Etikett: 5 tycker om

Facklitteraturen är en stor och spretig och intressant värld. Se bara på de olika sorters böcker som nominerats till årets Augustpris. Vi frågar vår panel om vad de tycker om facklitteraturen och hur de sorterar in fackböckerna i hyllan.

Alva: Den senaste boken jag köpte var nog Konsten i Söderort : en vandring bland konsten i södra Stockholm. Jag tycker om böcker som handlar om städer och allrahelst Stockholm. Sortering? Böckerna vill jag helst inte sortera in alls! Jag tycker de ska ligga nära och framme så att man närsomhelst kan bläddra i dem.

Pär: Senaste fackboken jag köpte var Min europeiska familj av Karin Bojs och Elisabeth Åsbrinks 1947. Har alltid varit intresserad av historia och därför blir det många historiska sakprosaboksinköp. Jag sorterar fackböcker i bokstavsordning (författarens efternamn) förutom kokböckerna som har fria roller i köksbokhyllan.

Lars: Lite svår fråga eftersom jag nyss köpte flera fackböcker samtidigt men den jag hunnit läsa är Björnen kommer! av Mattias Göransson. I bokhyllan är det mest historia och kokböcker så det är väl favoriterna. Jag sorterar i ämnesordning, eller åtminstone var det tanken från början.

Cecilia: Jag köper och läser väldigt lite fackböcker. Just nu lyssnar jag på Hjärnstark av Anders Hansen eftersom jag är intresserad av kroppen och träning. De fackböcker jag läser handlar annars ofta om språk och jag har en särskild hylla med den typen av litteratur hemma.

Amanda: Jag läser sällan fackböcker förutom kokböcker då, men är väldigt kräsen. Vill att det ska vara god mat och roliga recept, men eftersom jag arbetar som dietist får jag ibland spader på allt hittepå om mat och hälsa som skrivs i många populära kokböcker utan minsta evidens. Det är bedrövligt att stora förlag som t.ex. Bonnier Fakta inte gör mer research innan de publicerar. Därför brukar jag ofta låna kokböcker på biblioteket och provläsa så jag vet att jag kan hantera dem. Är det tillräckligt bra köper jag hem dem, gjort så t.ex. med Välkommen till vegoriket av Mattias Kristiansson och  Mera vego och  Ännu mer vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo. Har inget som helst system för mina kokböcker, de står bara huller om buller!

Läs mer av vad vår panel tycker här.

Panelen är tillbaka, den här gången undrar vi: Har du en favoritbok bland de som höglästes för dig som barn? Vad tycker du om högläsning nu när du är vuxen? Finns det någon bilderbok vars bilder ligger dig extra varmt om hjärtat?

Cecilia: Oj, hur väljer man bara en? Jag kommer ihåg att både min mamma och jag grät när vi läste Charlotte’s Web (Min vän Charlotte heter den svenska nyöversättningen). Vuxenhögläsning är inte min grej men jag läser mycket högt för min dotter innan hon ska lägga sig och det är fantastiskt! Jag gillar verkligen Stina Wirséns Vem-böcker. De fanns inte när jag var liten men för något år sedan läste vi många av dem. Underfundiga och underhållande!

Lars: Tuff kamp mellan Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige och Ronja Rövardotter, men det blir Nils Holgersson. Högläsning är trevligt och jag hoppas att min barn ska tycker att det är roligt att lyssna på mig när jag läser. Jag är lite för gammal för att ha läst Pettson och Findus som barn men jag tycker de är väldigt fina. Sedan är Johan Egerkrans böcker Nordiska Väsen och Nordiska Gudar väldigt bra och roliga.  

Pär: Jag kan ha varit sju, åtta år och pappa läste Bröderna Lejonhjärta för mig och min syster. Den sorgliga men ändå hoppingivande texten, det fantasieggande Nangijala. Kampen mellan ont och gott och pappas djupa röst var en oöverträffad kombination för att fånga mig. Jag tror det var där och då jag förstod vilken kraft litteratur kan ha. Som vuxen tycker jag väldigt mycket om att läsa högt för andra. Har ju läst massvis böcker högt för mina barn och för mina elever (högstadieelever älskar högläsning!), men är inte jätteförtjust i att lyssna själv. Har höga krav på att uppläsaren ska fånga mig med sin röst.Vad det gäller bilderbok från barndomen har jag endast vaga minnen över typiska bilderböcker. Men en bok, som vänder sig till 3-6-åringar, som jag minns att mina föräldrar läste om och om igen för mig var Historien om någon, den om garnnystanet som man fick följa genom ett hus i jakt på vem som var den skyldiga till att ha kissat på golvet, vält krukan, ätit guldfisken och så vidare. Jag älskade bilderna i boken och mest av allt älskade jag bilden på nyckelhålet med kattögonen som syns i slutet av boken.

Alva: I min familj fanns varken pengar eller tradition för böcker och läsning. Så det här med läsningen, det fick jag ta tag i själv. Ett par mostrar som inte var så mycket äldre än mig, lärde mig nog läsa men första boken jag minns är från skolan, läseboken Nu ska vi läsa. Du vet den där med ”Far ror” och ”O, mor, orm!” Och från det har jag blivit en storläsare. I mitt eget hem har bokhyllan alltid varit en centralpunkt och mina barn har gått på biblioteket sedan de föddes. Det här med högläsning älskar jag. Jag har lyssnat på ljudböcker sedan kassettböckernas tid. Radions uppläsningar och författarträffar är också underbart.

Amanda: Tur att man har en mamma som är bokbloggare för jag kommer bara ihåg vad böckerna handlade om, inte vad de heter. Nu har jag fått veta att mina favoritsagor Prinsessan som inte ville leka och Mirabell fanns i Astrid Lindgrens sagosamling Nils Karlsson Pyssling. Jag har inget barn i min närhet att högläsa för just nu men tänker att det är jättebra och mysigt när man kan det. Högläsa en vuxenbok skulle jag nog inte orka, jag vill komma vidare så snabbt som möjligt i boken och läsa högt går ju så långsamt. Jag minns att jag tyckte väldigt mycket om Pettsson-böckerna av Sven Nordqvist eftersom jag gillade alla små detaljer och figurerar som fanns överallt i böckerna. När man läste dem behövde man knappt lyssna på historien, det var roligare att titta på bilderna. Jag tyckte också mycket om Olssons pastejer av Peter Cohen med bilder av Olof Landström.

Läs mer om och av vår panel.