Akaporr. Vi var flera som aldrig hört talas om uttrycket innan brunchen kom på tal med just det som tema.Hur som helst var vi femton bok- och matälskare som slöt upp klockan 11.30 på Långbro Värdshus i söndags. Akaporr. Låter väl trevligt, men exakt innestoden kom vi inte riktigt överens om ens över lyxmaten, med vårsol i ögonen. De flesta tyckte att romaner där historiens akademiska miljö är avgörande, platsar i akaporrboxen. Den akademiska sfären är alltså kärnan för verket, där storyn utspelar sig.
Boktoka höll dock inte med, hon saknade ”längtet” i beskrivningen. ”Man ska vilja vara där, bli lockad att också vistas där karaktärerna lever! Annars är det inte akaporr”
Hur man än tolkar Akaporrbegreppet gjorde det sig bra att diskutera över lax, kyckling, sill, pannkakor, sallad, lamm, ostbricka, fruktsallad och choklad. Mycket bra till och med.
Vi gick igenom vilka våra bästa akaporrböcker är, även om jag inte skrev ner alla vågar jag erinra mig att Den hemliga historien av Donna Tartt, Ondskan av Jan Guillou och I en klass för sig av Curtis Sittenfeld var bland de populäraste. Boken vi skulle ha läst dagen till ära, Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström, fick mestadels positiva betyg, om än inga höjdarpoäng. Och på det hela taget var vi nog alla överens om att det är den hemliga världen, den mystiska och lite oåtkomliga, som är det mest lockande med genren.
Hästidningen Pennys (finns visst inte längre, men fanns i alla fall på 80- och 90-talet) ständigt återkommande serier förresten, kan man kalla dem akaporr? Ni vet, de om en fattig hästgalen tjej som har en snorrik farmor eller mormor som betalar ”rikemansskole”-avgiften. Till skolan där också fattiga flickans supersnorrika kusin går. Kusinen har en häst, kusinen bryter benet och är dessutom otroligt elak, både mot fattiga flickan och hästen. Fattiga flickan får chansen att under en månad ta hand om hästen, då elaka kusinen inte kan på grund av benet. Just denna månad går också den årliga bragdtävlingen i hästhoppning av stapeln – fattiga flickan och kusinhästen vinner naturligtvis (för de har blivit oskiljaktiga och förstår varandra som inga andra), och alla förut kyliga internattjejer hurrar i takt och elaka kusinen förstår att pengar inte är detsamma som lycka. Hästen blir fattiga flickans, eftersom kusinen blivit snäll och givmild medan benet läkt, och de lever lyckliga i ytterligare några år på den mysiga skolan på den engelska slätten. Slut. Akaporr? Kanske.
Träffen ordnades av oss på breakfast Book Club och Karin på En bokcirkel för alla. Andra bloggar som också var representerade var bl a Bokbiten och Ooofbok, förutom redan nämnda Boktoka.
Uppdaterat: Och En och annan bok. Dessutom har Ann-Sofie listat mer akaporrböcker här.
Ränderna går aldrig ur är en stark utvecklingsroman som vill nyansera bilden av överklassens och internatskolans slutna värld. Agnes Hellström vill med sin roman visa att alla människor oavsett bakgrund, innerst inne är väldigt lika. Alla drivs vi av en önskan att vara del av något och av rädslan att stå utanför.