Prins Charles läser högt

Det är visst en trend nu, att författare själva gör jobbet  när ljudbok ska läsas in. Så gör även Prinsen av Wales. Denna prins som liksom mer än någon annan verkar vara på låtsas för mig. Visst måste det vara speciellt att vara just Prins Charles, med allt som hänt i livet och att detta exploaterats millimetervis av medievärldens allra hungrigaste. Dessutom med den verkliga verkligheten utom räckhåll som den kungligheternas kunglighet han är. Därför är nyheten om att han själv läser in sin bok Harmony: A New Way of Looking at Our World just så konkret som jag behöver den för att acceptera att han faktiskt existerar. Jag tror inte att det kommer att bli någon extravagant inläsning, eller för den delen göra själva boken bättre (jag har inte läst den), men det kommer i alla fall kännas närmre att höra rösten som tillhör orden. Tydligen har han, enligt förläggaren, något mycket viktigt att säga oss.

Att han egentligen är en groda?

Första leveransen!

Visst är det typiskt? Som att tända en cigg när man väntar på bussen eller lova sig själv en present om man fortsätter hicka. Så fort jag börjat läsa Borges, kommer den efterlängtade Munro med posten . Detta är en bra måndag mina vänner! Borges får vänta.

I väntan på annat

Som jag skrev för några veckor sedan har jag beställt böcker från Amazon. Dels för att jag så klart vill ha just de böckerna supermycket och dels för att antalet olästa i hyllan börjar tryta. Nu mellanläser jag novellsamlingen Doctor Brodie’s report av Borges i hopp om att de efterskickade ska dimpa ner på hallgolvet snart snart. Borges är fantastisk,  jag ska berätta mer om varför jag tycker det en annan gång men just nu vill jag bara att de nya böckerna ska komma. Varför är det så? Borde ju njuta av det jag har istället.

Otroligt fin muminfilm!

Igår var vi bjudna på galapremiär på filmen Mumintrollet och kometjakten som visades på Skandiabiografen i Stockholm. Filmen är en bearbetning av Tove Janssons bok Kometen kommer och handlar om hur Mumintrollet, Sniff och Snusmumriken ger sig på jakt för att leta efter den komet som hotar att träffa jorden och orsaka dess undergång.

Man har använt sig av gammal teknik när man gjort filmen. Gammal hederlig animation där man först tillverkat tygfigurer som man sen animerat på gammalt vis och sen hottat upp lite med senaste tekniken. Man ser varenda tygfiber, pappersådring och hör hur keramikkopparna klirrar autentiskt.

Filmen är dessutom framgångsrikt befriad från all disneyfiering. Inga karaktärer har gjorts putslustiga och inga dåliga skämt dras eller smäktande ballader sjungs.  Så skönt att allt inte måste vara prinsar och prinsessor i softade ljus, sjöjungfrur eller drakar och riddare.
Faktum är att jag nog inte hör ett enda skratt från salongen. Bara massa uppslukade och allvarliga barn.


Förutom vårt, som vred sig i stolen efter en halvtimma och tyckte det var lite läskigt, men så är hon bara tre. De 5-6-7-8-åringar på plats verkade älska filmen!  Och jag gjorde det också. Jag ger den fem av fem möjliga.

Hon var dock mycket nöjd med att få klappa Mumintrollet och hälsa på Lilla My.

Här kan du se en trailer från filmen.

Mera fina bilder från premiären hittar du här.