Läs och köp

Den poppar upp då och då, debatten om produktplacering i skönlitterära texter och annonser i litterära verk digitala som tryckta. För tio år sedan kändes det som en avlägsen dystopi, idag är det  ett verkligt faktum, skönlitteraturen är det senaste forumet att locka fram shoppingbegäret. Att Lisbeth Salander är Apple-älskare vet snart hela västvärlden, även vilka designers Miranda Priestly föredrar. Förlagen tipsar om andra titlar i samma genre på böckernas förstasidor och här och där börjar redan annonser för glasögon, läsplattor, organisationer och bokklubbar dyka upp.

Gör det något? Stör det läsupplevelsen och är det till och med så att detta ständiga name drop:ande tyder på författarens språkliga tillkortakommande? Kan det till och med vara så att vi utmanar vår fantasiutveckling så pass att vi om några generationer inte kan se saker för vårt inre utan att få varumärkesbeskrivning på dom?  Hur gick det förresten med oss som inte lekte med kottar och tandpetare/tändstickor i skogen, utan fick lite mer verklighetstrogna plastdjur att leka med som barn? Kanske är vi redan förlorade.

Hur som helst är debatten igång lite här och där. Det är bara att sätta igång att argumentera.

The Ingmar Bergman archives- nu på spanska!

Det kan verka som en liten sak, att  Paul Duncans och Bengt Wanselius stora Bergmansamling ( Taschens och bokförlaget Max Ström) nu finns för alla spansktalande att läsa. Men det är det inte. Det är till och med något väldigt stort. La Nacion hade i helgen en kulturbilaga till största delen hyllande just Bergman och det faktum att hans efterlämnade brev, anteckningar  och intervjuer  nu översatts även till spanska. För argentinarna är Bergman speciell, som att landets stora filmintresse faktiskt har gjort Bergman till den han är. Till exempel var filmfestivalen i Mar del Plata den första festivalen utanför Norden som prisade en Bergmanfilm, genom att 1959 ge Smultronstället Grand Prix International. Alla typer av dämoner och demoner får plats här i Buenos Aires, världens andra psykologtätaste stad (efter New York) och kanske är det just den neurotiska öppenheten och nyfikenheten på livets mysterier som gör att boken tros bli succé även innan den ens börjat säljas.

Bokcirkel på Facebook: Dödgrävarens dotter

Bokcirklarnas drottning Karin bjöd ikväll in till bokcirkel direkt på Facebook. Jag hade tänkt att delta men vi hade kvällsplaner så jag försöker hänga på i efterhand istället. Karin har lovat att diskussionerna kring bokcirkelboken ska fortgå hela september.

Och bokcirkelboken är ingen mindre än en av mina favoriter; Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter. Jag älskade varje sekund av boken och tycker historien om Rebecka Schwart är fullkomligt fantastisk.

Det är ett bra tempo hela tiden. Något som Oates inte alltid lyckas med. Berättelsen är verkligen en feministisk hyllning till en otroligt stark kvinna. Och slutet. Brevväxlingen är genial. Jag fullkomligt älskar slutet!

Här kan ni läsa diskussionerna på Facebook.