Bokresa till Gent

Bokresor till utlandet älskar jag. Det är en extra rolig grej med Breakfast Book Club. Först var vi tre gånger på Syninge konferens utanför Norrtälje. Men sen blev det längre resande. Det är enkelt. Vi väljer en bok med anknytning till platsen och ordnar en literary walk – en guidad litterär promenad! Alla som vill åka med bokar sin egen resa och sitt eget hotell. Vi håller kontakt via Facebook under resan, träffas spontant och pratar böcker men också en hel del annat.

I år, som var den 8:e resan faktiskt, åkte vi till Gent. Denna fina medeltidspärla är lätt att gå och orientera sig i och enastående vacker. Vi guidades av Hilde och fick presenterat den flamländska (och övrigt belgiska) litteraturen med koppling till staden. Boken vi läste var Krig och terpentin av Stefan Hertmans.

I centrum står morfar och hans måleri. En dag får författaren ett par skrivböcker där morfar skrivit sitt liv, inte minst åren under första världskriget. Bokens första del handlar om relationen mellan barnbarn och morfar och morfars liv fram till kriget. I del två byts perspektivet ut och det är morfar som berättar. Råa berättelser från död och slakt under kriget, men också om vänskap och kärlek. I tredje delen återgår berättarrösten till författaren och jakten på både sanningar om och målningar av morfar är i fokus.

Vi var överlag grundpositiva, somliga gillade den ännu mer än så. Det är kontrasten, eller balansen, mellan kriget och måleriet som är så läsvärd och jakten på hur morfars liv egentligen varit. Bra! Och som vanligt intressant att läsa en bok som handlar om platsen där man befinner sig.

Här sitter vi och diskuterar på det alldeles nybyggda biblioteket Krook.

Bokresans tidslinje: Första gången, Berlin 2014, var mer en slump än en genomplanerad idé. Marie skulle åka med ett annat gäng och jag kom på att jag också ville åka till Berlin. Vi frågade om någon annan ville åka till Berlin och prata bok. Och så många ville hänga med! Tjugo personer samlades för en brunch på Gugelhof för att prata om Farväl till Berlin av Christopher Isherwood som bodde i staden under 30-talet och Adams arv av Astrid Rosenfeld. Redan i mars 2015 åkte vi till Helsingfors och gick i fotspåren av Kjell Westös Där vi en gång gått med Annika Hällsten från Hufvudstadsbladet som fantastisk guide. Den gången avslutade vi på förlaget och drack skumvin med författaren själv. Humlebaek sommaren 2015 var egentligen bara en bokfrukost om Colm Tóibín, En lång vinter  på Mosters kaffebar samtidigt som Louisianas litteraturfestival gick av stapeln. Så i december 2015 blev det mer ordentligt till London, där Camilla – Mind the book – gjorde en superbra guidning i Chiswick, Richmond och East Sheen. Våren 2016 gick resan till Amsterdam där Margot som till vardags jobbar på Waterstones både guidade och valde bok. Lives lost av Britta Bolt, en deckarhistoria i modern Amsterdammiljö. I Madrid 2017 läste vi Ben Lerners Vägen från Atocha Station. Vi käkade tapas med uppfriskande drycker av olika slag och tyckte bokdiskussionen var speciell eftersom vi befann oss på samma plats där bokens huvudperson Adam bodde. Brighton våren 2018 var Starlings av Erinna Mettler vår bok och vi guidades i det oväntat litterära Brighton.

Brev från Europa: Bryssel och Gent och Göteborg

Sådana där blixtresor, jo de kan vara bra, men när man är hemma igen är det nästan som om de aldrig har hänt. Men jag var verkligen i Bryssel, i Gent och i Göteborg. Tjopp tjopp.

I Bryssel kunde jag mest tänka på att flygplatsen bara ett par månader tidigare varit utsatt för attentat. Jag hatar att jag fått de tankarna. Närvaron av militärer och vaktpersonal var påfallande. Och jag läser för att ta mig någonannanstans.

Sanning med modifikation, om Kouplan, en flykting som försörjer sig på att ta detektivuppdrag. Med ett skärpt sinne och lågmäld logik kan iakttagelser göras och gåtor lösas. Här är det ett barn som försvinner och att det inte visar sig vara som man kunde tro gör den här berättelsen så hemsk och sorglig. Kouplan var en bra bekantskap att göra och jag kan knappt vänta på att få läsa mer.

GentI Gent åker vi ut på landsbygden och tittar på slott och äter god glass. Jag kan inte nog understryka att Gent är en sådan bra plats att vara på. Åk dit! På kvällarna läser jag  Det nionde brevet och vilken överraskning! Jag hade ärligt talat ingen annan aning om vad den handlade om, bara hört att den är läsvärd.

Det är Lea, den allra rikaste markägaren på Gräsö som dör och till begravningen dyker det upp en mystisk man och bådar olycka. Och visst är det familjehemligheter som rullas upp här i nutid och tillbakablickar till då när resandefolket kom med sitt tivoli. Men det jag tycker mest om är berättelsen om Gräsö och förändringen från en blomstrande landsbygd med kor och mjölkproduktion, till dagens läge när den sista mjölkbonden, Leas son Walter, bestämmer sig för att sälja korna. Det är också Walter som jag tycker så himla mycket om. Sonen som blev kvar på gården, trots att mötet med en romsk flicka på tivolit skulle kunna ha förändrat så mycket. Till sin dotter Julia som kommit hem för sin farmors begravning säger han:

Men jag ska inte klaga. Jag har haft det bättre än många andra. Det har varit hårt arbete förstås och jag har ingen bildning att tala om och inte har jag sett världen, som du. Men jag vet vem jag är och varför jag stiger upp om morgnarna.

