Vem kan motstå en relationsroman?

Det finns deckarnördar, fantasynördar, romancenördar, skräcknördar och rent allmänna boknördar men det talas aldrig om relationsromansnördar? Kanske inte lika kontroversiellt, hippt eller speciellt ovanligt, men jag vågar påstå att vi är många. Här kommer boktips speciellt till er mina vänner. Ni hinner beställa från bibliotek eller bokhandel innan påsk. Skit i Påskekrim, kryp upp i läsfåtöljen och hänge dig åt relationer!

images

 

Sirener av Gabriella Ahlström, ett familjedrama om en familj med en dominant far som vid en färjekatastrof räddat en känd ung kvinna. Nu ska han skriva en bok om händelsen och ber sin son om hjälp. Allt ställs på sin spets. Ahlström är fantastisk på att skriva dialoger. http://www.norstedts.se/bocker/113083-sirener

ladda ned - kopia

 

10 lektioner i manlighet av David Qviström, en roman om en man med flera  relationer bakom sig som får i uppdrag av en kvinnotidning att skriva om modern manlighet. Jag fäste mig framförallt av skildringen från huvudkaraktärens barndom. Pojkminnen och flickminnen kan vara förvillande lika. Utgiven på Brombergs.

Omslagsbild-Peo-Bengtsson

 

Så länge du är min syster av Peo Bengtsson. Två maskrosbarn, William och Betty gör upp med sin barndom och sina föräldrar. Gillar att läsa om relationen bror/syster och gillar William som är bokens berättare. Tänker att det är sällan en relationsroman har en ung man som huvudkaraktär. Utgiven på Massolit.

 

9789100156640 (1)

 

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske av Emmy Abrahamsson Romanen utspelar sig i Wien och är kanske mer en romantisk komedi än en relationsroman. Det handlar om den unga svenska Julia som är språklärare och som förälskar sig i en man som är hennes diametrala motsats. Gillar Julias ungdom, hennes utveckling och karaktären, mannen som bor i busken. Utgiven på Bonniers.

97466_13071626_o_1 - kopia

 

Ta itu av Kristina Sandberg, en mörk roman om Maria, en ung kvinna på 70-talet som gjort verklighet av sin dröm att studera vidare. Detta trots make, barn och ansträngd ekonomi. Sandbergs debutroman som kom några år före Maj-trilogin. Maria försöker ta itu men till slut går det inte längre. Utgiven på Norstedts.

9789146230496 - kopia

 

Gånglåt av Elin Olofsson, för första gången på många år tillbringar systrarna Gun-Britt och Sonia sommaren tillsammans. Sonia är bedagad rocksångerska medan Gun-Britt har stannat hemmavid. Många sympatiska karaktärer runt systrarna, min favorit är Jenny, Gun-Britts dotter. Utgiven på Wahlström&Widstrand.

Gånglåt, tadam tadam

Gånglåt, det är en lugnande och kontemplativ klang i ordet. Jag tänker Äppelbo, Mockfjärd och Skärsjödal. Fiol i lagom takt att lunka framåt dit man ska. Tillsammans med de andra som också knallar i samma takt.

ganglatMen en gånglåt kan bli något annat om den aldrig tar slut. En never ending story om man går i samma spår.  I Elin Olofsson senaste roman blir gånglåten just så där tröstlös på något vis. Systrarna Sonja och Gun-Britt. Komplexa och kantiga, var och en på sitt sätt och det tar lång tid för mig att begripa mig på dem. Sonja är sångerskan Salida, hon som lämnade gården och drog till stan och blev berömd. Gun-Britt, hon som blev kvar. Nu ska de gå där en hel sommar och dras med varandra när Salidas memoar ska nedtecknas.

Allt går då inte sin gilla gång. Det blir otakt och krockar om vartannat, långt ifrån kontemplativt. Man kan drista sig att tro att det handlar om avundsjuka på ett ytligt plan men det är lång mer än så. Det är så mycket som redan har gått förbi, och inte kan göras ogjort. Sorgligt och vackert. Landsbygdskildringen likaså. Är den sann och äkta? Ingen aning. Jag tror det. Jag har en skräckblandad förtjusning när det gäller landsbygden. Vacker att beöska. Men otäckt att bli kvar. Men vad vet jag. Gun-Britt blev ju kvar och utan henne skulle precis allting falla sönder. Precis allting.

Gånglåt. Elin Olofsson. Utgiven av Wahlström & Widstrand 2016. Läs om författarens (forna?) frukostvanor

Frukostintervjun:

Elin Olofsson har just debuterat med Då tänker jag på Sigrid, en roman som jag tyckte mycket om. Nu är jag förstås nyfiken på hennes frukostvanor.

