5 tycker om deckare

Kärt barn har många namn – deckare/spänning/krim/thriller. Vi frågar vår panel om genren och ber om tips på en riktigt bra och avråd från en riktigt dålig.

Amanda: Jag tycker mycket om den genren. Oftast är böckerna ganska lättlästa, vilket jag kan behöva för att orka läsa t.ex. efter jobbet. På senare år kan jag tycka att många deckare blivit lite väl otäcka och att det är mycket fokus på blod och död och elände. Jag gillar när det inte blir för överdrivet eller för hemskt. Svårt att tipsa om bara en bra, tyckte väldigt mycket om norska författaren Samuel Björks debut Det hänger en ängel ensam i skogen som jag läste i våras. Även uppföljaren Ugglan dödar bara om natten är riktigt bra. Annars är mina favoriter serien om Hammarbypolisen av Carin Gerhardsen. Hoppas verkligen hon skriver en ny bok snart. Och som de flesta andra älskade jag Malin Persson Giolitos  Störst av allt, kul med något som var nytänkande inom genren. Märkta för livet av Emelie Schepp var däremot inte min kopp te. Helt osannolik historia med 100-tals mordoffer i lilla Norrköping och inget flyt i språket. Har svårt att bestämma mig för om det är den eller 50 shades of grey som är den sämsta boken jag läst.

Cecilia: Oj, här känner jag mig otillräcklig. Jag kan helt enkelt för lite om genren för att kunna rekommendera eller avråda från någon. Det händer naturligtvis att jag läser en bok inom genren men det är väldigt sällan. Jag gillade till exempel Kate Atkinsons böcker om Jackson Brodie, men de är väldigt snälla deckare.

Lars: Det blir nästan som avkoppling att läsa något inom den genren. Eftersom det brukar vara serier med böcker brukar man ha något nytt att se fram mot. Svårt att välja en favorit men Leif GW Perssons Samhällsbärarna blir den som jag tipsar om. Det kanske finns andra orsaker till min aversion men jag gillade verkligen inte Camilla Läckbergs Isprinsessan.

Alva: Hm, låt se. Det här är inte den genre jag läser mest ur. Men en författare som jag tycker om är Jo Nesbø som jag har läst en del av. Han har ett bra språk som inbjuder till läsning. Eftersom jag tycker om historiska böcker skulle det vara intressant att läsa en historisk deckare. Har ni några tips? Avråder från att läsa en bok gör jag aldrig. Om man läser en bok som är dålig så har man i alla fall skaffat sig så mycket på fötterna att man kan ha en åsikt.

Pär: Det kanske är en klyscha men krim/deckare/spänningsgenren är väl som bäst när den inte bara berättar en spännande historia som man läser för att veta hur det ska gå, utan också försöker säga något om den tid och det samhälle den utspelar sig i. En slev socialrealism gör väl deckaren, tänker jag. En deckare jag tyckte väldigt mycket om var Kerstins Ekmans Händelser vid vatten. För visst räknas den som en deckare? Jag läste Keplers första, Hypnotisören och gillade den inte alls. Har inte läst några fler av dem sedan dess. Vill minnas att det var något med det redovisande berättandet som gjorde att varken personer eller handlingen grep tag i mig.

Läs mer av vad vår panel tycker här.

 

 

Om sängbordsböcker

I tisdags fick ni möta vår panel och de berättade för er om vad som låg på deras sängbord. Vi vet att ni också undrar vad som ligger på våra sängbord och nu ska vi inte hålla er på sträckbänken längre.

Maggan: Ovanligt nog läser jag två böcker på raken av samma författare. Avslutade Kjell Westös alldeles nya roman Den svavelgula himlen förra veckan. Vid ett författarsamtal på Akademibokhandeln i lördags avslöjade Kjell Westö att boken med titeln  Drömmaren vid Smedsplan, som hans berättarjag skriver och debuterar med i romanen, av minnesgoda läsare kan identifieras som Westös egen debutbok Drakarna över Helsingfors från 1996. Jag har läst många Westö men inte just den. Då boken fanns som e-bok på Storytel var det oemotståndligt, jag bara måste läsa. På mitt nattduksbord ligger således Drakarna över Helsingfors av Kjell Westö.

