Etikett: Bonnier Carlsen

Publicerat

Tre böcker om Kulla-Gulla

”Läste ni Kulla-Gulla när ni var barn”, frågade jag Alla Mina Barn. Själv gjorde jag det då rakt inte. Visst har jag typ alltid hört talas om barnhemsflickan som kommer till Kulla, hur flera böcker berättar om hennes liv och leverne. Att det så småningom visar sig att hon egentligen är en herrskapsfröken. Men läst dem har jag inte. Hittills.

För nu, när  böckerna firar 75 år, tar jag mig an de tre nyutgivna böckerna. De börjar med att Gulla kommer till den fattiga familjen Karlberg, som har fem barn, och hon får slita hårt för sitt uppehälle. När mamman i familjen blir sjuk lovar Gulla henne att alltid ta hand om barnen. Via en rad hinder och bekymmer löser det sig väldigt väl på slutet av tredje boken där Gulla och hennes barnaskara flyttar in på herrgården.

Första boken läser jag, de andra två lyssnar jag till. I ett svep faktiskt för jag ville gärna veta hur de går. Nog gillar man Kulla-Gulla, att hon bryr sig om människor, tar itu med problem och att hon står på sig med ödmjukhet. Jag tycker allt att böckerna står sig idag, framförallt de två första . De är fint inlästa av Sofia Pekkari.Till vintern sätts berättelsen upp som pjäs på Stadsteatern Det låter spännande och jag ser fram emot se föreställningen. Tills dess får jag grubbla lite om jag vill ta itu med fler berättelser om Kulla-Gulla eller bara nöja mig.

Martha Sandwall–Bergström. Kulla-Gulla. Kulla-Gulla håller sitt löfte. Kulla-Gulla vinner en seger. I nyutgåva av Bonnier Carlsen 2020

Publicerat

Frukostintervju med Karin Erlandsson

Häromdagen drack vi eftermiddagste med Karin Erlandsson vars böcker om Ögonstenen nu ges ut på BonnierCarlsen. Men det räcker ju inte med det. Vi vill ju veta allt om frukostvanorna.

Copyright/fotograf: Juha Törmälä

Godmorgon Karin! Vad äter du till frukost?
Jag äter havregrynsgröt med mandelmjölk och svarta vinbär. Till det en stor kopp kaffe.

Vad läser du helst till frukost?
Tidningar. Jag prenumererar på tre (en lokal åländsk, en lokal
tidning från mina hemtrakter i Finland och DN) och läser alla på i-pad. Föredrar papper, men portot till Åland fördubblar
prenumerationskostnaderna så jag är tvungen till skärm.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Någon med korta kapitel så jag förmår avbryta läsningen. Ingenting för spännande, då fastnar jag också. Hm, en halvtaskig roman med korta kapitel, vad skulle det kunna vara? Nej, nu vet jag! Jag läser regelbundet om Merri Viks Lotta-böcker, och det är den perfekta morgonläsningen. De är dessutom små böcker till formatet, så de ryms
på bordet bland alla mjölkförpackningar och barn.

Åh, Maggans favoriter! Vad läser du just nu?
Jakobsböckerna, Jag for ner till bror och en massa hästböcker
(jag rider men har blivit rädd för hästar. Försöker avvärja rädslan
genom att läsa.).

Skriver du på något nu?
Jepp, jag har börjat på en ungdomsserie. Och så kommer två böcker
ut i Finland i höst som jag filar på ibland.

Vad använder du som bokmärke?
Hundöron i böcker är minnen av tidigare läsningar. Så inget
bokmärke; jag viker ner sidan. I biblioteksböcker vågar jag inte göra
så, då använder jag det som ligger närmast till hands, typ ett kvitto
eller en (förhoppningsvis betald) räkning.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar
böckerna i hyllan?
Åh, bästa frågan! Jag sorterar enligt genre, både traditionella
genrer som ”genusvetenskap” och ”deckare” och mer påhittade genrer
som ”roliga böcker” och ”fakta i pocketformat”. Jag tycker om att
placera oväntade böcker bredvid varandra, jag tror till exempel att
Selma Lagerlöf och Haruki Murakami skulle ha en del att prata om, så
deras böcker står intill varandra, liksom Stephen Kings och Väinö
Linnas böcker.

