Etikett: Augustpriset

Publicerat

5 tycker om Augustprisnomineringar

Måndagen 23 oktober presenterades de  nominerade titlarna till Augustpriset. Arton titlar i tre kategorier. Vi frågar vår panel om deras reflektioner kring nomineringarna.

Alva: Jadu, jag har inte läst någon av de nominerade titlarna. Ännu! Den jag har högt på min att-läsa-lista är Brandvakten av Sven Olov Karlsson. Jag tror den är väldigt bra och den handlar också om trakter jag väl känner till. Bland de skönlitterära så ser jag fram mot att läsa allesammans faktiskt.

Cecilia: I år har jag bara läst en av de nominerade böckerna: Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten. Den tyckte jag visserligen om men man kan inte påstå att Combüchen är direkt lättillgänglig. Den känns väldigt aktuell med tanke på dagens flyktingströmmar. Anyuru och Östergren är jag sugen på att läsa men eftersom Ståhls bok har fått blandad kritik bland mina läsande vänner avvaktar jag nog med den ett tag även om innehållet låter intressant. De andra vet jag tyvärr inget om. Hade hoppats på att Westö skulle bli nominerad i kategorin så är lite besviken. Är väldigt dålig på att läsa fackböcker men barnböckerna ska jag i alla fall undersöka och se om det finns någon som är lämplig att läsa med en 6-åring.

Pär: Jag har läst Elin Nilssons Anrop från inre rymden som jag tycker är en fin pärla. Noveller för mellanåldern och tweenies växer ju inte på träd. En välförtjänt nominering. Hédi Frieds bok har jag också läst och den är måsteläsning i tider som dessa. I övrigt, lite skämskudde. I hyllan ligger både Östergren och Ståhl och väntar. Combüchen ska också läsas inom kort. Mest sugen på att läsa Sven-Olov Karlssons och Johannes Anyurus böcker.

Amanda: Jag känner mig alltid obildad när såna här nomineringar kommer ut för jag har aldrig läst något. Likadant i år. Men jag har hört talas om Johannes Anyurus bok och Isabelle Ståhl känner jag igen till namnet så de känner jag mig sugen på att läsa. För en obildad typ som jag fungerar ju nomineringarna utmärkt för vad man ska läsa härnäst i alla fall. Ska nog förslå Johannes i bokcirkeln. Hoppas ni recenserar varje bok så man får tips om vilken man ska läsa först!

Lars: Har tyvärr inte läst någon av de nominerade böckerna. Känns som det är ganska förväntade val, men jag saknar Pontus Ljunghill och Kjell Westö. När det gäller fackbok var det också några väntade val – jag hoppas på pris för fågelboken.

Publicerat

Augustpriset – nu spekulerar vi

I år får vi vara ambassadörer för Augustpriset! Mycket roligt och spännande förstås. Priset instiftades 1989 (av Svenska Förläggareföreningen) för att ”belöna och sätta fokus på de bästa nyutkomna böckerna på svenska varje år”. Men hur är vårt förhållande till Augustpriset egentligen?
Ann-Sofie: Helt ärligt så är mitt förhållande till böcker betydligt större än till Augustpriset. Visst brukar jag spekulera kring vem som ska vinna av de 6 nominerade i respektive klass, men jag har alltid haft dålig koll på när en bok kom ut och så vidare.
Margaretha: Jag är egentligen inte intresserad av vem som vinner, däremot av vilka som nomineras. Jag har många favoriter bland böcker som nominerats och en av mina absoluta största läsupplevelser vann en August 2007, Susanna Alakoskis Svinalängorna.  Jag gläds förstås med författaren som vinner, de ser så tårögt lyckliga ut varje år och det är så rart att se.

En sak vi brukar göra oavsett är att spekulera kring vilka titlar som kommer att nomineras till priset i den skönlitterära klassen. Den 23 oktober presenteras nomineringarna. Vad tror vi i år?
Ann-Sofie: Jag har lyssnat lite bland folk, både i bokklubben och annorstädes och Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar är ett hett tips. Andra är Finna sig av Agnes Lidbeck, Den svavelgula himlen av Kjell Westö, Moll av Elisabeth Rynell, Mitt liv och ditt av Majgull Axelsson, Solidärer av Anna Jörgensdotter,  Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen, Vera av Anne Swärd. Ja, listan kan göras lång. Och då finns inte en lyrikbok med här ens.
Margaretha: Johannes Anyuru känns given och jag som Westö-fan hoppas förstås att Den svavelgula himlen nomineras. Jag hoppas också på att John Ajvide Lindqvist, som nominerades för del nummer två i trilogin Platserna, även ska nomineras för den tredje delen X. Jag skulle storgilla en nominering för Golnaz Hashemzadeh Bondes gripande roman Det var vi.

