Säsongsavslutning för bokfrukosten – Över havet

Säsongsavslutning. Det är ett fint ord tycker jag. Något som pågått en tid,  avslutas tillfälligt eftersom en viss säsong är över. Sen kommer en ny säsong! Och då är det uppstart, början och inledning. Härligt.

För Breakfast Book Clubs del säsongavslutades bokfrukostarna i tisdags. Boken för morgonen var Över havet av Colum McCann. Hans Världens väldighet är en av de bästa böckerna jag har läst. Där sätter han samman en berättelse genom flera parallella historier som alla utspelar sig den 7 augusti 1974 då Philippe Petit kliver ut på linan han spänt upp mellan de två tvillingtornen i New York. Kanske är det därför som mina förväntningar på Över havet var skyhöga.

I Över havet finns också parallella berättelser, alla förlagda till USA och Irland och med havet som förenar. Men här utspelar de sig i olika tider och berättas inte kronologiskt. 1919 flyger Brown och Alcock ett litet plan över Atlanten. Med på planet finns en postsäck, och i sista sekund kommer journalisten Emily med ett brev och ber dem ta med det också. En slav i frihet, Frederick Douglass, inspirerar en ung tjänsteflicka Lily att ge sig iväg från Irland till USA. Det är Emilys mor. Senator George Mitchell får ett avsnitt om fredsarbetet i Nordirland. Så rör sig berättelserna i tid och rum och brevet får en allt mer central plats.

Boken är välskriven, inget snack om saken. Men den blir för spretig och omfattar för mycket. Jag hade önskat att avsnitten om de olika personerna inte varit så långa, för jag tappar helheten. Det blir för löst sammanhängande historier och därför mindre intressant. Senator-historien, varför var den ens med? Kanske spelar mina förväntningar in för mycket, för styng av besvikelse finns ändå när jag avslutar boken.

Runt frukostbordet på Vetekatten varierar åsikter och uppfattningar.

Det finns ingen plot. Jag fick skriva ner alla personer för att koll på den när de återkom i senare avsnitt. En bok att läsa sakta och fundera över. Jag gillar när karaktärer kommer igen under olika tidsperioder. Boken är som en samling lösryckta skrivarkursgrejer. Den var seg fram till sidan 184. Det var tråkig, tror det beror på att det var så pass lite dialog. Marie tyckte sista kapitlet var sämst, jag tyckte att sista kapitlet var bäst. Världens väldighet,  tyckte att den var bättre. Någon gillade att han är en så finurlig författare, någon tyckte inte om finurliga författare.

. Boken är slut. Säsongen är slut.

Men alltså: ny säsong – uppstart och inledning! Sigtuna litteraturfestival den 24 augusti ses vi för nästa frukost.

Över havet. Colum McCann. Utgiven 2013. På svenska av Albert Bonniers förlag 2014

Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte

Titeln till Margareta Strömstedts bok syftar på vad Aksel Sandemose sa till henne när de träffades en gång i tiden.

Den här boken är så bra att vara i, att läsa. Inte för att den är alltigenom behaglig, inte alls. Här finns skarp kritik och uppgörelser. Boken består av olika berättelser från författarens innehållsrika och intressanta liv. Det är möten med andra författare som Astrid Lindgren och Tove Jansson. Det är diskussioner och ställningstaganden. Det är betraktelser över livet och då inte minst om kvinnoskap om nu det ordet finns.  Alltid välformulerat och skarpt utmejslat. Alltid personligt men så allmängiltigt. Barndomen finns som en återkommande punkt genom texten och när jag läser om Margareta Strömstedts och hennes pappa så ryser jag så berörd blir jag.

Bokens enda problem är att den är för kort. Jag vill läsa mera!

Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte. Margareta Strömstedt. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2013.

– – – –

9789100135737Så till omslaget. Jag har väntat på att den här boken skulle komma e-bok till bibblo. När jag gjorde några lån fick jag till min glädje se att omslaget var rött. Du kanske tycker att det är ganska orange. Men jag säger rött och kryssar för min första ruta på SLB-brickan!

En av oss sover

Vi är förvirrade. Om en bok är superhajpad och alla recensenter gör vågen: borde man inte bli lite mer tagen? Vi tycker språket är vackert, bitvis fantastiskt men på samma sätt som det håller oss kvar i läsandet blir det filtret som gör att vi inte kan tränga ner under ytan.

