Etikett: Albert Bonniers förlag

Publicerat

Döden tar semester av Carina Burman

Det charmiga 50-talsspråket ger hela romanen dess karaktär. Jag njuter av att lyssna på 50-talssvenskan och föreställer mig en film med Sickan Carlsson i rollen som huvudpersonen Florence Granat, hängiven deckarrecensent. Florence, eller Florrie som hon kallas, är utarbetad och får rådet av sin läkare att resa söderut. (Jag älskar ordet ”utarbetad”, det är så mycket bättre än ”utbränd”). Hon bokar därför en bussresa till Rom, vilket var ett populärt sätt att resa på den tiden, och snart är hon på väg genom Europa tillsammans med ett antal medresenärer, varav en kanske är en mördare.

Döden tar semester är en hyllning till 50-talets deckare, och eftersom jag främst känner till Maria Lang, tycker jag att den träffar mitt i prick. Gestaltningen av människorna och beskrivningarna av deras kläder är mycket Lang-inspirerade, även om Langs deckare är mörkare och mustigare. Jag antar att boken om Florrie kan betecknas som en mysdeckare, en genre jag oftast avskyr, men den här gillade jag verkligen. Kanske för att den tar mig tillbaka till ett Sverige som inte längre finns och ger en fin skildring av Rom 1956.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2025

Publicerat

Ö av Sara Bergmark Elfgren

Det börjar försåtligt, till synes en relationsroman om de två systrarna Mirjam och Nia som träffas först i tonåren och utvecklar en nära och varm relation. Detta trots att deras pappa varit gift med Mirjams mamma och bedragit henne med Nias mamma under många år.  Eftersom jag förväntat mig en spänningsroman var jag lite förvånad, men jag gillade verkligen den fina skildringen av systrarna så jag funderade inte så mycket över eventuell genre. 

När systrarna blir äldre träffar Nia en våldsam man som hon väljer att inte lämna vilket påverkar systrarnas relation, de tappar nästan kontakten. Dock, när Nia ska fylla 40 bjuder hon Mirjam och ett par andra tjejer till ön i Stockholms skärgård där hon bor, hon ska fira sin födelsedag med en tjejmiddag. 

Nu gott folk händer grejer, från och med att  Mirjam satt sin fot på ön skiftar romanen karaktär och utvecklas till en gastkramande och fullkomligt lysande spänningsroman. Oj,oj,oj säger jag bara! Vill ni läsa en riktig nagelbitare så ska ni läsa Ö.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2024.

Publicerat

Snö av Åke Smedberg

Jag tänkte att jag skulle ta och läsa väldigt mycket Åke Smedberg i år. Han brukar beskrivas med ord som lysande prosaist eller främsta novellist. Det lockar. Jag har läst fragmentariskt och sporadiskt genom åren. Jag minns landsbygden, gårdar, fallfärdiga uthus, odlingsmarker och skog. Känslor av förlust, sökande och ensamhet.

Nu kommer hans novellsamling Snö och sparkar mig rakt in i min plan. Sju noveller om relationer där man inte når fram, om kärlek och sorg och längtan efter något annat kanske. Något ogripbart. Som de tre syskonen som letar efter sin mamma, sin barndom, sig själva i alla dokument den nu döda mamman lämnat efter sig. Som Katja och Fredrik, deras nya ojämlika, orättvisa relation nu när Fredrik blivit så sjuk, nära döden. Hur hanterar man det?

Den novell som givit hela samlingen titel, Snö, berör mig också mycket. Den är suddig i konturerna när vi först kastas in i ett minne. Pappan som omkom i en olycka för länge sedan när grustagets sidor rasade in. Nu är de båda sönerna ute och åker, planlöst i barndomstrakterna. De är gamla och det visar sig snart att den äldre brodern som alltid varit klipsk, smart och dominant numera är ”borta i huvudet”. Lillebror har hämtat honom från ett vårdboende och vart de ska någonstans, vad de ska göra är oklart. Det blir både något sorgligt och något hotfullt i deras samvaro.

Och mannen som letar efter sin försvunna tik. Som förlorar också sig själv. Jag blir urkramad av läsningen, känner det han känner. ” Han visste vad som skulle hända. Allt tippade nu, ner mot ett allt större mörker.”

Jag tänker att det skulle nästan kunna vara något som gällde för dem alla i den här boken.

Nu backar jag mig bakåt i Åke Smedbergs författarskap. Det blir ett bra år.

Publicerat

Bokfrukost om Vi är fem

Den här hösten har temat för bokfrukostarna varit Godbitar från bokhyllan. Vi ville ta fram de där böckerna som ivrigt köptes för ett par år sedan men av olika anledningar ändå hamnade i bokhyllan och inte i högen av böcker som snarast ska läsas. Där hittade vi Nidamörkur av Peter Fröber Idling, Teatern av Jenny Andreasson och Du är som du är av Melania G Mazzucco. Säsongens sista frukostbok blev Vi är fem av Matias Faldbakken.

Under bokfrukosten rådde viss tveksamhet för den här boken. Vad vill han? undrade någon. Är det relationsroman eller scifi? Vardag eller skräck? Allvar eller humor? Ja alltsammans skulle jag tro säger jag som verkligen tycker om boken. Den startar i något som drar tankarna till Geir Gulliksen. Det är vardag, relationer och de problem som alltid finns i en vanlig familj. Men sedan drar det iväg åt ett annat håll när en klump av lera kommer in i familjens liv. Först en vänlig och en självklar familjemedlem. Men så händer något. Den blir utstött och finner sina egna vägar till överlevnad. Så intressant, absurt och djupsinnigt. Om man vågar släppa taget och bara åka med.

Romanen nominerades till Nordiska rådets litteraturpris för några år sedan. Och Faldbakkens senaste Stackare ligger högt upp i julens att läsa-hög.

Vi är fem. Matias Faldbakken. På svenska 2021 i översättning av Ninni Holmqvist. Omslaget är gjort av Nina Ullmaja.