Etikett: #blogg100

Publicerat

Bokbloggsjerka om ljudböcker

Hur ställer du dig till ljudböcker och vilken är den bästa ljudboken som du har ”läst”? undrar Annika i helgens bokbloggsjerka.

Jag ställer mig så positiv till ljudböcker. I teorin. Hela idén att lyssna för att samtidigt kunna städa, sticka eller promenera är så bra. Men i praktiken är det inte lika enkelt. Mitt problem är jag tappar koncentrationen. Plötsligt hör jag en röst som berättar om saker som jag inte förstår. Då har jag alltså börjat tänka på andra saker i stället för att följa med i berättelsen. Det är det ena. Det andra är att kontinuiteten. Numera stickar jag så sällan och när jag promenerar vill jag hellre rensa huvudet för nya tankar. Det gör att jag glömmer bort att jag har en ljudbok att läsa.

Så jag passar frågan till Margaretha Weimar, flitig bokfrukostgäst och numera allt oftare skribent här på bloggen. En bloggy om ljudböcker tack!

Publicerat

Allt det där jag sa till dig var sant

Den unga kvinnan på folkhögskolan, lite ensam, utanför, hittas och plockas upp av en yngling .

Till slut så kallade han på mig. Med rösten och händerna och alltihop. Han kallade på mig, och hans röst klämtade som en middagsklocka, kom till bords, livet är serverat.

Tillsammans blir de enade och starka – alldeles precis på hans villkor. Bit för bit, knappt så att hon märker det får hon upp ögonen för att deras relation inte är riktigt sund. De leker en otäck lek. Än får hon vara hon Lilja, Majakovskijs älskarinna, än Sylvia tätt sammantvinnad med sin Ted. Aldrig sin egen, inte tillräcklig som sig själv och när hon ger sig ur deras tvåsamhet straffas hon med brännmärken och slag.

På skolan träffar hon Ilse och med sin vän blir hon en som vågar, en som törs. Som piratflickorna Anne och Mary lyckas de till sist vända berättelsen till något annat.

Jag tycker om den här boken därför att Amanda Svensson är så grym på att berätta. Historien om den manipulativa mannen och den destruktiva relationen skulle inte ha räckt för mig, hur hemsk den än är. Men med sitt enastående språk och en unik berättarstil tar författaren tag i och håller mig ett fast grepp till sista sidan.

Allt det där jag sa till dig var sant. Amanda Svensson. Utgiven av Norstedts 2014.

—–

Bloggy nummer 70 i #blogg100

Publicerat

I Malmö och Göteborg är det vår

Jag reste till Malmö där det doftade gott och blommade vår. Efter ett möte for jag vidare till Göteborg där det var lika vackert och doftande. Trädgårdsföreningen, som jag älskar det stället! Det är verkligen sinnebilden för himlen. Just nu: Tulpaner  i mängd. Bilder? Nej, inte en enda.

I Park Avenues foajé fanns en läshörna med dubbla bokhyllor och sköna fåtöljer – en blinkning till Bokmässan måhända.

Jag åkte sammantaget 10 timmar tåg och läste den inledande sidan i Över havet av Colum McCann. I övrigt? Prat, prat, prat.

Publicerat

Marcel Beyer

Det finns författare som jag har läst en bok av, blivit tagen men sedan inte läst några fler av. En sådan är Marcel Beyer, vars bok Kaltenburg är en roman som jag tyckte otroligt mycket om. Jag citerar mig själv:

Beyer rör sig ledigt i olika tider och vi förflyttas mellan de olika tidsplanen på ett närmast subtilt, men aldrig tveksamt sätt. Berättarjaget intervjuas av en tolk som vill lära sig ornitologins område. I nutidens samtal med henne – fru Fischer – glider fokus över i minnen. Men med en replik eller en titt genom fönstret är läsaren – många sidor längre fram – tillbaka i nutiden. Kaltenburg var professor i zoologi, med alltmer tilltagande intresse för ornitologi. I historien om honom rör vi oss i tiden efter andra världskriget – i Dresden – och kan följa en intressant historisk utveckling i det delade Tyskland. Det här eleganta glidandet mellan tidsplanen, mellan det individuella och det kollektiva, mellan det personliga och det allmänna är så välskrivet och det är längesedan jag läste något så bra och med så stor behållning.

I den snygga Panasche-serien finns Spioner. Jag vill läsa den.