Ingen du älskar kan dö av Anna Platt

En sinnrikt uppbyggd spänningsroman om tre väldigt olika människor i tre europeiska länder. Lena har lämnat Sverige för att bygga upp en bed & breakfast på Mallorca, väl där ställs livet på sin spets, i den tilltänkta verksamhetens trädgård hittas ett lik. Shane lämnar London för att åka till sin pappas sjukbädd på Irland. Pappan behöver en njure men när proverna är tagna inför donationen, avslöjas att far och son inte är släkt. I Stockholm har den unga sköra Bianca inlett ett komplicerat förhållande med chefen på bokförlaget där hon jobbar. Samtidigt gnager mörker och en tärande oro inom Bianca, hennes bror är försvunnen. 

Ingen du älskar kan dö är nominerad till Årets bok och en vinst skulle vara mycket välförtjänt, det är en kolossalt bra roman. Små detaljer lämnas som ledtrådar och texten flyter lätt och fängslar boken igenom. Läsaren förstår att det finns en gemensam nämnare men den är väl dold trots att den egentligen inte är så långsökt. Mycket snyggt gjort. 

Utgiven på Bazar 2023.

Zoopojken av Peter Hammarbäck

En ovanlig berättelse, lite naivistisk med humor och allvar i botten. Adam har sedan barnsben älskat djur och efter att i ung ålder förlorat flera nära och kära är det arbetet som djurskötare på en stor djurpark som ger hans liv mening. Djurparken har dock ekonomiska bekymmer, antalet besökare har stadigt sjunkit och den nya djurparkschefen Camilla försöker finna på råd. Hon anförtror Adam, som är äldst och kunnigast bland djurskötarna, ett antal mer eller mindre galna idéer för hur man skulle kunna öka lönsamheten. 

Adam är bestört och försöker påtala att djurparkens syfte är att bevara den biologiska mångfalden genom att hålla utrotningshotade arter och att det finns etiska regler att följa även när det gäller djur. Camilla väljer dock att inte lyssna och trots att jag blir rasande på henne kan jag inte låta bli att fnissa, det finns människor som hon, igenkänningen är stark. Och Camilla börjar få bekymmer, saker som hon inte räknat med inträffar och mitt skratt ljuder elakt när en oförutsedd händelse sker när hon har en middag för kvinnliga företagsledare utanför varghägnet. 

När nyheten om att djurparken ska ta över riktigt exotiska djur från en cirkus tar Adams liv en nygammal vändning. Jag berättar inte mer än så här, tyckte verkligen om Zoopojken, handlar om människans relation till djuren, hennes ofta totala hänsynslöshet och bristande vett, blandat med humor och värme. Det är en bok som passar alla, inte minst tror jag att ungdomar i tonåren kommer att gilla boken skarpt.

Utgiven på Bazar Förlag 2023.

Jag går nu. Tror jag

Jag går nu. Tror jag. En titel mitt i prick som beskriver den ambivalens som huvudpersonen Lotta känner. Hon har lämnat sin man Danne och flytt till sommarstugan hon ärvt av en släkting. Snabbt låter författaren oss förstå att Danne gjort något oförlåtligt, men vad? Likaså har något hänt på jobbet som gör att Lotta sagt upp sig med omedelbar verkan.

Bit för tid får vi veta hur Lotta liv sett ut, medan hon försöker inordna sig i det nya. Hur en ny chef kom till arbetet och helt enkelt frös ut Lotta, mobbade henne. Och ingen av arbetskamraterna reagerade eller fann det märkligt. Hur Danne kontrollerat och styrt henne och äktenskapet.

Det som sent omsider läsaren får veta, och här ska jag inte spoila någonting, får mig mest att tvivla. Hur kan en skilsmässa inte vara det som gäller för Lotta? Varför finns ens det där Tror jag? Men jag antar att självkänslan sakta brutits ned under åren. Varför skulle hon annars fortfarande tänka som hon gör?

Jag uppskattar det detaljerade berättandet: ”Jag reser mig, går några steg på de knarrande golvbrädorna, söker med blicken […] ” och så vidare. Detaljer av det slaget både ger lugn och skapar förväntan på att det snart ska hända något. Och jo, visst händer det. Men romanen är kanske snarare en berättelse om ett tillstånd, med väldigt långsam, lågmäld dramatik.

Jag går nu. Tror jag. Inger Lernevall. Utgiven 2023 hos Bazar förlag.

Vad hon klagar över när hon klagar över hushållsarbete av Heidi Linde

En roman som droppade ner i min brevlåda med en hälsning från förlaget där det stod så här:

”En relationsroman som bjuder på humor, svärta och hög igenkänningsfaktor!”

Kan bara hålla med, fast för mig dominerade svärtan. Känner igen mig själv, känner igen vänner och bekanta, blir ofta sorgsen när texten väcker minnen.

Boken handlar om Vigdis och Linn, två norska kvinnor i medelåldern. Vigdis, den äldsta, kämpar med sitt döda äktenskap, med frågan om hon ska lämna sin man eller inte. Linn, som är yngre, försöker vara en bra mor till lilla dottern, samtidigt som en ångestkänsla lurar; hon håller på att förlora den skönhet som så tydligt definierat henne som person.

Heidi Lunde skildrar medelklassens kvinnor av idag på kornet. Kvinnor som är uppslukade av arbete och familj med lite tid över till att vila, vara och reflektera över sig själva. Har funderat över varför jag upplever boken som en feelbad? Den innehåller både humor och jag älskar hur den slutar. Kan vara att jag är äldre än Vigdis och Linn och hunnit få perspektiv på det skede i livet där de befinner sig. Jag ser allt så tydligt i backspegeln och undrar, (som så ofta), varför varje generation upprepar den förras misstag.

Utgiven på Bazar Förlag 2021. Översatt av Joar Tiberg