Åttonde huset : till åminnelse av en flicka av Linda Segtnan

1948 mördades 9-åriga Birgitta i skånska Perstorp. 70 år senare blir Linda Segtnan besatt av fallet, av vad som egentligen hände den försommarkväll då Birgitta bragtes om livet.  Lågmält och intensivt målas bilden av sena 40-talet upp,  jämsides får läsaren följa författarens liv i bubblan som gravid och småbarnsmamma under 20-talets första år.

Åttonde huset är mångbottnad,  unik i sitt slag, folk som absolut vill genrebestämma böcker lär få ett litet helsicke. Fokus ligger på barnen, på författarens ofödda barn, på Birgitta och grannpojken Bengt som for så illa i svallvågorna efter mordet. Läsningen känns i magen, mörk, febrig och välskriven. Jag älskar orden i titeln : till åminnelse av en flicka, för det är bokens styrka, omsorgen om de ofta så skyddslösa barnen. 

Jag började läsa i tron att jag läste en roman, men någon fiktiv berättelse är Åttonde huset inte. Snarare ligger den åt true crime hållet med strömmar av autofiktion. 

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2022.

Löftet av Damon Galgut

Den sydafrikanske författaren Damon Galguts Bookerpris-belönade roman Löftet infriade med råge mina högt ställda förväntningar. Han är i Sverige denna vecka och jag hoppas få lyssna till honom på bokmässan i Göteborg. Löftet tar avstamp 1986 när de tre syskonen Swats, Amor, Anton och Astrid reser hem till familjens farm för att begrava sin mor. På dödsbädden avkrävde modern sin make ett löfte, familjens trogna svarta tjänare Salome skulle få sitt lilla sjabbiga hus med tillhörande markplätt som gåva. Fadern infriat inte löftet, något som Amor familjens yngsta dotter aldrig glömmer.

Romanen löper över 30 år och syskonen Swats liv går hand i hand med förändringarna i Sydafrika när apartheid avskaffas.  Det är en annorlunda roman med stillsam och lågmäld läsning, att Galgut är dramatiker anas, inte minst då han låter många scener utspelas vid begravningar på familjen Swats farm. Sydafrikas tragiska historia och familjens oförmåga att släppa sin identitet som vit välbeställd farmarfamilj är väldigt skickligt skildrat.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2022, översättning av Niclas Hval. 

Detransition, baby av Torrey Peters

Detrasition, baby. Här möter vi Reese som längtar så mycket efter barn. Hon lever ett ganska destruktivt liv med snabba, intensiva – och många – möten med män, främst gifta sådana. För en relation är hon inte intresserad av. Så ringer Ames. Vi fattar genast att här har det funnits något och att detta något har tagit slut med ett brak. Saken är den, säger Ames, att jag har gjort Katrina med barn. Du måste hjälpa oss, för ingen av oss vet hur man har en familj.

Och så är en möjlig familj född. Med Reese som är transkvinna. Med Ames, hennes mentor i saken och som var mannen James, sen transkvinnan Amy och till sist genomgick en detransition till Reeses stora fasa och så Katrina som inte tänker vara ensamstående mamma, om ens mamma.

Andras relationer är intressanta på ett eller annat sätt, det är därför vi så gärna läser relationsromaner om och om igen, antar jag. Den här romanen ger mig fler aspekter att fundera över när det gäller hur vi betraktar oss själva och hur omgivningen ser oss. Är det samma sak att vara en förälder och far, frågan som Ames brottas med. Vad är en mamma? Hur bemöts en person som transkvinna och varför detransitionerar Amy till att bli man igen?

Så intressant läsning. Oväntade svängningar i berättelsen, ofta bitande roligt och sarkastiskt, likaså sorgligt och upprörande ibland. Det är med visst vemod jag lämnar den lilla möjliga familjen därhän när sista sidan är läst. Och hoppas på en fortsättning.

Detransition, baby. Torrey Peters. Utgiven 2021. På svenska 2022 hos Albert Bonniers, i översättning av Julia Gillberg

Allt förgäves av Walter Kempowski

Tyskland januari 1945. I byn Mitkau i Ostpreussen har befolkningen klarat sig förvånansvärt bra från kriget, man lever fortfarande i villfarelsen att Tyskland kan segra. Inte minst på herrgården Georgenhof har man levt i sin egen värld utan några större umbäranden. Nu börjar dock godset gästas av en lång rad med människor vars berättelser inte går att ignorera, familjen von Gobling och deras tjänstefolk blir sakta men säkert varse om att ryska armen rycker allt närmare.

Allt förgäves är en  fängslande och nyansrik roman om ett Tyskland på väg att falla sönder. Där det tyska folket är på väg att förstå att alla umbärande under kriget varit förgäves. Trots sitt tunga ämne är den förvånansvärt lättsam och så här ett par månader efter avslutad läsning lever denna fascinerande berättelse livligt kvar i mitt minne. Språket, de många karaktärerna, berättelserna de bär på och inte minst den bitande kylan denna sista krigsvinter.

Romanen gavs ut på originalspråk 2006 och det är kul att Albert Bonniers förlag ger inte bara ger ut purfärska romaner utan även letar i floran av äldre böcker. Som en gammal biblioteksslogan lyder; varje oläst bok är en ny bok.  

Albert Bonniers förlag 2022, översättning Rebecka Kärde utgiven 2006.