ElinOGodmorgon Elin! Vad äter du till frukost?
Skamligt nog äter jag sällan frukost utan brukar bara ta två eller tre (eller fyra…) koppar svart kaffe, fast om det är helg och jag har handlat äter jag gärna tjock grekisk yoghurt med mandel och honung eller knäckebrödmacka med skivad tomat.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Om jag är mitt inne i en bra bok som jag somnat sent för tar jag gärna upp den igen på morgonen, annars scannar jag av nyhetsflödet via mobilen och datorn numera.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
En sådan som man känner att man kanske ändå måste försöka hitta lite halsont eller feber för, så att man kan vara hemma och sjuk och läsa färdigt. En gång ställde jag faktiskt in ett tidigt jobbmöte på det sättet (hoppas att det är preskriberat nu…), eftersom jag var mitt i Monika Fagerholms Glitterscenen, och fick för mig att jag skulle gå sönder själsligen om jag inte fick sitta kvar och läsa färdigt den.

Glömt och förlåtet! Vad läser du just nu?
Stål av Silvia Avallone (mycket bra så här långt), Albert Speer och sanningen av Gitta Sereny (läser alltid den, ett kapitel nu och då) samt en historieskrift om min hembygd Offerdal i Jämtland (där de för övrigt verkar ha levt helt utan kvinnor, åtminstone om man ser till vad och vilka som omnämns…).

Vad använder du som bokmärke?
Åh, min omgivning hävdar (anklagar mig för) att jag sysslar med omfattande och nedskräpande gemslöjd, det vill säga tar ett metallgem i närheten, böjer ut det och gör figurer – ofta gör jag det utan att tänka på det när jag läser, så de brukar bli till bokmärken, de där figurerna.

Gemfigurer är kreativt. Nå, en viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Just nu har jag färgsorterat bokhyllan i vardagsrummet. Det är snyggt men funkar urdåligt när jag ska försöka hitta en specifik bok. Till exempel letade jag mig förtvivlad efter Kerstin Ekmans Skraplotter häromdagen, eftersom jag hade för mig att den hade blå rygg, precis som Sista rompan, men den var grön! De böcker som befordrats till bokhyllan i sovrummet står huller om buller, beroende på vilken av dem jag läste senast.

Tack Elin för dina svar. Ha en fortsatt fin dag!

Då tänker jag på Sigrid

granKvinnor som flyr staden och återvänder till barndomsplatsen på landsbygden för att slicka kärlekssår – jag erkänner att jag är misstänksam mot en sådan story. Då tänker jag på Sigrid kunde lätt ha forslats undan till den kategorin om jag lyssnat på det örat innan läsningen. Men nu var det  titeln som lockade mig. Vem är Sigrid? Och vem är jag?

Hanna i Stockholm har ett förhållande med Henrik, men han är gift och de träffas på de villkoren. Tills det bara inte går mer. Hon packar ner ett par kartonger och hyr ut sin lägenhet på obestämd framtid. Ställa på vänt och hoppas att kanske ändå. Inte fatta drastiska beslut i kärlekssorg och förvirring. I släktgården Storgårda boar Hanna in sig.

Och här blir romanen något annat. Stockholm på vänt ställs mot allt det Hanna kliver tillbaka in i. Pappa Bosse som fortfarande anser sig förfördelad när Storgårda gick till den tafatte storebordern Åke och som knappt talat med sin mamma på alla år sen dess. Farmor Sigrid som numera sitter dement på sjukhemmet. Grannen Kalle som bor på undantaget och vet allt. Vad är blod och vad är vatten? Med Hanna på plats rubbas cirklarna.

Vad jag allra särskilt tycker om med den här boken är pappa Bosse och farbror Kalle. Den kärva pappan som visserligen visar att han älskar sin dotter, men har så mycket annan under skinnjackan som hålls tillbaka. Det är så fint! Och Kalle, hjälpsam och rättfram, jag gillar honom som bara den. Det händer inte så mycket men författaren låter perspektiven växla mellan tid och person för att på så sätt ge möjliga förklaringar. Det går inte fort. Någon kan tugga kakan under några meningar, rapport om ett sovtillstånd med lika många. Det uppskattar jag också. Jag tycker om språket men ibland tröttnar jag på det dialektala. Det är blötvattnet, pissregnet och storskogen och upphackade meningar. Men det är det lilla.  Då tänker jag på Sigrid kommer jag tänka på länge.

Då tänker jag på Sigrid. Elin Olofsson. Utgiven av Wahlström & Widstrand 2013