Frukostintervjun: Katarina Bivald

2013 kom Läsarna i Broken Wheel rekommenderar och blev en supersuccé i massa länder. Jag skrev att den kändes så positivt amerikansk (exakt vad jag menade vet jag inte riktigt men läste och hade det bra) . Nu finns hennes tredje roman här En dag ska jag lämna allt det här.

Godmorgon Katarina! Vad äter du till frukost?
Kaffe. Jag börjar alltid dagen med en kopp kaffe i sängen, där jag tänker på dagens skrivande, stirrar ut på björken utanför eller skolkar med en bok.

Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
En roman. Helt klart. Jag kan inte hantera nyheter så tidigt på morgonen. Ibland läser jag mer tema-reportage eller kulturdelen av t.ex. the Guardian, men generellt sett försöker jag hålla världen borta tills åtminstone andra koppen kaffe.

Så, en bra morgonroman, vad kan det vara?
De sista hundra sidorna på gårdagskvällens bok, om man nu har varit så disciplinerad att man slutade läsa i tid och faktiskt gick och la sig. Det här händer mig så sällan att det alltid är lite av en lyx att vakna upp till det härliga slutet av någon bok.

Eller hur! Vad läser du just nu?
Just nu läser jag om Dick Francis, en fantastisk engelsk deckarförfattare som brukade vara stjärnjockey och sen blev bästsäljande författare. Hans böcker utspelar sig alltid i någon sorts hästmiljö, men huvudpersonerna är allt från jockeys, tränare, vinexperter, säkerhetstjänstanställda, privatdetektiver eller konstnärer. Han var stor på åttiotalet, men hans böcker är faktiskt förvånansvärt tidlösa. Jag hittade min första Dick Francis i föräldrarnas bokhylla när jag var fjorton, och har läst om dem sen dess. Annars blir det mycket engelska mysdeckare för tillfället.

(Vi vill också fråga dig: vad skriver du på just nu? men fattar om du
inte vill svara)
Det är väldigt tidigt än så länge, men idén inkluderar en engelsk by, flera bibliotek, ett mord (jag har ännu inte bestämt mig om jag bokstavligen ska ha ett lik i biblioteket, men det är oerhört frestande) och en bitter författare med skrivkramp och hennes tappra yngre assistent som måste lösa mordet. Jag vill skriva en lättsam hyllning till den engelska litteraturen. Ja, nu när jag tänker på det måste det nästan finnas ett lik i biblioteket. Men jag kan lova att butlern i alla fall inte kommer vara den skyldiga. Eller …?

Vi skriver upp boken på att-läsa-listan direkt! Skyldig butler eller inte. Vad använder du som bokmärke?
Hundöron! Jag har aldrig förstås folk som blir upprörda över det. Det ska märkas att en bok har varit älskad: kaffefläckar, chokladfläckar och förstås mängder med vikta hörn.

En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i
hyllan?
Det är en organisk och ständigt pågående process. I mitt sovrum har jag främst skönlitteratur, sorterad i bokstavsordning men med en särskild Att läsa-bokhylla. Det krävs förstås en hel Billybokhylla, inte bara ett hyllplan. Jag kan aldrig ha en ”hög” med olästa böcker på nattduksbordet som folk ibland pratar om, eftersom det skulle bli för farligt. Högen skulle vara så stor att den när som helst skulle hota att falla över mig och döda mig i sömnen. Men vilket sätt att dö på!

I vardagsrummet har jag fack- och populärvetenskapliga böcker och särskilda hyllor för särskilt produktiva författare: en Terry Pratchett-hylla, en Georgette Heyer-hylla, en Agatha Christie-hylla och så vidare.

Tack för intervjun, och vi håller tummarna för att bokhögen ändå inte faller!

 

Love letter to Elizabeth Strout

Eller så är det ju inte, vem skriver publika kärleksbrev till författare i min ålder liksom.* Med detta sagt är jag så tacksam över att Elizabeth Strout skriver romaner. Jag har just avslutat Vad som helst är möjligt. Efter att ha läst Olive Kitteridge, min första Strout, tänkte jag sorgset att jag aldrig skulle få läsa något så bra igen. Men det fick jag för det gjorde jag nyss.

