Etikett: #blogg100

I att-läsa-hyllan står inte Kanada, den finns gömd i eboksläsaren Jag har bara hört gott om den. G-O-T-T. Men jag tvekar för så här skrev jag om Som landet ligger:

När jag öppnar och läser de första sidorna i Som landet ligger av Richard Ford fylls jag först av ett åh-äntligen-ngt-amerikanskt! Men jag slutar att läsa. Tröttnar på den obeskrivliga detaljrikedomen som är som att sitta fast i klister: man kommer ingenstans. Och trots att jag mkt tycker om när romanpersoner färdas i olika fordon blir Frank Bascombes – fastighetsmäklare – bilåkande för mycket för mig. Jag lägger boken på min mans ”att-läsa”-hög.

En del böcker har varit olästa mycket länge. De överlever flyttar och städningar och jag vet att det kommer bli bra läsning när den blir av. Som:

Nya bekännelser av William Boyd. Tjock och handlar om en man inspirerad av först Augustinus Bekännelser och sedan Rousseus bekännelser. Tror jag. Det verkar i alla fall så bra och jag ska läsa den. Snart.

Som bekant är jag praktiskt taget fransyska. En bok jag använder för att påminna mig om det är la bicyclette bleue av Régine Deforges.

Jag läser den inte, bara påminner mig att jag fanimej ska fixa den där boken för eller senare.

 

 

– – – –

Jag städar min bokhylla för  #Blogg100.Detta är bloggy nummer 19.

Att läsa Den amerikanska flickan är som att simma i en grön simbassäng. Med vatten. Det glittrar hela tiden och man vet inte vilken sekund man ska drunkna.

skriver jag. Ändå står Glitterscenen oläst i min hylla.