Jag köpte en bok på bokrean: Det är tvåhundrasextio mil mellan Finistère och Stockholm . Bodil Malmstens fem loggböcker ”koncentrerade till textform” som förlaget säger. Jag har de fem loggböckerna plus det mesta annat som BM skrivit, lästa om och om igen. Med den här boken – 550 sidor – vaggas jag in i känslan av att jag läser något nytt och det känns bra.
När jag första gången läste den fjärde av loggböckerna Och en månad går fortare nu än (för ganska så precis 10 år sedan) funderade jag över dedikationer. För i samma veva hade jag hittat konstnären David Svensson och hans Dedicated som består av olika dedikationssidor i böcker. Till Julia. Till mor. Till min älskade.
Visst är det fint med tryckta dedikationer! Jag grubblar alltid på vem det kan vara. Nuförtiden har författaren en lång tack-lista på slutet där alla tackas, alltifrån äkta maken till killen som sålde den dubbla espresson så att inspirationen kickade in. Rätt trist. Men dedikationen, till en eller ett par personer, den gillar jag.
Så vad tycker ni? Dedikation eller tacklista? Eller man kanske inte behöver välja?
