Frukostintervju med Eva Rydinger

frukostGod morgon! Vad äter du till frukost?
God morgon! Jag är en sådan där som gärna äter lite olika saker till frukost, annars blir jag uttråkad. Jag älskar typ vitt bröd med lagrad prästost men eftersom det inte är så nyttigt för min vikt måste jag hitta på lite andra nyttiga varianter också. Kvarg till exempel med färska bär. Eller en knäckemacka med ett skivat ägg. En sak som är helt revolutionerande är vad jag dricker. Fram till för ungefär ett år sedan kunde jag inte vara utan en kopp te på morgonen. Nu har jag nästan helt gått över till kaffe. Svart kaffe ska det vara. Kanske hänger det ihop med att jag har börjat gå upp senare?

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Alltid morgontidningen. DN. Eller läser jag nyheterna på nätet. Det beror på hur mycket tid jag har på mig. Helgerna är det alltid papperstidningen som gäller.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Ja, vad kan det vara? För mig är det nog samma sak som en bra kvällsroman. Eller nattroman. Man vill ju fortsätta där man slutade – och det gjorde man på kvällen!

Vad läser du just nu?
Jag har just avslutat Charlotta von Zweigbergks Fattigfällan. Eftersom jag själv är frilansare var det en obehaglig men uppfriskande läsning om ekonomisk sårbarhet. Nästa roman på tur är Conny Palmkvists senaste roman Vintern. Conny var redaktör för Härifrån till verkligheten, så jag kommer möjligen läsa denna med lite speciell blick. Och jag älskar verkligen hans språk.

Jag tycker också jättemycket om Conny Palmkvist böcker. Fattigfällan har jag inte läst. Vad använder du som bokmärke?
Ett kvitto eller vad jag nu kommer över. Om jag läser en inbunden bok blir det alltid fliken. Och jodå, ett hundöra blir det också då och då. Får jag skämmas nu?

Nja, inte behöver du skämmas inte, du är i gott sällskap. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
I princip sorterar jag inte alls. Möjligen efter format och storlek där pocket har egna hyllplan. Däremot sorterade jag ut lite böcker för en månad sedan. Böcker som inte hade betytt något för mig och som jag visste att jag aldrig skulle öppna igen. När jag väl hade bestämt mig för att göra det så var det en befrielse. Och så mycket plats jag fick för nya böcker!

Hoppas du hittar många nya underbara böcker att ställa i din bokhylla. Tack för intervjun Eva!

Härifrån till verkligheten av Eva Rydinger

Det vackra omslagets symbolik blir solklart efter avslutad läsning.
Det vackra omslagets symbolik blir solklart efter avslutad läsning.

Två kvinnor, mor och dotter, har gemensamt att de båda är änkor. Marianne har förlorat sin make efter ett långt äktenskap medan Karins man har dött ung. Marianne har försiktigt börjat leta efter sig själv och fundera om hur hon vill leva de år hon har kvar, medan Karin har byggt in sig i en kokong av sorg och uppslukande självupptagenhet. Den lille sonen har hon döpt om, som en hyllning till sin döde make.

Härifrån till verkligheten är en roman som med lätt och luftigt språk vandrar över emotionella bråddjup. Sparsmakat skildras kvinnornas inre röster och deras relationer till omgivningen. Jag är förtjust, det är välskrivet, intelligent och uppslukande. Språket är vackert och stämningsskapande som t.ex. när den 75-åriga Marianne har sin första middagsdate med den jämnårige Olle:

 

De åt och stämningen var som en lugn sjö, där samtalet gled fram, årtag för årtag. Strax hade de berättat för varandra om sommarens händelser, om släktingar som våldgästat, och om barnen som besökt. De små ämnena träddes som smultron på ett strå, smakades och avnjöts. Och när Olle släppte av henne vid grinden i Vejbystrand var det inte bara kroppen som var genomsyrad av frisk luft, utan även sinne, själ och hjärta.”

För er som inför hösten är på jakt efter lämpliga bokcirkelböcker är Härifrån till verkligheten en juvel, insiktsfulla relationsromaner väcker alltid en bra diskussion. Själv ska jag ta mig till biblioteket för att låna Eva Rydingers debutroman Fotografen.

Utgiven på Ordberoende förlag 2016. Omslaget är skapat av Michael Ceken.