Etikett: Albert Bonniers förlag

Publicerat

Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte

Titeln till Margareta Strömstedts bok syftar på vad Aksel Sandemose sa till henne när de träffades en gång i tiden.

Den här boken är så bra att vara i, att läsa. Inte för att den är alltigenom behaglig, inte alls. Här finns skarp kritik och uppgörelser. Boken består av olika berättelser från författarens innehållsrika och intressanta liv. Det är möten med andra författare som Astrid Lindgren och Tove Jansson. Det är diskussioner och ställningstaganden. Det är betraktelser över livet och då inte minst om kvinnoskap om nu det ordet finns.  Alltid välformulerat och skarpt utmejslat. Alltid personligt men så allmängiltigt. Barndomen finns som en återkommande punkt genom texten och när jag läser om Margareta Strömstedts och hennes pappa så ryser jag så berörd blir jag.

Bokens enda problem är att den är för kort. Jag vill läsa mera!

Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte. Margareta Strömstedt. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2013.

– – – –

9789100135737Så till omslaget. Jag har väntat på att den här boken skulle komma e-bok till bibblo. När jag gjorde några lån fick jag till min glädje se att omslaget var rött. Du kanske tycker att det är ganska orange. Men jag säger rött och kryssar för min första ruta på SLB-brickan!

Publicerat

En av oss sover

Vi är förvirrade. Om en bok är superhajpad och alla recensenter gör vågen: borde man inte bli lite mer tagen? Vi tycker språket är vackert, bitvis fantastiskt men på samma sätt som det håller oss kvar i läsandet blir det filtret som gör att vi inte kan tränga ner under ytan.

Den här vintern yr det hela tiden; det snöade igen och igen snöade det. Man kan inte minnas något och ändå finns det ingen tvekan om att något låg glömt under snön, något man skulle hitta på våren. Under lagren av hågkomna fotspår, glömda, men som minnen ligger de där, en latent sjukdom som kan blossa upp när som helst. Skevt i våren, skevt i ett förstört ansikte.

Vad vi skrapar fram: tre relationer. En är kvinnans relation till  döende mamman, de andra två till män varav den ena mannen lämnade kvinnan efter många år. Jag tror länge att han är död. Men han är inte det, hon bara betecknar honom som den avlidne. Mellan dessa tre punkter rör sig berättelsen i omtagningar och betraktelser och eftertänksamhet. Vad minns hon och varför minns hon inte mer än hon gör?

Vi är inte helt sålda.Vi tror att författaren kommer bli så mycket bättre. Sen.

En av oss sover. Josefine Klougart. Utgiven 2012. På svenska 2014 av Albert Bonniers förlag

Publicerat

När Kejsaren var gudomlig

Hon skriver sparsmakat Julie Otsuka, inte ett onödigt ord finns i hennes berättelse som utgår från den lilla människans perspektiv. Moderns, faderns, dotterns och sonens perspektiv som i slutet av romanen sammansmälter till ett vi. Det är ett ytterst effektivt sätt att få läsaren att leva sig in i de japanskättade amerikanernas historia. För den 167 sidor långa ”När Kejsaren var gudomlig” är en historisk roman som kommit att användas som kurslitteratur på ett flertal amerikanska college.

I  Vi kom över havet låter Otsuka japanska kvinnor berätta sina historier sammanflätade till ett ”Vi”. Dessa japanska unga postorderbrudar som kom med båt över Stilla Havet till Kalifornien gick i de flesta fall ett hårt liv till mötes. Tjugo år senare skedde Pearl Habour attacken och kvinnorna såg sina män hämtas av militären för att sedan själva beordras till internering tillsammans med sina barn. Där Vi kom över havet slutar, tar När Kejsaren var gudomlig vid, böckerna kom dock ut i omvänd ordning i USA.