Jag är enormt fascinerad av en berättelsestruktur där människor som på något sätt har beröringspunkter får varsin del eller kapitel. Allt sedan filmen Short Cuts har jag älskat ett sådant upplägg, men inte alltid fungerar det i litteraturen. (När jag skriver det här kan jag inte komma på en enda bok vilket säger en del kanske). Vad som helst är möjligt har åtta, nio berättelser som var och en är en perfektion. Sättet som Strout gestaltar de här människorna i berättelserna är så skickligt. Det är språket. Det är tankarna. Det är sättet att röra sig i tid och rum så att jag blir omtumlad men aldrig yr. Jag tar till mig dem alla, vare sig jag tycker om dem eller inte. Eller, jag tycker faktiskt om dem alla. Alla. Pete Barton, mitt hjärta blöder! Abel och Dottie. April. Helt oförglömliga.

Om ni plockar ut adverb och adjektiv i min text kan ni förmodligen notera att de skulle passa utmärkt i ett kärleksbrev trots allt. Så prova och läs Strouts romaner nu. Kanske (förmodligen) blir du lika hänförd som jag.**

Vad som helst är möjligt ges ut på svenska av Forum förlag i översättning av Kristoffer Leandoer.

* eller?

**  Är du inte övertygad kan du läsa vad Maggans bloggy.

Frukostintervjun: Sofia Lundberg

Sofia Lundberg slog igenom stort med romanen Den röda adressboken. (Dessutom: historien kring den är intressant läsning.) Nu är det dags för romanen Ett frågetecken är ett halvt hjärta om en framgångsrik New York-baserad fotograf med en historia som nu hinner i fatt henne.

Godmorgon Sofia! Vad äter du till frukost?
Allra allra helst vill jag ha en ostmacka och varm choklad. Det fick jag när jag var liten och den favoritfrukosten har hängt kvar. Men ganska ofta äter jag gröt också. Gärna med färsk frukt i. Älskar att äta frukost utomhus.

Åh, vilken utomhusfrukostbild ! Läser du helst morgontidningen eller en roman till frukosten?
Jag läser alltid nyheter på morgonen eller på förmiddagen. Men när jag äter frukost så tänker jag mest, och vill helst inte bli störd i onödan. En stund i stillhet är så skönt.

En bra morgonroman, vad kan det vara?
På helgerna ligger jag gärna kvar i sängen och läser, jag kan ligga i timmar. Alla bra romaner är bra morgonromaner. I helgen som var läste jag Folkets skönhet av Merete Pryds Helle. Mycket bra.

Vi håller med! Vad läser du just nu?
Just nu läser jag Katarina Bivalds En dag ska jag lämna allt det här. En jättefin roman som väcker många tankar om döden och livet och alla de människor som vi tappat kontakten med. Och snart ska jag börja med Alltid din dotter av Caroline Säfstrand. Vi ska vara med i samma seminarium på Bokmässan.

Då kommer vi och lyssnar. Vad använder du som bokmärke?
Det här kommer nog göra ont i en del läsare … jag viker gärna hundöron om det inte finns ett omslag som går att använda. Men jag har ett väldigt fint bokmärke från Skultuna Mässingsbruk som jag fick av min mamma, jag borde använda det mer. Just nu sitter det i en bok i bokhyllan i vardagsrummet, som prydnad.

Hundöron, det bästa och du frågar mig. En viktig avslutande boknördsfråga är förstås hur du sorterar böckerna i hyllan?
Jag har så mycket böcker så jag köper helt enkelt till nya bokhyllor och ställer in det jag läser vartefter. Så det finns någon slags tidsordning, men i övrigt är det bara mycket och härligt rörigt. Jag har en bokhylla med mina favoritförfattare, och deras verk står samlade under respektive namn.

Smart! Fler bokhyllor är alltid lösningen. Tack för intervjun!

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

Adam och Ulrika lever i en familjebubbla av trevlighet och trygghet när deras 19-åriga dotter Stella häktas, misstänkt för mord. Adam reagerar med känsla och förnekelse, Stella är oskyldig och det hela måste vara ett fruktansvärt misstag. Ulrika reaktion är inte mindre stark men betydligt mer lågmäld. Han är präst och hon är jurist utan tvekan präglar deras yrken deras förhållningssätt till katastrofen som de aldrig ens i sin vildaste fantasi trodde skulle kunna hända dem.

Romanen berättas i tur och ordning av Adam, Ulrika och avslutas av Stella som i en av bokens allra sista meningar avslöjar vad som egentligen hände.
En helt vanlig familj är en komplex och mångfacetterad romanthriller. Genom de tre berättarna skalas lager på lager av och som läsare är jag på tårna. Kan jag lita på vad de berättar, hur mycket utelämnas? Det är ett enastående skickligt romanbygge, Nordic Noir när den är som bäst.

Som en liten bonus frukostintervjun med Mattias hittar du här!

Utgiven på Forum 2018.