De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg.

9789100126995[1]Bacha posh är en Afghansk benämning för en flicka förklädd till pojke. Kom ihåg begreppet det är inte sista gången du hör det nämnas, men kom också ihåg att en flicka blir bacha posh för att det är nödvändigt. Bacha posh är ingen frigörelse, flickorna förkläs till pojkar för att hjälpa sin familj med arbete och skydd, men fungerar också som en visualisering av den pojke som man ännu hoppas ska födas inom familjen.

Journalisten Jenny Nordberg snubblade över fenomenet under en reportageresa i Afghanistan. En liten flicka lät undslippa att hennes yngre bror i själva verket var en flicka. Jenny kom snart till insikt om att backa posh är ett kulturinslag som tycks vara välbekant bland afghaner men som i princip helt okänt bland utlänningar. Afghanistan är ett land som i praktiken styrs av förislamiska seder och bruk, landets kvinnor och – män är fångna i de givna roller som det hårt klanstyrda samhället dikterar. Vad som tycks vara helt obegripligt sett med västerländska ögon blir helt logiskt när man betraktar det med afghanska ögon inifrån. Afghanistans moderna historia är tragisk med flera olika krigsherrars styren, att anpassa sig och anta olika personligheter allteftersom situationen kräver har blivit en livsstrategi för många afghaner.

Kvinnan som blivit denna reportageboks huvudkaraktär, Azita, är  i all sin komplexitet ett exempel på hur en afghansk kvinnas liv gestaltat sig i modern tid. Att Azita faktiskt finns och lever i denna världen blir till ett gastkramande grepp om min strupe. För kanske är hon en av de mer ”lyckade” kvinnorna i Afghanistan och det är just det som är så oerhört tragiskt. Hennes liv är allt annat än avundsvärt. Hennes livshistoria blir  komplett av att Jenny vågar resa till den avlägsna, primitiva och gudsförgätna provins där hennes fars och hennes makes familjer är bosatta. ( Var du aldrig rädd Jenny?)

Okej, jag är bara en enkel bloggare men jag tycker att Jennys bok är en journalistisk bragd. Hon tar sig in i den värld där Afghanistans kvinnor lever. Ofria kvinnor, förtryckta kvinnor, bundna till händer och fötter av urgamla seder och bruk. Hennes reflektioner väcker bestörta tankar om att mycket av det bistånd och den hjälp till modernisering Afghanistan erhåller, egentligen inte är till nytta eftersom ”hjälparna” inte förstår detta land och de traditioner som styr dess folk. Hade t.ex. de tämligen vanligt förekommande ”gendershops” som hålls för kvinnor i Kabul varit mer effektiva om de vänt sig till männen i Afghanistan? En far som älskar sina döttrar och egentligen önskar dem ett annat liv är kanske den effektivaste vägen till förändring?

Feminister, humanister och alla andra, ni bör läsa den här boken. För många av er tror jag att er världsbild kommer att förändras en smula. För bacha posh är ett uttryck för förtryck och förmodligen har det funnits många bacha posh genom århundrandena och nog bör bacha posh finnas på andra ställen än i Afghanistan just under vår samtid.

De förklädda flickorna i Kabul är utgiven av Albert Bonniers Förlag 2015.  Jenny Nordberg skrev boken på engelska, för den svenska översättningen står Ann-Marie Ljungberg.

Bild på Jenny Nordberg, copyright/fotograf Anna Shori

Copyright/fotograf: Anna Schori

 

 

 

Himmel över London

Min plan att starta sommaren med att åka till London gick i stöpet. Som tröst skaffade jag mig Håkan Nessers Himmel över London och fick hundratals sidor med Londonreferenser vilket kändes fint. Jag har läst ett par böcker tidigare av Nesser, och imponeras av såväl språk som komposition.

Nu hade jag förväntat mig mer  kriminalroman , men det här blir något annat. Till London kommer Leonard med sin livskamrat Maud för att fira sin födelsedag. Han arrangerar det hela på en tjusig restaurang och bjuder in Mauds vuxna barn och två personer till. Till saken hör att Leonard inte bara firar. Han är också svårt sjuk och man förstår att något avgörande kommer att presenteras för deltagarna på födelsemiddagen. En gul anteckningsbok med Leonards 60-tal där han träffar och förälskar sig i den mystiska Carla är en viktig del av romanen. Romanfigurernas perspektiv berättar historien växelvis tills plötsligt en tvärvändning sker och en ny person kliver in på arenan. En romanskribent som skriver på en roman om London. Häpp!