Bra ordning! Tack för intervjun och ha en fortsatt trevlig dag!

Publicerat

Unga kvinnor av Louisa May Alcott

Jag har haft Unga kvinnor på min ”att läsa lista” under många år, att jag äntligen kom till skott är Elena Ferrantes förtjänst. Unga kvinnor spelar en betydelsefull roll i Min fantastiska väninna och jag älskar scenen i filmatiseringen där Lenu och Lila sitter tätt ihop och läser i sitt tummade exemplar. I bakgrunden skymtar det fattiga gråa bostadsområdet i Neapel där flickorna växer upp.

Little Woman, som boken heter på originalspråk handlar om fyra systrar i inbördeskrigets USA. Fadern är inkallad och familjen har förlorat en del av sin förmögenhet. Flickorna är rara, glada och käcka som så ofta i äldre böcker om flickor för flickor. Med moderna ögon sett är kanske boken aningen moraliserande, men jag gillar systrarna March och bokens andra karaktärer. Det finns glädje i det lilla och människorna är vänliga och omtänksamma med varandra. Helt tvärtemot den kalla råa verklighet som Lenu och Lila levde i. Jag känner mig löjligt glad över att Neapeltjejerna fick läsa Unga kvinnor och kunde uppleva en helt annan verklighet. (Jo, jag vet att Lenu och Lila är romankaraktärer och inte finns på riktigt).

Om ni ännu inte läst Neapelkvartetten så rekommenderar jag er att göra det! Efter att ni läst första delen Min fantastiska väninna, sticker ni emellan med Unga kvinnor. Ger Ferrantes fantastiska kvartett ytterligare en dimension.

Utgiven av Bonnier Carlsen 2016, översättning Sonja Bergvall.

Publicerat

Katherine-teorin

Hur kommer det sig, undrar Colin, att varje tjej han träffar heter Katherine? Och hur kommer det sig att hon alltid dumpar honom, som nu den nittonde Katherine? Alla livets svåra gåtor kan lösas med hjälp av matematiska formler och snart är Katherine-teorin skapad. Men hjälper det? Hans bästis Hassan vill få Colin ur självömkans sinnestillstånd och de åker ut på en roadtrip för att skingra tankarna. När Colin möter Lindsey är det förstås helt riskfritt. Hon heter ju Lindsey.

Jag gillar Greens smarta romaner, där den humoristiska tonen hela tiden ställs mot den svartare undertonen. Colin är smart och nördig. Inledningsvis har han placerat strålkastaren på sig och sina P-R-O-B-L-E-M. Jag gillar honom. Och jag gillar ungdomarnas relationer till de vuxna. Det blir inget ”vi och dom” på något konstruerat sätt. De vuxna finns där i ungdomarnas liv. Boken skildrar vänskap så fint mellan alla.

Sen är det dialogerna. Jag hakar alltid upp mig på ungdomsböcker som inte har tillräckligt autentisk dialog. Jag vill förstås inte att amerikanska ungdomar ska låta som svenska ungdomar. Men det får inte översättas styltigt och det tyckte jag i början eftersom jag klottrat ner det min ”medan-jag-läser”-postit. Jag tror det var övergående för när jag nu ska backa tillbaka hittar jag inget träffande exempel. Jo, men så här: ”vad sa du, kompis?” Hur vill jag ha det? Vet inte.

Som vanligt i Greens böcker finns intertextualiteten. Colin berättar om hur Hassan använder ordet jädra som en homage till Norman Mailer och hans De nakna och de döda.

I vilket fall som helst är boken 872 sidor lång och den använder ordet jädra, jädrar eller jädrans eller vad du vill ungefär trettiosjutusen gånger. Typ vartannat ord är ett jädra, i stort sett.

Jag kollar. Fastnar och är på sidan 156 nu. Många svordomar. Ännu inget jädra. Men ett bra boktips!

Katherine-teorin. John Green. Utgiven 2006. På svenska av Bonnier Carlsen 2015.