En sällsam och välskriven roman vars berättelse jag inte läst förut. Av förlaget benämns den som en psykologisk thriller och det stämmer förstås, men den är väldigt mycket mer än så. Birnams skog är namnet på en antikapitalistisk grupp som odlar biodynamiskt på övergivna platser. I en presentation av gruppen anges att de lever efter principer om solidaritet och ömsesidig hjälp. Det där sista haltar, (förstås), men de två vännerna Mira och Shelley styr och håller outtröttligen verksamheten flytande.
Shelley sköter ekonomin och driften medan Mira är eldsjälen som drömmer stort. När ett jordskred inträffar i den nya zeeländska ödemarken och gör ett stort område obeboeligt ser Mira omedelbart en möjlighet för Birnams skog. Hon reser dit för att se om det är möjligt att etablera sig i den otillgängliga dalen och odla. Väl där finner hon att hon inte är ensam om att väva planer för den isolerade dalen, även miljardären och exploatören Robert Lemoine är på plats och tycks ha varit det en tid. Efter en del gruff kommer enas dock Mira och Lemoine till slut om ett samarbete. Men är Lemoines planer hederliga och är han att lita på?
Utspelas till större delen i den nya zeeländska ödemarken och jag gillar verkligen miljöbeskrivningarna. Läser i efterordet att platsen är påhittad vilket förstås var ett måste för intrigen. Dock är skildringen av att överleva i ödemarken fängslande. Min gamla dröm om att resa till Nya Zeeland lever upp.
Utgiven på Brombergs Bokförlag 2023, översatt av Inger Johansson