Jag läslyssnade via Storytel. Drygt fyra timmar in i boken la jag av, 1793 blev helt enkelt för magstark för mig. Förstå mig rätt nu, jag tyckte det var en bra roman, imponerades av språket och mustigheten i skildringen av det sena 1700-talets Stockholm. Jag ser staden med dess invånare tydligt för min inre syn, armodet, fattigdomen, utsattheten och grymheten. Skildringen kring det bestialiska mordet är knivskarp och väldig obehaglig enligt min åsikt, även om jag tror att många andra kanske skulle bytt ut ordet ”obehaglig” mot det mer positiva ”läskig”. Värt att notera är att om romanen skrivits av en sämre författare hade kanske jag klarat att läsa ut.
1793 belönades med Svenska Deckarakademins pris för bästa debut och i dagarna nominerades den till Crimetime Specsavers Award, sist men inte minst är den nominerad till Årets bok 2018.
Utgiven på Forum 2017. Rösta på Årets bok här.
Vilket glädjepiller nya förlaget Lovereads första titel är! Intrigen är nog världens äldsta, flicka/pojke, man/kvinna avskyr varandra, men på något sätt slutar det med kärlek. Exemplen i litteraturen är många, Elizabeth och mr Darcy i Stolthet och fördom, Anne och Gilbert i Anne på Grönkulla och förstås Paul och Lotta i Merri Viks Lotta-böcker. I Grejen med kärlek är det FBI-agenterna Jessica och John som avskyr varandra redan på utbildningen, men när de å yrkets vägnar träffas igen efter några år börjar saker ting förändras.
Jag föll som en fura för Strouts Mitt namn är Lucy Barton. Romanen om det milda maskrosbarnet Lucy som har förmågan att förlåta utan att ge upp sig själv, gick mig djupt till sinnes. Uppföljaren Anything is possible likaså. Det är någonting med Strouts karaktärer som gör att jag förälskar mig i dem, de är ofullkomliga, vänliga och ofta lite till åren komna. De är omruskade av livet och underkastade småstadens gåva och förbannelse. Även när Strouts penna är skarp som en skalpell genomsyras texten av värme och medmänsklighet.