”Ann Jäderlund skriver en poesi som inte liknar någon annans, dikter som med sin starka integritet öppnar läsarens sinne för dolda nyanser av språket och världen.”
Idag tillkännagavs att Jäderlund blir årets Svensk biblioteksförenings Aniaraprisvinnare. Priset får hon för sin senaste diktsamling Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar (Bonnier). Jag har inte läst just den samlingen men tyckte mycket om Mörker mörka mörkt kristaller (Bonnier)när jag läste den på gymnasiet. Jag minns att jag tyckte att den var otroligt vacker och sorglig på ett väldigt lockande sätt. Nu ska jag ta mig i kragen och än en gång följa peppen att läsa mer poesi än vad jag gör. Hur kan det vara så svårt?