Inlägg

Publicerat

Gravglänta av Mattias Edvardsson

Tycker väldigt mycket om Mattias Edvardssons böcker. Han gestaltar miljöer och relationer med en fenomenal fingertoppskänsla. Brotten i hans böcker ligger nära verkligheten, oftast sker de av misstag enligt principen den som lyckades ta kniven först. 

Nu har han alltså utkommit med Gravglänta som inleder hans allra första serie, han har ju endast skrivit solitärer innan. (Vilken jag gillat eftersom jag är den enda i hela världen som inte är så förtjust i serier). Resultatet har blivit fantastiskt bra, det är verkligen en Edvardssonsk roman och jag ser fram emot att slaviskt följa ”Brottsplats Söderslätt” som serien heter.

Gravglänta utspelas på 80-talet och del av handlingen är tydligt inspirerad av det tragiska Kevin-fallet. I en pytteliten by på Söderslätt i Skåne låter en mamma mot bättre vetande sin son leka i skogen tillsammans med grannens två busfrön till pojkar. Hennes värsta farhågor besannas, sonen kommer aldrig att komma tillbaka.

Edvardssons polis som heter Gunni och jag gillar hennes skarpt. Hon är första polis på plats för att leta efter pojken eftersom hon, (och hennes häst), bor hos en släkting nära pojkens hem. Under en period får hon lämna polisuniformen och jobba med fallet som tar en vändning hon är långt ifrån bekväm med. Det är mörkt, hjärtskärande och formidabelt så jag tycker absolut ni ska läsa.

Utgiven på Forum 2024.

Publicerat

De åtta bergen

Varje sommar åker Pietro och hans föräldrar till bergsbyn Grana. Här i de italienska bergen blir fadern någon annan än den arga människan nere i Milano. Han gör långa vandringar och i takt med att Pietro blir äldre vandrar de tillsammans, allt högre och högre upp i bergen. I Grana bor också pojken Bruno och snart blir han och Pietro vänner. En vänskap som trots att det ibland kan gå år mellan gångerna de ses är stark och solid. Som bergen.  

Men Pietro är ingen som stannar och står still. Han vill ut i världen, filma, hjälpa till, se nya saker. Bruno blir kvar i Grana. Han säger sig vara en bergets man som inte kan något annat, inte vill något annat.

Också bergen blir en viktig karaktär i boken. Stigarna, snåren, stenrösen och de kala bergen ovanför trädgränsen. Allt får vi lära känna. I det stillsamma berättandet är naturen helt närvarande. Berättelsen ger en fin skildring av vänskap, men också av samhällets utveckling och möjligheter för människan att följa sin valda väg.

Språket är vackert, känslosamt men aldrig sentimentalt. Fint översatt från italienskan av Malin Emitslöf.

De åtta bergen. Paolo Cognetti. Utgiven på svenska 2018 av förlaget Contempo.

Publicerat

Han Kang fick Nobelpriset!

Med anledning av detta bjuder vi på vår recension av Vegetarianen från 2017.

Vegetarianen av Han Kang

En sällsamt fascinerande och underlig roman! Huvudkaraktären Yeong-hye som berättelsen kretsar kring är en passiv karaktär, så till vida att hon möter omgivningens krav med aktiv passivitet. Hon är i bokens första del gift med en självgod och narcissistisk man som valt just henne därför han anser att hon är en medgörlig och intetsägande människa. En människa som underkastar sig hans vilja och som aldrig någonsin kan komma att överglänsa honom. ( Ack vad han bedrog sig.)

En våldsam dröm utlöser något inom Yeong-hye som leder till att hon helt och hållet undviker att äta kött eller fisk. Hon fjärmar sig alltmer från omvärlden, trots att hon utsätts för både psykiskt och fysiskt våld förhåller hon sig aktivt passiv till omvärldens krav på att hon ska bli ”som vanligt” igen.

Boken är indelad i tre delar med olika berättare som alla förhåller sig olika till Yeong-hye. Jag läser boken på en enda dag, kan inte sluta läsa den vackra, skenbart enkla, nästan kyliga texten. Vad handlar boken om egentligen? Är min västerländska själ alltför inskränkt för att förstå koreansk litteratur? Jag tror att boken på ett plan handlar om psykisk sjukdom och kanske också om feminism, men det finns mycket mer än så att upptäcka är jag övertygad om. (Kanske politik, ekologi eller religion?)

