Bokresa är en bokresa är en bokresa

Vi var i Brighton i år.  Utlandsresa nummer 6 och en halv. Sexton trevliga människor, ja jag räknar in mig själv bland de trevliga, som packade resväskan för att åka till den här brittiska kuststaden och diskutera Starlings. Också. Tittar vi runt på bloggar och insta-flöden hinner sexton personer med så otroligt mycket (litterärt) under en helg och lite till. Läs till exempel hos Enligt O eller Bibliotekskatten.

Det är roligt att ta sig an en stad ur ett litterärt perspektiv. Vår guide Gill, som jag helt enkelt googlade mig fram till, tog oss med till platser och personer som vi kanske inte hittat till på egen hand. Jag älskar litterära promenader av hela mitt hjärta! Nästan lika mycket som att läsa romaner som utspelar sig på platsen jag befinner mig på.

Bokresor är bland det fiffigaste vi kommit på här på Breakfast Book Club. Första gången, Berlin 2014, var mer en slump än en genomplanerad idé. Marie skulle åka med ett annat gäng och jag kom på att jag också ville åka till Berlin. Skulle vi inte sammanstråla? Vi frågade om någon annan ville åka till Berlin och prata bok. Och så många ville hänga med! Tjugo personer samlades för en brunch på Gugelhof för att prata om Farväl till Berlin av Christopher Isherwood som bodde i staden under 30-talet och Adams arv av Astrid Rosenfeld. Den utspelar sig också under 30-talet men också efter murens fall.

Redan i mars året därpå gjorde vi en ny resa. Helsingfors och Kjell Westös Där vi en gång gått. Jag hade hört talas om vandringar i böckernas fotspår och lyckades få Annika Hällsten från Hufvudstadsbladet att guida oss runt i staden.  Den gången avslutade vi på förlaget och drack skumvin med författaren själv.

Den halva resan var Humlebaek på sommaren 2015. Det var ju egentligen bara en bokfrukost om Colm Tóibín, En lång vinter Mosters kaffebar samtidigt som Lousianas litteraturfestival gick av stapeln.

Så i december blev det mer ordentligt till London, där Camilla – Mind the book – gjorde en superbra guidning i Chiswick, Richmond och East Sheen.

Fortsättning följer…

 

 

 

Starlings i Brighton

Varför är inte Starlings översatt och utgiven här i Sverige, undrar jag när jag läser. För romanen var en av de bättre på länge. I korta textavsnitt får vi följa ett antal personer i Brighton. Inte särskilt lyckliga människor. En obehagligt stråk av övergrepp löper genom hela boken men jag, som inte orkar med utskrivet våld i böcker, kan läsa det med en klump i halsen snarare än chock och äckel. Genom att röra sig i tiden fram och tillbaka och låta människor få biroller i varandras liv skapar Erinna Mettler ett slags förståelse för hur människor är och hur saker kan bli som de blir. Otroligt skickligt gestaltat och trots att det är många människor som figurerar i romanen är det aldrig svårt att förstå var i tiden man är eller vem personen är i relation till andra.

Vi står på stranden i Brighton och pekar på husen. Är det där han bor, Andy? Vi ryser och ser åt ett annat håll. När vi lite senare sitter i baren på det anrika hotellet Old Ship säger vi:

Älskar feelbad-böcker
Den blev bara bättre och bättre ju längre man läste
Episoden på museet var jättebra
Tandläkarscenen, hjälp!
Väldigt mänskliga öden
Jag som bott här i Brighton känner väl igen mig i stan
Gillade att staden var en karaktär
Mästerlig på att gestalta
Perfekt balans mellan tragik och komik
Skickligt hopknutet utan att det blir krystat
Snygga övergångar mellan de olika berättelserna och personerna
För mycket feelbad
Det var svårt att hålla reda på folk
Skicklig berättare
Slutet var värdigt resten av texterna
Miljöbeskrivningarna var toppen
Jag tyckte mycket om May
Tom the cat påminde mig om livet som kattägare
Komiskt med kvinnan vars husdjur alltid ”förolyckades”

Så svenska förlagen, hallå! Plocka åt er den här romanen nu. Den är så värd det!

PS, läs mer om Starlings hos Enligt O till exempel. Om bokresor och Brigton ska vi prata om i veckan som kommer.

 

Att läsa tillsammans

Det här med att samlas en helg på en trevlig plats för att läsa ihop är ett fint sätt att både umgås och att läsa. När vi för några år sedan fixade bokresor ville vi göra ett slags knytkonferenser där deltagarna kunde hålla i olika punkter för att på så sätt diskutera böcker och genrer och teman ur olika perspektiv. Det har varit samtal om barnböcker, sex i böcker, ljudböcker, högläsning och jag vet inte allt. En av grundtankarna med resorna att det alltid skulle finnas något att göra för den som ville men att alla gjorde som och vad de ville.

Men det jag numera tycker är skönast är att det inte är så många planerade punkter utan att man får ta det som det kommer. Mer tid för att sitta (eller ligga) och läsa (tyst) tillsammans och mer tid för samvaro. Underbart!

Just så är det Läs-retreat som bokklubben Bokbubblarna arrangerade på Gästis i Varberg. Förra året var Maggan och i år var det min tur. Gästis är ett fantastiskt hotell i centrala Varberg där varenda ledig yta är täckt med böcker. För vår del var det dessutom helt okej att ta med sig några stycken hem. Väldigt fint!

Läs mer och se bilder hos till exempel Och dagarna går. Eller titta på instagram under taggen #böckerbabbelbubbel som dessutom sammanfattar en sådan helg mycket bra! Att överhuvudtaget samla folk med ett gemensamt intresse på en bra plats är roligt och fint sätt att lära känna nya människor. Jag åker lika gärna på stickresor som bokresor och en kombination vore förstås toppen! Tills dess nöjer jag mig att i liten skala med att sticka på bokresor och läsa på stickresor.