Etikett: Forum förlag

Publicerat

Allt för dig av Josefin Schygge

Malin är sinnebilden av en lyckad, framgångsrik kvinna. På sin omåttligt populära blogg ”Malin på ön” framstår hennes liv som enbart harmoniskt, vackert och tryggt, sanningen är dock en annan. Malin har alltsedan hon var mycket ung gömt sig för en våldsam man. Bloggen är i själva verket hennes fristad och tillflyktsort, en trygg hamn dit hon flyr när ångesten kommer över henne. Hon är gift med en förstående och kärleksfull man, har två fina söner i skolåldern och vill egentligen inte alls rubba familjens vanor när det kvinnocenter som en gång hjälpte henne att fly plötsligt hör av sig och ber om hjälp. En hotad kvinna behöver undsättning och Malins nyinredda lilla hus i trädgården skulle passa utmärkt. 

Allt för dig går under epitetet spänningsroman, men rymmer mer än så. Närgånget skildras skräcken och ångesten hos en kvinna som aldrig mer kan känna sig helt trygg. Elma som flyttar in i Malins trädgård bär på en hjärtskärande livshistoria som gick mig djupt till sinnes. Som spänning betraktat är dramat både mörkt och klaustrofobiskt, är den fara Malin förnimmer verklig eller har hennes skräck växt då Elma flyttat in?
Kort och gott, en fantastiskt snygg debutroman av Josefin Schygge!

Utgiven på Forum Förlag 2021.

Publicerat

Hem av Karin Erlandsson

Jag läser Hem av Karin Erlandsson, historien om Åland i tio sammanhållna berättelser från olika tider. Det är en tidslinje som visar människans skilda livsvillkor genom historien, men också hur banden mellan förälder och barn är så lika och oföränderliga. Det är därför jag känner en sådan samhörighet med kvinnorna jag möter i berättelserna, trots tiden och platsen som skiljer oss åt.

I berättelserna möter jag kvinnorna som skyddar de sina, är starka för sina barn. ”De såg på henne som om hon var granen och väggarna, allt det som var stadigt att luta sig mot”, tänker Berta efter att hon och barnen suttit ute i skogen, för att undkomma svenskarna som skulle bränna ner ön för att försvåra för ryssen att ta sig till Sverige.

Alla berättelser är fulla av väntan. Väntan på båtar som ska gå eller komma, på att vinden ska lägga sig eller öka i styrka. Väntan på att någon ska komma hem. Havet har sin plats i en berättelse om ett örike, men hemmet är mittpunkten. Allt sammantaget ger mig en stark läsning där det är så lätt och enkelt att kliva in i och vara de här kvinnorna. Trots avstånd i tid eller rum.

Hem. Karin Erlandsson. Utgiven på Schildts & Söderström och Forum 2021.

Publicerat

En familjetragedi av Mattias Edvardsson

Karla lämnar sin missbrukande mor i norra Sverige för juridikstudier i Lund. Hon får arbete som städerska hos det välbärgade paret Rytter och hittar ett rum att hyra hos Bill och hans lilla dotter Sally. Hon får en Lundakompis och börjar spela fotboll.

Under ytan lurar dock ångest, Karlas mor tar det för självklart att dottern ska ta hand om henne och försöker med drastiska medel att få Karla att återvända hem. Städjobbet blir påfrestande när den från början vänlige Steven Ritter byter skepnad till kyligt hotfull när det uppdagas att Karla och hans fru brukar dricka te tillsammans. Regina Ritter är sängliggande,  matt och orkeslös i en odefinierbar sjukdom och konsumerar mängder av tabletter.

Bill kämpar med sin sorg efter sin unga hustrus död i cancer och sin oro att inte vara en tillräckligt bra far till Sally. Med en fil. kand. som inte ger några större möjligheter till arbete eller försörjning har han en usel ekonomi. När sönderslagen ruta medför en utgift som för honom blir ekonomisk katastrof förvandlas ångesten över att förlora vårdnaden av Sally till ren skär panik.