Jag blev både besviken och fascinerad. Fascinerad över att hela berättelsen håller samman och att kompositionen är så originell och väl genomförd. Besviken för att det blev en annan sorts berättelse och för att jag då tappade ett visst intresse för romanfigurerna. De blev som marionetter. Samtidigt – det här är en bok som man vill läsa till det sista bladet. En bladvändare, en nagelbitare och ett kryss i min bingoruta med rubriken Suspense.

Himmel över London. Håkan Nesser. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2011.

Säsongsavslutning för bokfrukosten – Över havet

Säsongsavslutning. Det är ett fint ord tycker jag. Något som pågått en tid,  avslutas tillfälligt eftersom en viss säsong är över. Sen kommer en ny säsong! Och då är det uppstart, början och inledning. Härligt.

För Breakfast Book Clubs del säsongavslutades bokfrukostarna i tisdags. Boken för morgonen var Över havet av Colum McCann. Hans Världens väldighet är en av de bästa böckerna jag har läst. Där sätter han samman en berättelse genom flera parallella historier som alla utspelar sig den 7 augusti 1974 då Philippe Petit kliver ut på linan han spänt upp mellan de två tvillingtornen i New York. Kanske är det därför som mina förväntningar på Över havet var skyhöga.

I Över havet finns också parallella berättelser, alla förlagda till USA och Irland och med havet som förenar. Men här utspelar de sig i olika tider och berättas inte kronologiskt. 1919 flyger Brown och Alcock ett litet plan över Atlanten. Med på planet finns en postsäck, och i sista sekund kommer journalisten Emily med ett brev och ber dem ta med det också. En slav i frihet, Frederick Douglass, inspirerar en ung tjänsteflicka Lily att ge sig iväg från Irland till USA. Det är Emilys mor. Senator George Mitchell får ett avsnitt om fredsarbetet i Nordirland. Så rör sig berättelserna i tid och rum och brevet får en allt mer central plats.

Boken är välskriven, inget snack om saken. Men den blir för spretig och omfattar för mycket. Jag hade önskat att avsnitten om de olika personerna inte varit så långa, för jag tappar helheten. Det blir för löst sammanhängande historier och därför mindre intressant. Senator-historien, varför var den ens med? Kanske spelar mina förväntningar in för mycket, för styng av besvikelse finns ändå när jag avslutar boken.

Runt frukostbordet på Vetekatten varierar åsikter och uppfattningar.

Det finns ingen plot. Jag fick skriva ner alla personer för att koll på den när de återkom i senare avsnitt. En bok att läsa sakta och fundera över. Jag gillar när karaktärer kommer igen under olika tidsperioder. Boken är som en samling lösryckta skrivarkursgrejer. Den var seg fram till sidan 184. Det var tråkig, tror det beror på att det var så pass lite dialog. Marie tyckte sista kapitlet var sämst, jag tyckte att sista kapitlet var bäst. Världens väldighet,  tyckte att den var bättre. Någon gillade att han är en så finurlig författare, någon tyckte inte om finurliga författare.

. Boken är slut. Säsongen är slut.

Men alltså: ny säsong – uppstart och inledning! Sigtuna litteraturfestival den 24 augusti ses vi för nästa frukost.

Över havet. Colum McCann. Utgiven 2013. På svenska av Albert Bonniers förlag 2014

Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte

Titeln till Margareta Strömstedts bok syftar på vad Aksel Sandemose sa till henne när de träffades en gång i tiden.

Den här boken är så bra att vara i, att läsa. Inte för att den är alltigenom behaglig, inte alls. Här finns skarp kritik och uppgörelser. Boken består av olika berättelser från författarens innehållsrika och intressanta liv. Det är möten med andra författare som Astrid Lindgren och Tove Jansson. Det är diskussioner och ställningstaganden. Det är betraktelser över livet och då inte minst om kvinnoskap om nu det ordet finns.  Alltid välformulerat och skarpt utmejslat. Alltid personligt men så allmängiltigt. Barndomen finns som en återkommande punkt genom texten och när jag läser om Margareta Strömstedts och hennes pappa så ryser jag så berörd blir jag.

Bokens enda problem är att den är för kort. Jag vill läsa mera!

Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte. Margareta Strömstedt. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2013.

– – – –

9789100135737Så till omslaget. Jag har väntat på att den här boken skulle komma e-bok till bibblo. När jag gjorde några lån fick jag till min glädje se att omslaget var rött. Du kanske tycker att det är ganska orange. Men jag säger rött och kryssar för min första ruta på SLB-brickan!