Jag älskar verkligen listor . Gärna sådana som visar på tendenser, riktningar och historiska svängningar. Det finns även något alldeles speciellt med listor på folks top fem- vad som helst. Om det är film, glass, semesterort, färg eller grönsak listan handlar om spelar mindre roll, även om listor på saker som intresserar mig speciellt, så klart ligger varmast om hjärtat. William Fotheringham är kolumnist på the Guardian, och ofta är det cykling han skriver om. Han har helt i min smak listat sin topp 10 bästa litterära verk om just cykling. Är det inte fantastiskt? Människor som älskar något, och sedan beskriver det med entusiasm och upprymdhet är otroligt inspirerande. .
Glöm inte bokbloggarnas litteraturpris!
Du har väl inte missat att nominera till bokbloggarnas litteraturpris. Alla med en egen bokblogg är välkomna att nominera böcker som givits ut i Sverige, på svenska under 2010 (nov 2009-nov2010).
Läs mer i inlägget här och glöm inte skicka med adressen till din bokblogg.
Vi kommer dessutom lotta ut bokpaket till tre av bloggarna som är med och nominerar!
Överlevnadstips och småbarnshandböcker
Har plöjt lite böcker om hur man får vardagen att fungera bättre med småbarn och blir mest beklämd.
Går först ut med boken Överlevnadstips för småbarnsmamman av journalisten Linda Nyberg och barnpsykologen Louise Hallin. Valet av titel är ju direkt olyckligt eftersom innehållet i allra högsta grad vänder sig även till småbarnspappan. Varför inte boken döptes till Överlevnadstips för småbarnsföräldrarna är ett mysterium?
Boken är annars trevligt upplagd. Linda Nyberg ställer relevanta frågor till den rätt omdebatterade barnspsykologen Louise Hallin som svarar. Om man kan ha överseende med lite biologiskt humbugsnack kring instinkter, skillander mellan mammor och pappor, anknytning etc finns här ändå en del bra tips. Särskilt vad gäller matrutiner, vårda parrelation, vikten av att ha ett nätverk kring familjen och arbetsliv och karriär.
Småbarnshandboken är en bok som utlovar de 400 bästa tipsen i vardagen. Jag kanske väntade mig en massa mirakel men majoriteten är tips som är så självklara att man inte ens tänker på dem som tips. Trolldeg, rolig lek-väska för resor, hänga ett stycke tyg för barnvagnen för bättre lugn och ro. Ja, alla klassiker finns här. Lite tråkigt. Boken kom 2005. Idag tror jag Familjeliv fyller behovet av tips för föräldrarna.
En frisk fläkt är Skit i mössan. En bok som tar kål på en rad myter som man ständigt får höra som småbarnsförälder. En del är tråkiga, som att gravida inte alls behöver äta för två (bummer) eller att barn som går eller pratar tidigt är extra smarta. Andra är klassiker som att man inte alls får kramp om man badar direkt efter maten.
Roligast är medicinkapitlet. Författarna Åsa Erlandsson och Eva Thimgren tar effektivt död på myter som att hälften av värmen går ut från kroppens huvud, att grönt snor skulle smitta mest eller att barn blir hyperaktiva av socker.
Hateship, friendship, courtship, loveship, marriage
Eftersom jag fick en efterlängtad bokhög häromdagen läste jag inte alla novellerna på en gång i Alice Munros Hateship, friendship, courtship, loveship, marriage, utan bara de tre första. Egentligen är det så långt ifrån ”bara” man kan komma, för de är alla oerhört välskrivna. Titelnovellen (Hateship, friendship, courtship, loveship, marriage) har jag drömt om två dagar i rad. Jag har också tänkt mycket på den så där av bara farten ni vet som man kan göra. Ibland till och med glömt vem det var som var med om det där sjuka, som jag senare kommer på är karaktärerna i novellen. Johanna Parry är barnhemsbarnet som vuxit upp och blivit hushållerska av den rekorderliga sorten. Utan större förhoppningar om livet än att kanske kanske kunna bli gift en dag, och få fortsätta att känna sig behövd. Hos arbetsgivaren Mr McCauley bor även hans moderlösa barnbarn Sabitha som studerar medan hennes pappa krigsveteranen lever livet utomlands mycket för ”affärernas” skull. Av olika anledningar, den ena mer fantastisk än den andra, beslutar sig Johanna för att avsluta sin tjänst hos Mr McCauley genom en lapp med beskedet på diskbänken. Hon ska testa sina vingar och bege sig ut i världen, kanske till och med gifta sig med den man hon brevväxlat med i hemlighet ett längre tag. Mannen är ingen mindre än Sabithas far, som i svärfadern Mr McCauleys ögon inte är mycket värd, varken som far, make eller svärson. Vad som får Johanna att lämna allt för en resa över världen vet hon egentligen inte själv. Inte heller mannen hon hoppas få gifta sig med. Bara två personer vet. Två personer som i småstadens tristess dödat tid och spelat rollspel i verkligheten. Jag har funderat på hur jag skulle beskriva den här historien och det finns minst hundra sätt, ur hundra olika vinklar. Jag ber er istället för att låta denna kortrecension vara avgörande för huruvida ni i framtiden kommer att läsa denna novell eller inte, faktiskt läsa själva. Den är så kort, men så oerhört matig och underbar. Karaktärerna är på de få raderna ändå livs levande. Dofterna, ljuset, tankarna, längtan och varför inte; ödet, fastnar som verkliga drömmar. För hur vi än tänker, och hur vi än försöker styra saker, kan vi aldrig vara säkra på hur livet blir. Och det vet vi alla, även om vi kämpar för att styra så gott det går. Det, och många andra saker får den här berättelsen mig att tänka på.