En familjetragedi är en väldigt Edvardssonsk roman, med flera berättare, feelbadkänsla och driv. Gillar att han denna gång så tydligt tar in socioekonomi i berättelsen, både Karla och Bill har växt upp och lever fortfarande under små förhållanden. Hjärtslitande skildring av ett faktum som är mångas verklighet i Sverige av idag och ett faktum är också att brott i princip alltid begås med anledning av pengar.

Det finns författare vars böcker jag alltid läser så fort de kommer ut med nytt. Under min barndom var det Merri Vik som skrev Lotta-böckerna, senare Håkan Nesser, Åsa Larsson och Maggie O´Farrell, nu har definitivt Mattias Edvardsson sällat sig till skaran. Det finns en nerv, känsla för samtiden och inte minst en underliggande humor som alltid får mig att le.  

Utgiven på Forum 2021.

Publicerat

Margaret Drabble

I min bokhylla har i evigheters evighet legat boken De mörka vattnen stiger av Margaret Drabble. Boken kom på engelska 2016 och fick stora och strålande recensioner, tillräckligt för att jag skulle få oroväckande höga förväntningar och därför ville lägga romanen åt sidan tills det lagt sig. Äntligen har jag tagit fram den för att läsa.

Av Drabbles romaner finns ganska mycket översatt till svenska och jag har läst en del. Hon är skarp och ofta rolig. Den allra första romanen jag läste var De sju systrarna och den gjorde intryck. ”Torr humor i denna allvarliga bok”, skriver jag i mina anteckningar. Mycket intressant berättarteknik genom de ändrade perspektiven som skapar ett slags upplöst fiktion. Genom hela boken följer marginaltecknade inledningar i kärnfulla meningar som fungerar som ledsagare i berättelsen. Som jag nu använder för att ledsaga dig genom denna bloggy.:

Hon sitter ensam, högt upp en mörk kväll under tredje året av sin vistelse i staden. Candida har, efter ett långt liv med sin man Andrew blivit lämnad. Hon flyttar från Suffolk till London, Ladbroke Grove. De tre döttrarna är besvikna, skriver Candida i sin dagbok. De tror att det var hon som drev Andrew i armarna på Anthea.

Hon räknar sina vänner på fingrarna. Förhållandet till vänninorna Sally och Julia är komplicerat, men de förser henne med skvaller från Suffolk.

”Jag är så elak när jag talar om Sally. Men hon har underkuvat och förtryckt mig och jag måste slå tillbaka på något sätt. Jag slår tillbaka med denna dagbok.”

Candida bestämmer sig för att ta en kurs om Vergilius Aeneiden. Men över en natt bygger man om kurshuset till ett hälsocenter istället och Candida ser sig själv simma och gymnastisera istället för att diskutera Aeneiden. Man måste ju ändå ha något att göra.

Hon undrar om hon ska plocka den gyllene grenen. Det är ju fantastiskt att bo mitt i city tänker hon, med utsikt över motorvägar och järnvägar och natthimlen med stjärnbilden Pleiaden – sju systrar. Kan något fantastiskt hända en kvinna i hennes ålder?

”Jag borde känna mig maktlös, men det gör jag inte.[…] En dag i den närmaste framtiden tänker jag sätt denna maktkänsla på prov och köpa en lottokupong.”

Hennes horisont börjar vidgas. Snart blir hon vän med Anais, sedan med MrsJerrold och Cynthia.

Hon får goda nyheter och upptäcker att lyckan vänder. Tillsammans med Sally och Julia bestämmer de sig för att göra en riktig Vergiliusresa under ledning av den entusiastiska guiden Valeria.

”De sju systrarna” beskådar sevärdheterna , följer Vergilius i spåren genom Italien. Alla med olika mål och syften. Då ringer telefonen. Hennes dotter Ellen är på sjukhuset. Candidas stjärnglans bleknar.

Hon möter svåra hinder men återvänder hem med nya insikter. I del tre är det plötsligt Ellens röst som hörs. Berättelsen tar en helt annan vändning för att återigen ge ett nytt perspektiv i den fjärde och avslutande delen. Hjälten återvänder hem. Konstaterar att självömkan är destruktivt. Betraktar gapet mellan sig och sina döttrar och börjar bygga sin bro.

Detta om De sju systrarna. Nu blir det De mörka vattnen stiger. Grattis mig.

Foto