Etikett: Albert Bonniers förlag

Publicerat

Ormen i Essex av Sarah Perry

Romanen slukade mig med hull och hår. Klassisk men ändå nyskapande tog den mig med rakt in i den viktorianska tidsandan tillsammans med ett myller av distinkt vältecknade karaktärer och vackra mustiga naturscenerier. Språket är ljuvligt poetiskt, det slingrar sig men blir aldrig någonsin tungt.

Ormen i Essex utspelar sig på 1890-talet, en innovativ period i Storbritanniens historia. Den nyblivna änkan Cora Seaborne lämnar London för landskapet Essex tillsammans med sin sällskapsdam och son. Hennes äktenskap var olyckligt och hon reser för att komma bort från nyfikna blickar och skvaller. Hon är passionerat intresserad av naturvetenskap och ger sig ut på långa (okvinnliga) vandringar. Det är under en av dessa vandringar som hon träffar på prosten William och en djup vänskap börjar spira. De är på många sätt varandras motsatser, hon är genuint intresserad av vetenskap men fångas av och tror på de magiska myterna om en havsorm. William är en religiös man med stark gudstro, men också rationell och prosaisk. Han tror inte för ett ögonblick att den mytomspunna ormen i Essex existerar.

Runt Cora och William finns ett antal fantastiska karaktärer. Min favorit är Williams hustru Stella som under en svår sjukdom blir besatt av färgen blå. Hon är också den enda som vinner Coras annorlunda son Francis förtroende. För mig var Ormen i Essex en bladvändare men jag tror inte den är det för alla. Den är en världssuccé och Sarah Perry jämförs med bla. med Dickens. Även om jag vanligtvis avskyr jämförelser mellan författare och deras böcker skulle jag vilja säga att Ormen i Essex påminner mig om min favoritnobelpristagare Gabriel García Márques Hundra år av ensamhet eller Kärlek i kolerans tid. Myllret av människor, , språkets vindlande vägar, den makalösa gestaltningen och fantasin. Jag är så fullt totalt golvad av Sarah Perry.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2018. Översatt av Eva Johansson

Publicerat

Ett samtal om Fråga mig igen

Nu har vi samlat oss för att prata om Fråga mig igen av Mary Beth Keane (översättning av Julia Gillberg). Förra gången vi samtalade handlade det också om psykisk sjukdom och trasiga familjer. Hm. Med det sagt kastar vi oss in i romanen om två familjer; det är Stanhopes och det är Gleesons. Papporna är båda poliser. När Stanhopes flyttar in i grannhuset i den rätt trista New York-förorten blir Lena Gleeson så glad. Äntligen en vän! Men hon avvisas direkt av Anne Stanhope och vi kommer snart att förstå att Anne inte mår bra. Det är i stället deras barn Pete Stanhope och Kate Gleeson som blir bästa kompisar, en vänskap som kommer att växa sig till kärlek så småningom. Vi kommer att spoila händelseutvecklingen och slutet bara så att ni vet.

Ann-Sofie: Jag skulle vilja börja i det jag gillar mest, nämligen uppbyggnaden av berättelsen. Jag är oerhört förtjust i när berättarperspektiven skiftar och man får nya sidor av personerna. Den som berättar ger inte heller alltid hela bilden så att säga. Det är deras uppfattning av vad som sker och vad de känner. Vi läsare står utanför och ser helheten (hur sann nu den är föralldel). Jag tycker också om att även om berättelsen i huvudsak är kronologisk så är romanfigurernas tillbakablickar också något som gör berättelsen bättre. Håller du med mig?

Maggan: Ja, det gör jag. Är väl lite av en trend med olika berättare just nu. Fast jag tycker att Mary Beth Keane tar det snäppet vidare genom att berättelsen sträcker sig över ett antal år. En annan grej är ju att hon berättar i tredje person, en allseende berättare som ändå inte ser allt.

Ann-Sofie: Ingen av karaktärerna i boken är platt, de är sammansatta som folk är mest, bra och dåligt. Det gillar jag. Även om man kanske skruvar vissa personer här. Om jag ska peka ut någon som jag tycker om så är det Francis, Kates pappa. Han kämpar på, på något vis. Likaså Petes farbror George. Axlar verkligen sin roll som Viktig Vuxen när mamma Anne hamnar på mentalsjukhus och pappa Brian bara drar. Och ska jag peka ut någon som skrämmer mig så är det Anne. En bomb som man inte vet om den kommer brisera eller inte. Även efter skottet mot Francis och 25 år senare är hon obehaglig. Vad är sjukdom och vad är personlighet?

