Hällaby i Skåne, år 1711. En obarmhärtig tid med fattigdom, pest och krig. Den unga Isabella är lillpiga hos prästen, där hon delar sina aldrig sinande sysslor med mostern Karna. Mostern är byns läkekvinna, eller som vissa bybor menar, trollkona. Isabellas syster Annis är gift och lever även hon ett mödosamt liv med hårt slit för att sörja för sin växande barnaskara.
Elisabeth Östnäs har på ett fantastiskt vackert och poetiskt språk skapat en roman som heter duga! Som ger själ, gestalt och djup åt det liv som levdes i en skånsk by för 300 år sedan, allt från varje syssla till glädje, kärlek, vämjeligheter och sorg. Språket gör mig stundtals andlös även när jag läser om grymhet, skoningslöshet och den starkes rätt att ta för sig.
Skildringen av dansen som Isabella leder på midsommarafton när hennes livs kärlek, soldaten Gabriel, uppenbarar sig i en vrångbild,(syn) är kanske bokens vackraste passage. Glädjen i att dansa, fira och uppleva den trolska sommarnatten i ett liv fyllt av umbäranden är så trösterikt livsbejakande.
För några år sedan kom Elisabeth Östnäs ut med skräckromanen Feberflickan som jag fått mig rekommenderad vid flera tillfällen. Ska definitivt läsa den nu.
Häxorna är utgiven på Forum 2019.