Missade du Venuspassagen 2004? Då har du chansen i morgon bitti igen. Då passerar som bekant Venus framför solen. Från övre vänster del av solen ner till något lägre höger, om jag förstått saken rätt. Efter det dröjer det till 2117 innan nästa par av passager sker. Med tanke på vädret känner jag mig tveksam om jag ska släpa mig upp.
Inför passagen 1761 ansåg vetenskapsmannen Halley att det skulle vara ett fantastiskt tillfälle att samla in en stor mängd information om solsystemet. I en vetenskaplig tidskrift uppmanade han omvärlden att lägga stor kraft på detta och ge sig ut på expeditioner för att observera. Hans uppmaning hörsammades och vetenskapsmännen gav sig ut. Observationerna blev dock inte lyckade. Svåra omständigheter och tekniska problem uppstod och man lyckades inte göra relevanta analyser av det insamlade materialet.
Vi måste vänta på en Venuspassage under bättre omständigheter år 1769, för att med precision kunna bestämma Solens Parallax.
I åtta år förberedde man sig. Nu var flera länder intresserade att delta i det globala projektet, också Sverige. 1769 satt män runt om på jordklotet och observerade. Sjuka som friska pressade de sig till sitt yttersta och förenades i ett vetenskapligt arbete som trotsade ekonomiska och politiska hinder.
Att läsa Jakten på Venus där Andrea Wulf berättar om arbetet och observationerna 1761 och 1769 är som att läsa en välskriven äventyrsroman. Det trodde jag faktiskt inte. En riktig bladvändare! Och den inspirerar.
När vi höjer blicken och ser en planet som nästan är lika stor som vår egen, men obetydligt på grund av perspektivet mot den enorma solen, då står vi på axlarna på de hundratals modiga män som betraktade exakt samma skådespel för tvåhundrafemtio år sedan.
Okej! Jag är övertygad. Om vädret är molnfritt i morgon bitti står jag på bryggan med kikare och papper och ser om jag lyckas fånga Venuspassagen. Rapport följer.
Jakten på Venus. Andra Wulf. Utgiven 2012, på svenska av Leopard förlag samma år.