Modern i När kejsaren var gudomlig har nyss fått nya glasögon, för första gången på mycket länge ser hon ordentligt och ser därför ”Evakueringsorder nr 19” uppsatt vid busshållplatsen tydligt och klart. Hon tar upp en papperslapp ur fickan, gör några anteckningar och går sedan hem och börjar packa. Hennes fängslade man har i ett brev uppmanat henne att ” ge sig till tåls” och påmint henne om det japanska synsättet ” bättre att böjas än brytas”.

Hennes förberedelser inför interneringen är rörande, hon skyler sin panik genom febril aktivitet och ett skenbart lugn. Hon ger sina barn goda råd om vad som ska tas med, gräver ner silvret i trädgården och avlivar familjens gamla hund på ett värdigt och humant sätt. Föga anar hon att familjens fångenskap ska vara i tre år och fem månader. När hon och hennes två barn slutligen släpps ur evakueringslägret får de varsin tågbiljett samt 25 dollar på fickan, precis som en vanlig amerikansk fängelsekund fick vid denna tidpunkt.

Historien berättar följande: På morgonen den 7 december 1941 attackerade japanska flygvapnet amerikanska flottbasen Pearl Habour och japanerna blev fiender. 1988 undertecknade president Ronald Reagan ett dokument i vilket den amerikanska staten officiellt bad om ursäkt för interneringen. I dokumentet uppges att interneringen var grundad på rasfördomar, krigshysteri och misslyckat politiskt ledarskap.

På morgonen den 11 september 2001 körde två plan in i var sitt tvillingtorn i New York och en ny fiende föddes…

När man läser Otsukas bok är det omöjligt att låta bli att dra paralleller.

Julie Otsukas båda romaner är översatta av Ulla Roseen och utgivna på Albert Bonniers Förlag.

Gästbloggare: Margaretha Weimar

– – – –

Vi kom över havet var frukostbok i Breakfast Book Club i december 2013 – alla älskade den!

Publicerat

Americanah

I min privata läsklubb samlas vi ibland i vackra salar eftersom somliga av oss har tillgång till vackra salar att samlas i. Nu sitter vi i kvällsmörkret och tittar på Katarinahissens information om tid och temperatur och samtalar om Americanah.

18.02. Jag har hämtat en kopp kaffe och slagit mig ner. Jag tänker på när jag hörde Chimanda Ngozi Adichie läsa upp inledning till romanen. Det var på Stockholm Literature i höstas och allt lät så bra och jag ville börja läsa den på en gång.

18.05. Jag säger att jag beundrar författarens sätt att använda hårsalongen och håret som inramning och hur hon hela tiden använder platsen som bilder för det hon vill säga. Temperatur – 5.

18.14. Alla är rörande överens om att det är en välskriven välresearchad roman som är trovärdig som en dokumentär.

18.17. Varför detta bloggande, utbrister någon. Det blir för mycket!

18.18. Jag säger att själva bloggandet i boken är en skarp kontrast och ger ett annat perspektiv än det strikt personliga som huvudpersonerna annars har.

18.19. Det strikt personliga, säger någon, är allmängiltigt. Det räcker.

18.37. Jag känner för Ifemelu, säger jag när vi behandlar samtliga karaktärer. Vad återvänder hon till när hon far tillbaka till Lagos?

18.37. För håret, för att få ha håret på vilket jävla vis som helst. Det är ju därför.

18.38. Du menar på ett symboliskt plan, frågar jag.

18.38. Jag menar på ett bokstavligt plan. Man kan inte bo i ett land där man definieras av om håret är flätat eller inte.

18.38. Hon återvänder faktiskt för att hon älskar Obinze. Det är därför, säger någon.

19.01. Temperaturen är nu minus 6 grader. Sammanfattning: Americanah är storartad.

19.02. Americanah är en helt okej roman, säger någon.

Americanah. Chimanda Ngozi Adichie. Utgiven 2013. På svenska av Albert Bonniers förlag 2013.