Realistiskt lågmäld och fantastiskt spännande kriminalroman, här finns beviset på att det går att skriva en effektiv bladvändare om vanliga poliser i patrullbil. Polisassistenten Irene har nyligen flyttat från Stockholm till Kalix. Hon trivs trots kylan och de långa avstånden som medför väldigt mycket bilkörning. Hon är en själsligt ensam människa, föddes i en annan del av världen, så kanske är det inte ensammare i glesbygd än i Stockholm. Jag gillar henne skarpt. En annan person i romanen som jag fäster mig vid är flickan Nina, vars mamma är svårt sjuk i cancer. Sin pappa har hon aldrig träffat. Hon och modern bor hos släktingar som inte alltid håller sig på rätt sida av lagen.
Tonen i Där isarna råmar fångar det norrbottniska landskapets vidsträckta enslighet på pricken, likaså människorna och livsvillkoren är nära skildrade. Brotten som Irene och hennes kolleger jobbar med är inte spektakulära men drabbar läsaren med full kraft med sin jordnära trovärdighet. Den bästa kriminalroman som jag läst på länge!
Utgiven på Albert Bonniers förlag 2021.