Den här vintern yr det hela tiden; det snöade igen och igen snöade det. Man kan inte minnas något och ändå finns det ingen tvekan om att något låg glömt under snön, något man skulle hitta på våren. Under lagren av hågkomna fotspår, glömda, men som minnen ligger de där, en latent sjukdom som kan blossa upp när som helst. Skevt i våren, skevt i ett förstört ansikte.

Vad vi skrapar fram: tre relationer. En är kvinnans relation till  döende mamman, de andra två till män varav den ena mannen lämnade kvinnan efter många år. Jag tror länge att han är död. Men han är inte det, hon bara betecknar honom som den avlidne. Mellan dessa tre punkter rör sig berättelsen i omtagningar och betraktelser och eftertänksamhet. Vad minns hon och varför minns hon inte mer än hon gör?

Vi är inte helt sålda.Vi tror att författaren kommer bli så mycket bättre. Sen.

En av oss sover. Josefine Klougart. Utgiven 2012. På svenska 2014 av Albert Bonniers förlag

När Kejsaren var gudomlig

Hon skriver sparsmakat Julie Otsuka, inte ett onödigt ord finns i hennes berättelse som utgår från den lilla människans perspektiv. Moderns, faderns, dotterns och sonens perspektiv som i slutet av romanen sammansmälter till ett vi. Det är ett ytterst effektivt sätt att få läsaren att leva sig in i de japanskättade amerikanernas historia. För den 167 sidor långa ”När Kejsaren var gudomlig” är en historisk roman som kommit att användas som kurslitteratur på ett flertal amerikanska college.

Vi kom över havet låter Otsuka japanska kvinnor berätta sina historier sammanflätade till ett ”Vi”. Dessa japanska unga postorderbrudar som kom med båt över Stilla Havet till Kalifornien gick i de flesta fall ett hårt liv till mötes. Tjugo år senare skedde Pearl Habour attacken och kvinnorna såg sina män hämtas av militären för att sedan själva beordras till internering tillsammans med sina barn. Där Vi kom över havet slutar, tar När Kejsaren var gudomlig vid, böckerna kom dock ut i omvänd ordning i USA.

Modern i När kejsaren var gudomlig har nyss fått nya glasögon, för första gången på mycket länge ser hon ordentligt och ser därför ”Evakueringsorder nr 19” uppsatt vid busshållplatsen tydligt och klart. Hon tar upp en papperslapp ur fickan, gör några anteckningar och går sedan hem och börjar packa. Hennes fängslade man har i ett brev uppmanat henne att ” ge sig till tåls” och påmint henne om det japanska synsättet ” bättre att böjas än brytas”.

Hennes förberedelser inför interneringen är rörande, hon skyler sin panik genom febril aktivitet och ett skenbart lugn. Hon ger sina barn goda råd om vad som ska tas med, gräver ner silvret i trädgården och avlivar familjens gamla hund på ett värdigt och humant sätt. Föga anar hon att familjens fångenskap ska vara i tre år och fem månader. När hon och hennes två barn slutligen släpps ur evakueringslägret får de varsin tågbiljett samt 25 dollar på fickan, precis som en vanlig amerikansk fängelsekund fick vid denna tidpunkt.

Historien berättar följande: På morgonen den 7 december 1941 attackerade japanska flygvapnet amerikanska flottbasen Pearl Habour och japanerna blev fiender. 1988 undertecknade president Ronald Reagan ett dokument i vilket den amerikanska staten officiellt bad om ursäkt för interneringen. I dokumentet uppges att interneringen var grundad på rasfördomar, krigshysteri och misslyckat politiskt ledarskap.

På morgonen den 11 september 2001 körde två plan in i var sitt tvillingtorn i New York och en ny fiende föddes…

När man läser Otsukas bok är det omöjligt att låta bli att dra paralleller.

Julie Otsukas båda romaner är översatta av Ulla Roseen och utgivna på Albert Bonniers Förlag.

Gästbloggare: Margaretha Weimar

– – – –

Vi kom över havet var frukostbok i Breakfast Book Club i december 2013 – alla älskade den!