eller det vet jag inte men så fort jag sätter pennan mot pappret skriver jag. Det har aldrig varit några problem. Jag läser också gärna andras dagböcker. Det finns något rytmiskt i de där daterade texterna. (Därvidlag avviker jag själv dock. Daterar aldrig en bokstav i skrivböckerna.)

Johanna Ekströms dagböcker är fantastiska att vara i. Hon samlade sina texter och kommenterade dem dessutom vilket gör att det blir ett samtal mellan två personer, fast ändå samma. Lars Noréns dagböcker läste jag med intresse och diskuterade gärna med andra. Och nu levererar Ulf Lundell sina Vardagar med god kontinuitet. Tack för det! Att lyssna på dem om kvällarna är det bästa som finns.

Andra dagböcker jag har läst med behållning:
Jag tänker på Nötskrikor av Michel Ekman
En bok av dagar av Patti Smith
Barndomsbrunnen av Göran Greider som inte riktigt är en dagbok men så bra läsning
Fårdagboken av Axel Lindén.
Alla loggböcker av Bodil Malmsten
(och en bonus, Bridget Jones dagbok )

Publicerat

Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin

Blev väldigt glad när jag såg att denna ljuvligt melankoliska franska roman blivit nominerad till årets bok 2023. Den liknar ingen annan bok utan är ”one of a kind”, väldigt speciellt berättad.

Handlar om trädgårdsmästaren Violette som bor och arbetar på en kyrkogård. Hon lever i nuet och njuter av stunden, läsaren kommer så småningom bli varse varför. Om någon frågar om hon aldrig är rädd för de dödas spöken svarar hon att de enda spöken hon tror på är minnena. 

Hennes bibel är en av mina favoritromaner, John Irvings Ciderhusreglerna, som hon läser om och om igen. Hon var ett föräldralöst barn som flyttade runt mellan olika fosterhem, hon finner tröst i att låtsas att hon i stället bott på barnhemmet i Ciderhusreglerna. Allteftersom hennes liv blottläggs förstår läsaren hur innerligt väl hon behöver en roman att fly in i.
Vi behöver alla romaner att fly in i som kanske just denna om Violette. 

Utgiven på Editions J 2022, översatt av Sara Gordan.

Publicerat

Malibu brinner av Taylor Jenkins Reid

Hennes titlar har flödat bland boktipsen. Evelyn Hugos sju äkta män, Daisy Jones & The Six, Äkta kärlekar. Men för min del har de bara fladdrat förbi. Inte hamnat så högt upp på Att läsa-listan (om ens) Omdömena verkar vara polariserade? Antingen jättebra eller jättedåligt. Läs vad Maggan skriver om Evelyn Hugos sju äkta män.

Nå, med det sagt fick jag Malibu brinner i näven och jag har läst den med stor behållning. Bra tänker jag, att jag har en hel hoper andra böcker av författaren att hugga in på. I Malibu placeras vi i slutet av augusti 1983. Det är dagen då den spektakulära festen ska gå av stapeln. Ninas årliga fest. Den som alla, A-L-L-A, vill få en inbjudan till. Nina är storasyster i den syskonskara som berättelsen kretsar kring. I återblickar från 50-talet och framåt får vi också lära känna föräldrarna, den mytomspunna rockstjärnan Mick Riva och June som älskar Mick mer än han älskar henne. 1983 är det på sitt sätt en trasig syskongrupp, men med stark sammanhållning. Till kvällens fest dyker förstås överraskning efter överraskning upp och det blir ett häftigt crescendo.

Jag är barnsligt förtjust i tidsmässiga ramberättelser, när vi tar oss framåt timme för timme i kapitlen. Historien fördjupas och breddas, min spänning och förväntan stiger i takt med tiden. Redan i inledningen slås det fast att Malibu brinner med jämna mellanrum. Men jag tänker på den engelska titeln, Malibu rising. För det är ju det andra, det hoppfulla, oavsett om det handlar om människan eller naturen. Att något (åter)uppstår vilket i alla fall i några avseenden kommer att ske här. Spänningen och konflikterna kontrasteras snyggt med den laid-backiga surfarmiljön. Mycket filmiskt där det är enkelt att för sitt inre se de fyra syskonen stå på sina brädor högst upp på vågorna. Sand överallt. Mixen blir strålande och jag tycker det ska blir fint att läsa mer av Taylor Jenkins Reid.

Malibu brinner. Taylor Jenkins Reid. Utgiven 2023 av Bookmarks i översättning av Cecilia Berglund Barklem.