Värt att tänka på. Romanens upplösningen blir sådär, helt enkelt för att det är för många trådar som ska klaras ut på kort tid. Men i övrigt är det är sannerligen en fin roman att vara i.

Upplösningen i den här bloggyn är Göteborg, min bästa stad, som omfattas av det absolut blixtsnabbaste blixtbesöket. Tåg, taxi, göromål, taxi och tåg igen. Jag vevar ner fönstret och lyssnar till Hellström-repetition och känner doften av sommarblommor. Så kan det också vara.

Sanning med modifikation. Sara Lövestam. Utgiven 2014 av Piratförlaget.
Det nionde brevet. Catrin Ormestad. Utgiven 2016 av Wahlström & Widstrand.

 

Bibblospaning Gent

gentbibbloEn av de roligare saker att göra när man kommer till en ny stad är att gå på biblioteket. I Gent finns flera, inte minst universitetets höga boktorn. Jag blev guidad i huvudbiblioteket, ett hus som ligger snygg och prydligt i staden, men som är alldeles för trång för sina böcker. Så nu är ett nytt hus på gång – efter en lång tid av bråk. Hur ska det smälta in? har motståndarna skrikit. Hur bra som helst, säger jag!

Längst ner i nuvarande hus finns ett temarum och bibliotekarien som är ansvarig för rummet säger

The concept of a theme room started 25 years ago and has been successful from early on. This theme emplacement is unique in Flanders in that way that we are not bound by a traditional way of presenting our materials but by the interests of our customers. Books are classified by much needed areas of interest such as: filmed books, people and society, healthy living…
 

Också i Gent hittar man udda bokmärken.

The worst bookmark we found in a book: a reader made  one with all the  alleged errors he found in a book he borrowed from our library: e.g. the depth of that lake is not …m deep but…, the name of that person is not x but y, he married not on July 12th but August 12th etc… etc…

 

Läs mer om biblioteken här. Nederländska är inte så svårt som man kan tro!

Brev från Europa: Bryssel, Gent och Paris

Jag vill resa lätt. 10 dagar resa, men inte checka in något bagage. Ett litet urval kläder som kan tvättas i ett handfat. Ett block för de uppgifter jag ska genomföra. Inga böcker i pappersform, helst.  Då sätter ångesten in: Räcker det med att ta med bara läsplattan? Tänk om den går sönder! (Lugnande ord: det finns väldigt många ställen att handla böcker i Europa) Tänk om den går sönder på flygplanet! (Lugnande ord: du kan läsa tidningen, eller på mobilen).

Jag slutläser den Blå tråden på planet ner till Bryssel. Anne Tyler är en författare jag uppskattar mycket. Någon gång har jag försökt läsa hennes allra tidigaste böcker, men är det inte lite för ofta väl skruvade karaktärer och lite putslustigt? Men nu är det bara bra. En dramatisk vanlig vardag utan den dramaturgiska kurvan. Man läser på ändå. Här är det en familj i fokus, där den näst yngsta – men vuxna – sonen alltid tenderar att inte komma att inte vara tillgänglig. Hans frånvaro präglar de andra och när han kommer blir det stort hallå. Men berättelsen tar helt andra vägar, vi får kliva tillbaka i historien och får andra berättelser som kanske kan förklara varför en familj blir det den blir. Jag noterar att romanen har mycket dialog, är det därför det känns som jag är en del av den här familjen?

I Gent skiner solen nästan varje dag och jag hittar nya stråk och intressanta områden att besöka, Inte minst biblioteket det gamla och det nya, men det får bli en egen bloggy. Jag jobbar mycket och huvudet är upptaget av arbete. Läsningen får bli anpassad till det. En liten lättläst karamell om en biograf i Paris. DEN följer den dramaturgiska kurvan exakt. Förhoppningen är att boken ska ge mig några nya gator att besöka i Paris. Men så är det inte.

hostJag fortsätter med Jenny Colgans Det lilla bageriet vid strandpromenaden. Jag älskar Jenny Colgan. Stundtals också hennes böcker. Den här får mig att vilja flytta dit tidvattnet är avgörande och längtan efter lunnefåglar blir stark. Här är det Polly som, efter att hennes företag kraschat och relationen med pojkvännen likaså, flyttar ut till Cornwall någonstans för att slicka sina spår. Det visar sig att hon är helt grym på att baka. En rar bok, trots död och skilsmässor, tänker jag när jag lördagsledigt sitter i Jardin Luxembourg i strålande solsken. Allt ordnar sig.

Jag avslutar med Jojo Moyes Sista brevet från min älskade. En sträckläsningsbok (som de övriga i den här bloggyn) om Jennifer som träffar sin stora kärlek. Genom en serie händelser, som jag brukar sammanfatta 2000 år i föreläsningar om religion, kommer de ifrån varandra. Ramberättelsen är journalisten som av en slump råkar hitta deras kärleksbrev och blir en viktig länk i kedjan. Om de träffar varandra? Men läs nu boken. Det är den sannerligen värd.

Läsplattan har 69 % batteri när jag landar på Arlanda. Puh.