Etikett: breakfastbookclubläser

Publicerat

En bok att läsa om

Vi pratar gärna om omläsning och i tisdags presenterade vår panel sina tankar om omläsningsböcker.

Maggan: Jag är en entusiastisk omläsare. Har varit det hela mitt liv; läste om Lotta-böckerna av Merri Vik massor med gånger, när jag blev äldre blev det Jane Austen, Maria Lang och Sjövall&Wahlöö. Dessa böcker återvänder jag till även idag. Jag läser relativt sällan om en bok från pärm till pärm, istället har jag mina favoritkapitel, oftast roliga eller romantiska, jag läser om för att må bra eller för att skratta. En tämligen nyutgiven bok som jag gärna läser brottstycken av är Jenny Ofills avd. för grubblerier . Den är faktiskt en helt perfekt omläsningsbok!

Ann-Sofie: Och jag läser så gott som aldrig om. En vän menar att att läsa om böcker gör att man kan få en helt ny läsupplevelse vid omläsning därför att man inte behöver lägga vikt vid ”hur det går”. Det vet man ju då. Så istället kan man njuta av språk, intrig eller vad det kan vara på ett helt annat sätt. En annan kompis läser gärna om en bok när det är stressiga tider. Han vet att boken lugnar (typ) och fyller en funktion som behövs just då. Lite sådär som Maggan beskriver här ovan.

Men ibland händer det. När jag läste Dykungens dotter av Birgitta Trotzig första gången 1995 blev jag helt tagen och tänkte att jag läst en av de bästa böckerna i mitt liv. Jag placerade boken på ett altare och genom åren blev den platsen alltmer guldfärgad och glorifierad. Med rädsla läste jag efter många år om den. Tänk om den inte var så där fantastisk? Det var den. Man kanske kan träna sig till att bli omläsare. Vad säger ni?

 

Publicerat

Farofylld överfart av Rachel Rhys

Sommaren 1939, världen håller andan inför hotet om ett nytt stort krig. Den unga Lily Shephard är på väg med båt till Australien, en resa på över en månad. För Lily som kommer från enkla förhållanden ter sig fartyget som en sagofarkost fylld med glamour, skönhet och nya spännande bekantskaper, men skenet bedrar.

Romanen fullkomligt osar av dekadent 30-tal, språket, detaljerna och världspolitiken. Stillsamt sugs läsaren in i en ödesmättad klaustrofobisk värld tillsammans med den sympatiskt naiva Lily. Obehaget ökar ju närmare Sydney fartyget kommer och även om jag räknade ut vissa detaljer i intrigen blev jag rejält överraskad på slutet.

Farofylld överfart är en roman som passar många, dessutom är omslaget fantastiskt snyggt. En utmärkt presentbok.

Utgiven på Etta Förlag 2017.

Publicerat

Ny panel i 5 tycker om

Tadam! Låt oss presentera vårens panel. Fem läsande personer som tycker om litteratur. Hur ser läsandet ut?

Jenny: Det som framförallt kännetecknar mitt läsande är att jag alltid har flera böcker igång samtidigt, jag läser nästan aldrig om böcker och jag läser väldigt långsamt. Just nu läser jag Potatisrevolutionen, Alberte och Jakob samt lyssnar på en  ljudbok av Katy Collins. Jag har alltid någon bok med mig i väskan ifall det skulle bli tid att fördriva med läsning. Mitt bokintresse har jag haft sedan jag var liten med inspiration från min mamma, som jag både byter böcker och tips med.

Krister: Jag läser gärna på väg till och från jobbet. Just nu läser jag Niklas Dag och Natts 1793, som är så otrevlig i sin realism att man får ta den i små portioner.

Ros-Mari:Har läst sen barndomen, men saknade då bibliotek, så när jag 13-årig i realskolan mötte ett riktigt bibliotek drabbades jag av övermod och ville låna och läsa allt som lockade. Den känslan har hållit i sig. Men under fortsatta studier och yrkesliv krympte tiden och då gick läsandet ner. Som pensionär har jag goda möjligheter, men samtidigt ett hem som borde krympas till hälften. Har alldeles för många böcker, som fortfarande väntar på att bli lästa. Just nu packar jag för en resa till Saxnäs, totalt 24 timmar med tåg & buss. Tar med Från ett cafébord i Paris av Owe Wickström och En dag ska jag bygga ett slott av pengar av Evin Ahmad. Båda biblioteksfynd.

David: Jag kommer från en familj där bokläsning var något viktigt, mina systrar förhörde mig ofta som barn om jag hade någon bok på gång. Det hade jag sällan. Började istället läsa på högstadiet, läste mycket klassiker och pappafavoriter som Tunström, på gymnasiet. Som vuxen är det mycket ta-igen- läsning då jag har svårt att hinna med mina böcker mellan jobb och barnnattning. Har börjat läsa fler populärvetenskapliga böcker, nu senast Min europeiska familj de senaste 54 000 åren av Karin Bojs . Senaste roman var Sidonie och Nathalie av Sigrid Combüchen.

Bodil: Jag har alltid en bok på gång. Just nu är det Ester Blenda Norström – Ett jävla solsken av Fatima Brenner. Jag gillar pappersböcker och läser det mesta i sängen när jag lagt mig. Det blir inte många sidor åt gången eftersom jag somnar… men det blir många böcker ändå. Ibland är ju en bok så spännande att jag också sätter mig i soffan och läser och läser för att avsluta storyn.

 

Publicerat

Spänning, hemskheter och deckare

Tidigare i veckan tyckte vår panel till om ovanstående, nu är det vår tur och vi satsar på att tipsa om några inte helt nya pärlor:

  • Berättelse om herr Roos av Håkan Nesser
  • Den skrattande polisen av Maj Sjövall & Per Wahlöö
  • Linda som i Lindamordet av Leif GW Persson
  • Istvillingar av S.K. Tremayne
  • Farligt att förtära av Maria Lang
  • Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
  • Paparazzins heder av Leif Davidsen
  • Rebecca av Daphne Du Maurier
  • Pappas lilla flicka,  Elizabeth Georges debut, kanske hennes bästa bok.
  • Död i Garnethill av Denise Mina.

Sist men definitivt inte minst vill vi rekommendera 100 Hemskaste av Helena Dahlgren. En helt unik boksjälvbiografi om vilka skräckböcker som präglat författaren under hennes uppväxt. Smart, kunnigt, litterärt och helt underbart.

Nu ska man ju enligt Alva i vår panel inte avråda från att läsa någon som helst bok. Men ett par som vi inte gillade är:

  • Ingenting är glömt av Adam Sarafis, var helt enkelt inte ett dugg spännande utan bara tråkigt skriven. Sarafis är en pseudonym för två kända författare. Hoppas de aldrig samarbetar igen.
  • Alla de stillsamma döda  av Anna Jansson. Jag tröttnar på övertydligt beskriven mansgrisighet snabbt. Den enda icke-mansgrisiga polisen på stationen är hemligt kär i huvudpersonen. Dessutom är hennes svärmor helt igenom onyanserat övergräslig. Gäsp.