En kvinna har tre roller. Mamman, älskarinnan och vårdaren. Med denna utgångspunkt föds huvudpersonen Anna i samma ögonblick som sitt barn. Hon är mamma nu. Vad som hände före det är inte det intressanta. Hon är gift. Så småningom blir hon älskarinnan, för att det är så. Till sist vårdaren och när den vårdade dör, dör också Anna.
Med klinisk blick berättar Anna om sitt liv. Jag läser närmast en objektiv fallbeskrivning, där det betraktade samtidigt är den betraktande. Det närmast alienerade läget hon är i är så ensamt. Var är hennes familj? Vännerna? Även om de finns där är det som om det finns en tjock glasvägg runt Anna, ogenomtränglig.
Galet välskriven och originell roman med ”verkshöjd”. Jag är så imponerad. Och när vi samtalar om den har vi alla berörts så mycket och också blivit illa mods av den här berättelsen. Det är inte sorgligt att läsa, men sorgligt att betrakta Anna.
Finna sig. Agnes Lidbeck. Utgiven 2017 på Norstedts.