Ann-Sofie: Jag är ingen sängläsare av rang. När jag går och lägger mig på kvällen somnar jag som regel omedelbart. Ska jag läsa måste det ske på andra platser eller tidpunkter. Mina pågående böcker ligger därför aldrig bredvid sängen. Jag hittar till exempel Under odjurspälsen (Klara Krantz) på köksbordet, Den svavelgula himlen (Kjell Westö) på vardagsrumsbordet och Här är jag (Jonathan Safran Foer) på skrivbordet.

Men jag har en riktigt snygg bokhylla bredvid sängen där jag förvarar böcker. Bara inte dem jag läser just nu! Det är en 50-talsbjörk med intarsia, väldigt stökig och dammig. För alla våran skull får ni därför bara se en detaljbild.

We are back!

Sommaren är långt ifrån över. Över bokmässan allraminst! Men en lista över sommarens företeelser – hittills – passar väl nu när bloggen lämnar sin semester.

Vi listar sommarens:

bästa:
Ann-Sofie: Hilma,en roman om gåtan Hilma af Klint. En rusig kommentar om boken kommer framledes. På andraplatsen kommer Jag vet allt det här av Annika Paldanius.
Maggan: If I knew you were going to be this beautiful I never would have let you go av Judy Chircurel. Jodå, titeln består av 16 ord sammanlagt, fast en om möjligt ännu bättre bok är Ett litet liv, se vidare under tjockis.

tjockis:
Ann-Sofie: Pågår fortfarande. Här är jag av Jonathan Safran Foer
Maggan: Ett litet liv av Hanya Yanagihara, kommer att ta lång tid att återhämta sig från denna uppslukande läsning.

läsplats:
Ann-Sofie: Solstolen, alltid solstolen.
Maggan: Har läst mycket på balkongen uthälld i min fat boy, (en jättestor saccosäck).

TV-serie:
Ann-Sofie: Det får väl bli Cowboykåken. Jag är galet svag för människor som bygger sina egna (timmer)hus.
Maggan:  Tredje säsongen av Fargo, innehåller ett makalöst raffinerat porträtt av en skurk med dåliga tänder. ( Man behöver inte ha sett de två tidigare säsongerna utan kan hoppa på trean direkt, hint hint)

finaste bokomslag:
Ann-Sofie: Tjat, tjat men Hilma tar priset här också.
Maggan: Se på mig! En biografi över Zarah Leander av Beata Arnborg.

feelgood:
Ann-Sofie: Mat och kärlek i Minnesota. Oväntat intressant om kocken Eva. En rad berättelser om och av andra människor, men där Eva har en roll.
Maggan: Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser.

read on location:
Ann-Sofie: Trädens hemliga liv på landet. Har en annan syn på björkarna nu.
Maggan: Fyra dagar i Kabul av Anna Tell, utspelas även på Kungsholmen i Stockholm. Lyssnade till boken under en tunnelbaneresa under ön. ( Kungsholmen alltså).

bok som aldrig blev läst:
Ann-Sofie: The lonely city. Såg att finns översatt och heter då Den ensamma staden : om konst, ensamhet och överlevnad Men som sagt, sommaren är sannerligen inte över.
Maggan: Stad i brand av Garth Risk Hallberg, vill så gärna läsa men kommer inte att hinna innan lånet på biblioteket går ut.

ljudbok:
Ann-Sofie: De polyglotta älskarna. Jag lyssnar sådär mycket. Det har ju visat sig att jag kan läsa och sticka samtidigt, liksom och det är ju det bästa.
Maggan: Hågkomster ur ett dåligt minne av Monica Zetterlund och Tom Alandh. Monica läser själv den personliga texten och det hörs att orden är hennes egna.

var så trist att jag inte orkade läsa ut:
Ann-Sofie: Nej, jag har läst ut ALLA böcker.
Maggan: Blicken,pilen, filen av Dorthe Nors. Fast jag måste kanske ta upp den igen. Den finns som läsförslag i en av mina bokcirklar.