Ni som är med i  bokcirklar måste läsa Vegetarianen! Vissa kommer att älska den, andra kommer att hata den. Det kommer att finnas lika många åsikter om boken som medlemmar i bokcirkeln.

Vegetarianen belönades 2016 med det internationella Man Booker-priset. Utgiven 2017 på Natur & Kultur, översatt från engelska av Eva Johansson. (Originalspråk koreanska).

Publicerat

Från A till Ö: V som i Volvo lastvagnar

På bokmässan lyssnade jag till Erlend Loe. Det var längesen sist. Jag har läst det mesta han har skrivit och alltid tyckt om att lyssna på honom. Jag sätter Naiv Super högt. Därför att den är den mesta bästa existentiella roman jag vet. Men jag har i stort sett alltid gillat det han skrivit. Nu ser jag fram emot att läsa hans nyaste (på svenska); Drömmarnas cykelregister. Jag tror den är mycket tänkvärd. Som alltid.

Men nu är vi i Lästa böckers förråd och har nått V. Och då blir det V som i Volvo lastvagnar. Håll till godo med en bloggy från 12 juni 2010 .

”Jag började läsa Doppler för flera år sedan men slutade och som jag minns saken beror det på att Doppler knivmördade älgkalven Bongos mamma.*  Men nu när det var dags för ny Norge-resa uppmanades jag att läsa Volvo Lastvagnar. Jag hoppade bara över ett avsnitt i romanen, nämligen detaljerna om Maj-Britt och undulaterna.*

Maj-Britt är en äldre dam som tycker att hennes man aldrig fick riktig cred för sin utveckling av en lastvagn av typen Volvo Globetrotter. Hon ägnar därför en del tid att påminna den nuvarande ledningen i Volvo Lastvagnar om detta. När hon träffar Doppler kommer han att hjälpa henne att utföra det slutliga anfallet.* von Borring är Maj-Britts granne. Han är hängiven scout och mycket förmögen. Maj-Britt och von Borring är inte längre goda vänner. Maj-Britt ägnar också en del tid för att påminna von Borring om detta. Och också här blir Doppler en viktig länk i händelseutvecklingen.*

Att Volvo lastvagnar är en fiktion påminner författaren oss läsare hela tiden om genom att ständigt gripa in i fotnoter.*

* ang. mamma, Nora och den nya bäsisen. Detta hänvisar till en tidigare text om Doppler som det på intet sätt förväntas att läsaren av den här texten ska känna till. På ett sätt kan det naturligtvis vara en fördel att ha läst den förra texten, men på ett annat sätt kan det vara en nackdel.

Volvo  Lastvagnar är en festlig bok, med existentiella frågor som skvalpar under den roliga ytan Men den är inte i  klass med det existentiella djup som finns i  Naiv.Super.*  Kanske är jag den sista som inte hade läst Volvo lastvagnar, då den har några år på nacken. Om jag ändå inte är den sista som läst den, rekommenderar jag den varmt för sommarläsningen.

—–

* ang älgkalvar. Jag blir väldigt lätt rörd och berörd av lidande för djurbarn. När lille Bongo blev ensam och utelämnad till Dopplers godtycke blev det för mycket för mig. Nu visade det sig i denna senare bok att allt ordnade sig för Bongo, så jag kan om jag vill läsa vidare i  Doppler i den trygga vissheten.

* ang. undulaterna. Jag blir dessutom väldigt lätt illamående och ältande  av mina egna inre bilder när det gäller lidande också för vuxna djur. Detta som Maj-Britt gjorde med undulaterna kan du läsa själv i boken. Jag tänker verkligen inte ge mig ner i det äckliga-inre-bilder-skapade-från-böcker-träsket.

* ang. sista anfallet. Det går utmärkt att läsa boken trots detta ”avslöjande.”

* ang. händelseutveckling. Se ovanstående not. Samma gäller även här.

* ang. fotnoter. Genom att använda författarens system vill jag inte likna mig vid författaren utan bara prova systemet.

* ang. Naiv.Super. Alla böcker behover inte vara i klass med Naiv. Super. Det skulle till och med bli mycket tråkigt om det var så. Det är viktigt med olika sorters böcker, tror jag, så att man inte tröttnar samt att varje inlägg på OOOF bok inte blir likadana.