Etikett: Forum förlag

Publicerat

Frukostintervjun: Josefin Schygge

Idag äter vi frukost med Josefin Schygge. Hon är aktuell med romanen Närsök och det är den vi diskuterar. Vad vi säger ska jag berätta på en annan dag, men först är vi ju nyfikna på Josefins frukostvanor när hon får äta i lugn och ro!

God morgon, Josefin. Vad äter du vanligtvis till frukost?
Ostsmörgås och kaffe.

Vad läser du helst till frukost, tidning eller bok?
Om jag ”läser” till frukost så lyssnar jag på något.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
Bra fråga. Antingen något peppigt eller något som verkligen kan agera som verklighetsflykt.

Vad läser du just nu?
Jag har flera böcker i gång. Till minne av Elin av Sara Blaedel och Nyårsfesten av Lucy Foley för att nämna två.

Vilken bok är den första du minns?
Mamma läste mycket för mig och mina syskon vi var små, men den första bok jag minns att jag läste själv var någon av Katitzi-böckerna. Jag minns att det var i skolan och jag hade blivit tvingad att sitta och läsa själv, men så plötsligt märkte jag hur det flöt på och vips hade jag läst ut hela boken.

En bok som betytt mycket för dig?
Jag återkommer ofta till Peter Pohls ”Jag saknar dig, jag saknar dig” när jag ska prata om en bok som betytt mycket för mig, men det finns flera som på olika sätt varit betydelsefulla.

Och så funderar vi över vad du använder du som bokmärke?
Oftast bara en post-it.

Skriver på något nytt?
Jag skriver alltid på något på samma sätt som jag alltid har någon läsning på g.

Spännande. Vi ser fram emot mer! Nå, Vi gillar ju bokklubbar, är du med i någon?
Nej, det är jag inte men jag skulle gärna vara det.

Vi ses en gång i månaden, hint hint!. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Utifrån form, om man kan svara så 🙂 . Jag lägger eller ställer dem helt enkelt så som jag tycker att det ser fint ut, men jag har också bara en bråkdel av mina böcker framme. 

Låter som ett bra sätt! Tusen tack för både frukost och intervju. Ha en fortsatt fin dag


.

Publicerat

Lucy by the sea av Elizabeth Strout

Jag blir tillfreds och lycklig av att läsa Elizabeth Strout. Hennes romaner skildrar den vanliga lilla människan sådana som du och jag, våra livsberättelser från början till slut. En annan detalj som jag älskar är att hennes romaner fullkomligt ångar av livsvisdom och vänlighet även om karaktärerna är mer än kärva.

Hennes mest milda och vänliga karaktär är Lucy Barton som det finns fyra böcker om. Är ingen serie utan jag tror bara det blivit så. Jag rekommenderar dock att läsa böckerna om Lucy i ordning. I den sista Lucy by the sea kastas vi tillbaka till pandemins första vår, inte så länge sedan även om det känns så i alla fall för mig. William, (från Oh William), inser snabbt att det är mer än fara på färde med att stanna i New York och hyr ett hus i Maine. Han tar en aningen motsträvig Lucy med sig i bilen och kör norrut.

Lucy sörjer fortfarande sin make Davids död och isolationen och ovissheten om Covid 19 tär på henne, hon kan inte längre skriva. Hon finner dock en ny vän som hon promenerar med dagligen, Bob (från the Burgess boys), och så dyker flera av Strouts karaktärer upp igen även de som inte tidigare hört till Lucy Bartons universum.  Känns som att träffa gamla bekanta. Även Olive Kitteridge från boken som bär hennes namn, finns med på ett litet hörn. Kanske är boken om Olive som Strout fick Pulizerpriset för, henne allra bästa roman. Tycker också att Olive, igen som handlar om att blir gammal är ett litet mästerverk. Som sagt, Strout är en underbar författare så läs, läs,läs!

Strout ges ut på Forum i Sverige.

Publicerat

Bokfrukost om Bytet av Stefan Ahnhem

Trots lokförarstrejk blev vi ett gäng som käkade frukost med Stefan Ahnhem härom morgonen. En timmes givande samtal om hans senaste roman, Bytet. Han har tidigare skrivit klassiska polisromaner med som Maggan sammanfattar ”i den stil som karaktäriserade Henning Mankells, Åke Edvardssons och Håkan Nessers 90-talsdeckare”. Nu är det thriller-dags.

Alltså, psykologisk thriller i bokform, det är jag ju egentligen för vek för. Film går bra för jag blundar bara om det blir för otäckt. Men när det dras upp onämnbara ting ur avloppet i böckerna, hur ska jag blunda då?

Med det sagt läste jag ändå den obehagliga och mycket spännande Bytet med behållning och stundtals med ena ögat. Den är oväntad, annorlunda och sinnrikt konstruerad vilket gör att så fort man tror sig veta vart hän det barkar kommer en twist som får en att dra efter andan och utbrista i ett va! Vi är alla imponerade.

Allt kretsar kring två tjusiga par som bytt boende med varandra. Det ena paret ska ”hitta tillbaka till varandra” så långt ifrån vardagen som möjligt, det andra är på plats i Stockholm för en konstutställning. Men inte bara romanen är sinnrik, så är också bakgrunden till bostadsbytet. För så enkelt som att de bara bytt hus för att få några härliga veckor i ny miljö är det förstås inte. Brrr. Romanen är mycket filmisk och det är lätt att visualisera miljöerna. Santa Cruz och Stockholm med skärgård.

Ahnhem är verkligen en durkdriven spänningsförfattare. Romanen har hög fart och mycket dramatik Jag ville läsa hela tiden, andra menade att man behövde andas och lugna ner sig mellan varven. Vi diskuterar romanpersonerna och hur de gestaltas. Att vi än håller på den ena, än på den andra personen i romanen. Vem kan man egentligen lita på?

Jo, vi försökte pressa Stefan på om han lämnat polisdeckarna bakom sig. Men vad fick vi egentligen för svar?

Bytet av Stefan Ahnhem. Utgiven på Forum förlag 2023. Du kan läsa Maggans reccar om Arton grader minus och Motiv X.

Publicerat

Älskade bror: en rapport från gängvåldets Sverige av Lisa Dos Santos

Insiktsfullt, jordnära och personligt skildrar Lisa Dos Santos sitt arbete som kammaråklagare på Södertörns tingsrätt. Hon har arbetat med flera stora ”gäng-mål” bland annat mordet på Årstabron i Stockholm där krypterade chattar kunde användas som bevismaterial för första gången. När hon började som åklagare var mord ett brott man kanske jobbade en eller ett par gånger med under sin yrkesbana, nu har alla åklagare på Södertörn den erfarenheten. Dos Santos skriver att hon och hennes åklagarkolleger står: ”med fötterna djupt i den bistra verkligheten”, de har upplevt hur den grova brottsligheten i Sverige förändrats och eskalerat under relativt kort tid. 

Tror det är närheten till verkligheten som gör att jag finner ”Älskade bror” så otroligt bra och intelligent läsning. Dos Santos sätter verkligen fingret på hur enormt komplex frågan om den nya grova brottsligheten är och att det saknas enkla lösningar. Hur brottsligheten eskalerat utan att juridiken hunnit med. Hur det finns ”krimfluencers” som värvar unga i utsatta områden genom musiken och hur det ligger i gängens natur att komma undan rättvisan. Jo, jag gillade verkligen den här boken och det personliga anslaget i en åklagares vardag. Tycker ni ska läsa eller – lyssna, som jag gjorde.

Utgiven på Forum, jag lyssnade via Storytel.