Jag har fortfarande sommar. Min sommar sträcker sig fram till bokmässans start då förhösten börjar. Det är ännu kortärmat och tunna skjortor, det är solstolen och landet, bokhögar och sommarläsning. Oavsett väder. Allt är en fråga om attityd, vet du.
Innan sommaren är slut måste jag ge en glimt från solstolsläsningen. Så som vågorna slår mot stenig strand av Anna Bråtenius. En roman om det vanliga livet, det vill säga fullt av dramatik. En man drunknar i början av boken och tiden är tidigt 60-tal. Sedan varvas tidsplanen och vi är ute i skärgården både då och nu. Mycket läsvärd och intressent EHVJR för att använda Mind the books akronym. En helt vanlig jävla roman. Och sådana kan man sannerligen inte få för många av.
Och man kan egentligen inte få för många dagar för solstolsläsning heller. Men, apropå attityd. Hösten är en fantastisk tid. På sitt sätt.
Att läsa i Det man inte vet av Alice La Plante. Funkar både sommar och höst