Etikett: Albert Bonniers förlag

Publicerat

Gränsen av Magnus Montelius

En vindlande (spion) roman som växlar mellan Ungern 1980 och Sverige 1995. En ung student och festprisse, David Lithander, reser till Budapest som utbytesstudent sommaren 1980. Hans stipendium är av ett annorlunda slag, Mats Smed en underlig men uppenbart mäktig man med oklara anknytningar till högsta ort både inom näringslivet och inom politiken har arrangerat det hela.  David förstår att han förväntas göra någon slags motprestation men har ingen aning om vad eller hur. Han finner sig väl till rätta i Budapest och festar vidare, blir förälskad i Agnes och får en vän Jozef, som han också delar lägenhet med. Hans uppdrag blir dock mer och mer komplicerat och svårtytt och när han mot slutet av året lämnar Ungern, är det med sorg och förlust.

15 år senare kontaktas journalisten Natalie Petrini av en uppgiftslämnare som påstår att svenskar i hög ställning varit aktiva i kalla krigets Ungern.  Natalie tvivlar på sanningshalten i hans uppgifter men det han uppgett kommer i en annan dager då han en kort tid senare hittas mördad.  När hon börjar forska i saken finner hon att det är många som vill tysta henne. 

Gränsen tar ett tag att läsa, men håll ut säger jag, upplösningen är både trovärdig och snygg. Sveriges inblandning i Ungern och Sovjets affärer skulle mycket väl kunna ha skett på det sätt som beskrivs. Gillar också skildringen av livet som ung i 80-talets Budapest, Montelius har själv innehaft Budapest-stipendium och precis som David tjänstgjort på institutet för teknisk kemi. Kul att veta att Davids arbete verkligen existerade även om det var ett tag sedan.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2024.

Publicerat

Den första boken av Karolina Ramqvist

Det är förmiddag på Jamaica och två älskanden ska snart skiljas för alltid. Hon som är från Sverige har återvänt gång efter annan till ön och till honom för att på nytt låta deras kärlek slå lågor på nytt. Hon har lekt med tanken att deras kärlek skulle kunna blomstra någon annanstans i världen men förkastar alltid drömmen. Det är trots allt passionen som binder dem samman.  

Berättelsen böljar mellan nutid och dåtid, hur deras förhållande utvecklats under de år hon regelbundet besökt ön och  honom. Gestaltningen av ön, dess människor och kärleksparet är fylld av detaljer och förnimmelser och jag sveps med i berättelsen. Jamaica blir levande för min inre syn och jag kan känna värmen, dammet och torkan.

Medan jag läste tänkte jag inte på boken som en kärleksroman eller som romantisk, men nu ett par veckor efter avslutad läsning är det så jag skulle vilja beskriva den. Som en modern tolkning av kärleken mellan mannen av folket och kvinnan av börd fast naturligtvis i en helt ny kontext. Den har fått lysande recensioner i tidningarna jag håller med, det är en otroligt mångfacetterad roman som ger utrymme för mängder av tolkningar. En utmärkt bokcirkelbok!

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2024.

Publicerat

Jag återkommer till Jenny Erpenbeck

Jag läser 4 x Erpenbeck, en samling med fyra texter utgiven på svenska 2017. Hon är ju för bra! Och jag påminns om två böcker jag läst om henne tidigare och bjussar därför på en repris.

Om Hemsökelse skriver jag (på OOOFbok juni 2010): ”Det var en gång ett obyggt hus, strax utanför Berlin. I huset skulle Klara bo men hon blev galen och gick i sjön. Sen byggdes huset. Samtidigt anlades också Trädgården. Trädgårdsmästaren och hans trädgård blir kontinuiteten i det flöde av människor som flyttar in och flyttar ut. Marken odlas upp. Sköts. Hål för nya växter grävs och kompostjord fylls däri. Plantor vattnas. Gräs spirar. Torra kvistar knipsas av och trädens grenar sägas ner, huggs i lagom stora bitar inför vinterns brasor.

I huset kommer och går människorna. Präglar och präglas av den Rådande Situationen i Europa med världskrig och nya maktförhållanden.

För övrigt är det bara trams att hus behöver människor. Hus behöver inget som helst,

... skriver Erlend Loe så påpassligt i den parallell-lästa Volvo lastvagnar. Måhända sant. Oavsett vad huset i Hemsökelse behöver är det huvudperson i romanen. Om det är människorna som söker ett hem eller om huset är hemsökt får bli osagt.”

Om Natt för gott (här på bloggen i maj 2016): ”Det lilla barnet som dör i Galizien i början på förra århundradet. Hjärtat snörs åt. Allt hon kunde bli, allt hon aldrig skulle bli.