Maggan: Gillar också George, är ju faktiskt berättelsens good guy. Jag fäste mig som alltid vid det ensamma barnet Pete som saknar ansvarsfulla vuxna människor i sitt liv. Han var så förtvivlat ensam när modern Anne hamnade på mentalsjukhus och pappa Brian drog. Du har rätt om Francis han är en bra man!

Ann-Sofie: Pete saknar mamma och pappa, men George tar ju superansvar tycker jag. En sak jag tänker på också: Är det inte lite Romeo och Julia här? Att familjerna blir bittra fiender men Kate och Pete vill strunta i det. Men frågan är om de kommer att fortsätta att vara gifta?

Maggan: I slutet skedde ju en försoning mellan Anne och Francis, men hur det kommer att gå för Pete och Kate är helt omöjligt att sia om. Men kanske är deras kärlek och samhörighet så stark att de klarar av att gå vidare.

Ann-Sofie: Ja, vem vet. Det är ju ett gott tecken att bokens slut väcker frågor. Hon syr ihop det bra författaren. Det var en bra och intressant bok, både att läsa och att prata om. Såg du att författaren kommit ut med två romaner före den här, varav ingen är översatt till svenska. Samt att det ska dyka upp en ny om ett par år, mystiskt nog är den redan markerad med 4,75 stjärnor på Goodreads : ).

Publicerat

Svartsvala av Josefin Roos

Blott 26 år gammal drabbas Lucia av hjärnblödning och förlorar sitt närminne. När hon träffar A, beslutar hon sig trots avrådan från läkare för att bli gravid och hon får dottern Alma. Lucia är den hon är, lever här och nu, och glömmer sedan bort. Hon har som tur är A och sina föräldrar i annat fall hade nog inte livet gått ihop. Åren går, hon blir inte sämre men hon blir heller inte bättre. Ironiskt nog har Lucia ett anpassat arbete i ett arkiv, hon som helt saknar förmåga att arkivera sina egna minnesbilder. Hon har sjukdomsinsikt, hon förstår att hon glömmer och att hon på arbetet betraktas som en kuf.

Svartsvala är berättad i förstapersonsperspektiv och att befinna sig i Lucias huvud är en omvälvande känsla, att vara hon, leva i en loop och bara minnas fragment av sin tillvaro är på något sätt ogreppbart. Jag tänker ofta på hennes nära och kära, hur är det att leva nära en person som hon? Hur uppfattar de henne? Som en obekymrad barnunge eller som en självupptagen egocentriker som till synes obekymrat lever för dagen? När Lucia träffar mannen A och blir passionerat förälskad ställs tillvaron på sin spets.

Josefin Roos har inspirerats av Jenny O ffills romaner när hon skrev Svartsvala. Det både märks och inte märks. Gemensamt är det fragmentariska annars är Svartsvala sin alldeles egna vackra, mörka och unika roman. Jag är helt golvad, tycker att precis alla ska läsa, dessutom är Svartsvala, med sina många undertexter, en fantastik bokcirkelbok!

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2020.

Publicerat

Debutanten av Christina Erikson

Kriminalförfattaren Sandra Thulin begår självmord efter vad som sägs vara en svår depression. Hennes far vägrar dock att acceptera att någon annan dödsorsak än mord och lyckas till sist förmå polisen att återuppta förundersökningen. Fadern och änklingen har diametralt olika uppfattningar om Sandras mående under sin sista tid i livet och det står snart klart för polisen att båda männen bär på djupa aggressioner.

Som läsare får man gradvis bekanta sig med de båda männen. Bli varse att de båda två är kapabla till våld. Att deras avsky för varandra har växt till ett svart oförsonligt hat. Mellan männen står två små barn som de båda vill göra till bara sina. Bit för bit skalas lagren av och jag tänker att Debutanten är en pusseldeckare med en ständigt pågående fäktningsmatch mellan de två som stod den döda närmast. Ett ovanligt grepp som håller läsaren alert, själv sträckläser jag för det är så mycket jag måste får reda på. Som till exempel, hur dog Sandra egentligen? Olycka, mord, självmord? Är det fadern eller änklingen som tagit henne av daga eller är det någon helt annan?

I skuggorna gäckar den onde Forsete från de tidigare böckerna i serien. Kanske vi som läsare kommit svaret på gåtan vem hen egentligen är, lite närmare? Men det är omöjligt att veta, vi får helt enkelt läsa vidare när nästa bok kommer.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2021.