Och av de sex nominerade ska en bok vinna. Har vi någonsin gissat rätt?
Ann-Sofie: Ja, när Kristina Sandberg vann med Liv till varje pris 2014, då var jag övertygad. Annars har jag gissat fel varje år. Punkt.
Margaretha: Jag gissade nog också på Kristina Sandberg då, jag var dock kluven eftersom Beckomberga Ode till min familj av Sara Stridsberg också var nominerad. Båda böckerna är fantastiska! Jag har aldrig gissat rätt, kanske för att jag sällan hunnit läsa samtliga böcker före prisutdelningen.

Så vad ska vi göra som ambassadörer då? Åh, vad vi ska prata om böcker! Och så ska vi gissa rätt på vinnaren.

 

Publicerat

De polyglotta älskarna av Lina Wolff

Polyglott betyder flerspråkig och ordet var nytt för mig. Gillar hur det låter och skulle vilja använda det ofta, men misstänker att jag nog inte får så många tillfällen. Årets Augustprisvinnare blev för mig något av en bladvändare, jag läste fascinerat på och läste ut boken under loppet av en dag. Efteråt kände jag mig som ett frågetecken, vad var det egentligen jag hade läst? Styrkan i en klassiker sägs vara att författaren låter tillräckligt mycket vara osagt för att läsaren ska få skapa sig sin egen bok. Det är alldeles för tidigt att säga om De polyglotta älskarna kommer att bli en klassiker, men romanen är helt och hållet läsarens. Jag tror också den vinner på att läsas sakta och eftertänksamt eller för all del, två gånger.

Karaktärerna är osympatiska och omöjliga att begripa sig på. Jag skulle rentav vilja kalla dem icke älskansvärda. Den läsare som vill finna nya litterära vänner, kammar noll. Wolff har skapat sina karaktärer för att åskådliggöra mänskliga drag och beteenden och som inkapslad i den anglosaxiska berättarstilen känns det ovant. Jag gillar dock boken, så här ett par veckor efter att jag läst snurrar den fortfarande i mitt huvud. Helt klart en värdig Augustprisvinnare. Men be mig inte redogöra för handlingen, det är alltför många trådar som kan bindas samman på olika sätt, så till detta är jag oförmögen.
Således en utmärkt bokcirkelbok där alla deltagare kommer att ha en egen tolkning!

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2016.

Publicerat

Bokfrukost om Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

9789100151041[1]Som vanligt har bokcirkelns medlemmar haft olika läsupplevelser fast kanske mer än någonsin med Allt jag inte minns. Den nyligen förolyckade Samuel skildras utifrån olika personers hågkomster, ett innovativt grepp som ger en komplex intrig och ger sanning åt att vi alla upplever våra medmänniskor utifrån vårt eget sätt att betrakta verkligheten.

Det är således ingen vävd berättelse utan snarare byggs handlingen av fragment som läggs på varandra utan sömmar, kanske lite som ett kålhuvud, tätt och innehållsrikt. (Den enda gåta min mormor kunde var lapp på lapp, men ingen söm = kålhuvudet och det kan väl inte vara en slump att denna gåta poppar upp i mitt huvud för första gången på många år.)

Vi som lyssnat till boken vill ge en extra eloge till Jonas bror, skådespelaren Hamadi Khemiri, som läser boken lågmält, men ändå så uttrycksfullt när han ger röst åt de olika berättarna.

Några röster från i torsdags:

Jag bara smälte in i berättelsen.

Det tog mig ett tag att komma in i berättelsen.

Kredd för det snygga omslaget!

Man kan lita på Jonas när det gäller berättarteknik, det kommer något nytt hela tiden.

Jag tyckte om boken.

Man får inga svar av boken utan bara ytterligare frågor.

Jag är glad att vi valde Allt jag inte minns som cirkelbok skulle inte ha läst annars.

Jonas pratar så vackert, man hör hans röst i boken.

Jag ger den fyra av fem stjärnor.

Fragmenterad bild av Samuel.

Vem var Samuel? Man har fortfarande ingen bild av honom.

Svårt att komma in i boken.

Fantastiskt språk!

Vem var egentligen snål? Var det Vandad eller var det Samuel?

Fantastisk metafor Han gapade stort som om han försökte sola svaljet i lysrörsljuset.

Alla satt som i en bur och betraktade andra.

Författarjaget tycks ha upplevt en förlust och tolkar de olika berättelserna om Samuel utifrån sin egen förlust

Detta är en bok som vinner på en andra läsning!

Kul att Samuels mormors hus ligger i Älvsjö, där bor ju jag!

Jag gillade när Vandad körde turisttåg över Liljeholmsbron, kändes nästan som en actionscen och helt surrealistiskt när den inspelade guiden fortsatte att upplysa de förfärade passagerarna var de egentligen skulle befinna sig

Är det ett förfall som skildras? Samuels förfall?

Att all sanning är subjektiv för Jonas fram med önskad tydlighet.

Samuel har ju fast jobb på migrationsverket så han måste ju ändå varit etablerad.

Pantern är den roligaste personligheten.

Vandad, vem var han egentligen?

Om Jonas Hassen Khemiri vinner Augustpriset kommande måndag är det ytterst välförtjänt! Allt jag inte minns är utgiven på Albert Bonniers Förlag 2015.