’…tre skovlar mull, och den halvvuxna flickan myllades ner, hon som männen tittar efter därför att hennes hår lyser så kopparrött; tre skovlar mull, och även den vuxna kvinnan, hon som när hon själv börjat bli saktfärdig skulle ha tagit över en syssla från henne med orden: Å mamma, också hon kvävdes långsamt av mull som föll in i munnen på henne. Under tre skovlar mull låg en gammal kvinna där i graven, en kvinna som själv redan börjat bli saktfärdig…’

I bokens olika delar läser jag om hur det skulle ha blivit om flickan faktiskt aldrig dog just den där vintern 1902. Här återuppstår den unga kvinnan med kopparrött hår, den vuxna kvinnan och den åldrande damen. Ett litterärt experiment där kvinnans olika åldrar står i samklang med Europas nutidshistoria. Det är ett elegant och välskrivet, jo det konstaterar vi allesammans i läsgruppen, brännande och intressant. Men det skiljer sig hur mycket vi ändå tycker om.

När jag lämnar den första delen i Natt för gott, lämnar jag också närheten till texten. Det blir distanserat i sin elegans och välskrivenhet. Inte förrän i den sista delen är jag tillbaka där texten blir mer än en text. När relationen mellan den döende gamla kvinnan och sonen blir nära och intim och samhällets faror reduceras ner. Då läser jag sakta, ord för ord.”

Erpenbeck ges på svenska ut hos Albert Bonniers. Titta på de snygga Panache-omslagen!

Publicerat

Stormfågel av Ann Cleeves

En klassisk brittisk kriminalroman av välrenommerade brittiska Anne Cleeves. Har faktiskt aldrig läst något av henne trots om hon legat högt på min att läsa-lista under många år. Men nu var det dags och jag blev inte besviken. Bäst gillade jag det dåliga vädret! Utspelas i en by vid kusten i norra Devon och stämningen i boken accentueras av vindarna, regnet och dimman. Mattew Venn heter kommissarien som leder polisteamet som kallats dit efter att sjöräddningen anträffat en mördad man i en livbåt mitt under rykande storm. Venn är en klassisk brittisk deckarkommissarie med en del outrett inom sig, bland annat det faktum att han under en tid som barn bodde i den lilla byn och att hans mor var medlem i det konservativa religiösa samfund som verkar på orten. 

Venn och hans folk inrättar ett kontor på ortens pub och påbörjar det omständliga arbetet med att söka upp och prata med ortens invånare om deras relation till den döde mannen. Okej, man söker sig även till ett par grannorterna men i denna typ av deckare finns mördaren alltid nära.  Det är bara att läsa och låta sig underhållas med ett par twister och ett par extra lik på vägen fram till upplösningen. Den uppmärksamma funderar kanske ett extra varv på varför det ibland är så väldigt svårt att reda ut släktrelationer i utredningarna, själv fnissar jag i mjugg, sedan länge vet jag att britterna inte har någon fungerande folkbokföring. På mitt jobb brukar vi säga att UK betyder utan kontroll och ännu lite elakare GB =gömda brottslingar. 

Ett par veckor efter att jag läst klart stormfågel läste jag en artikel i DN som roade mig omåttligt. Handlade i och för sig om brittiska tv-serier men om ni frågar mig är det lika applicerbart på böcker. Har tyvärr lyckats försnilla artikelförfattarens namn men så här lyder texten:

” Efter en sommar framför brittiska kriminalserier har jag insett den stora fördel deras manusförfattare har och som deras svenska kolleger saknar. Jag talar naturligtvis om bristen på fungerande folkbokföring. Hoppsan, stans antikvitetshandlare visar sig i själva verket vara mordoffrets länge saknade bror! Oj, kusinen alla trodde var död sedan trettio år tillbaka lever och har hälsan i byn ett par mil bort!

 I Sverige skulle fallet vara löst med ett par knapptryck på ett tangentbord i polishuset. I Morecambe Bay, Bath eller Brighton kan alltsammans kavlas ut till tre fyra avsnitt.

Säg aldrig mer att det är den personliga integriteten som blivit mest lidande på vårt historiska arv från kyrkböcker, husförhörslängder och övervakande myndigheter. Säg aldrig mer att det är wokeism och dålig fantasi som är de svenska manusförfattarnas stora bekymmer när de ska knåpa ihop sina intriger. När det i själva verket är personnumret och Skatteverkets register. ”

Som sagt, nu vet ni varför släktskap kommer som en överraskning mot slutet av brittiska böcker samt varför brittiska utredare ibland kan kännas som anakronismer. Men strunt i det, genren är klassisk och underhållande.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2024. Översättning av Johan Nilsson.