Philip Roth fick aldrig något nobelpris trots att han var lågoddsare till priset år efter år. Så här covid 19- tider läser jag hans allra sista bok ”Nemesis” som utspelar sig den olidligt heta krigssommaren 1944. En ung sympatisk man, Bucky Cantor, är idrottsledare för sommarlovslediga pojkar i staden Newark i New Jersey när en polioepidemi bryter ut. Hängiven sitt arbete och sina pojkars välmående tvingas den 23-årige Cantor vanmäktigt bevittna hur flera av barnen insjuknar och dör. Förloppet är hastigt varför sorg, panik och misstänksamhet snart härjar fritt staden.
Cantor uppfostrades av kärleksfulla morföräldrar efter att hans mor dött i barnsäng. Han är en sann atlet och skäms i hemlighet över att inte vara med i kriget. Säker på att antas till armen sorterades han bort på grund av sin dåliga syn. Hans renhårighet och omtanke om sin medmänniskor ställs på sin spets då han erbjuds att lämna Newark för ett annat jobb bortom smittan och ångesten i staden.
Nemesis är en enastående och brilliant roman som för mig blev en bladvändare. Blev helt uppslukad, naturligtvis därför att parallellerna med vad som händer oss just nu är så många, men jag tror jag blivit nästan lika begeistrad om jag läst Nemesis före Corona. Det finns en lågmäldhet i skeendet som inte väcker ångest utan bara en djup trösterik eftertänksamhet. Bucky Cantors historia kommer att finnas med mig länge, förmodligen för alltid.
Det allra sista kapitlet, för övrigt det allra sista kapitlet i Roths fantastiska författarskap, är mästerligt skrivet. Det är en betraktelse av Bucky Cantor, men kanske också omedvetet av Philip Roths hela författargärning.
Jag hittade Nemesis på Storytel som är en guldgruva om man vill läsa Philip Roth. Sju av hans romaner finns på svenska, läser man på engelska finns det ännu fler.
Utgiven på Albert Bonniers Förlag 2015, översättningen av gjord av Nancy Westman.
