En medryckande men komplicerad roman i tre delar. Utspelas i New York i trakterna runt Washington Square Park åren 1893, 1993 och 2093. Jag blev snabbt uppslukad av första delen där Manhattan är en slags frizon för HBTQ personer på amerikanska kontinenten. Kändes nästan löjligt uppfriskande med en historisk berättelse där all sorts kärlek är tillåten. Andra delen utspelas 1993 på Hawaii och tar upp ursprungsbefolkningens dilemman i ett annat USA än det vi känner. Den sista delen utspelas i slutet av vårt sekel med vibbar av 50-talets science fiction romaner, där befolkningen i New York lever i ett totalitärt samhälle plågat av upprepande pandemier.
Om jag ska tvingas sammanfatta denna tegelsten skulle jag beskriva den som en blandning av HBTQ-roman, släktkrönika och dystopi. Den liknar inte Yanagiharas förra fantastiska roman Ett litet liv utan är kanske mer av en idé-roman? Jag vet faktiskt inte mer än att jag tycker att man ska läsa de tre delarna som tre olika romaner i en serie. (Tänker att det kanske är synd att Mot Paradiset inte är en feelgood eller en deckare för då hade den definitivt blivit en serie.) Jag tyckte bäst om del 1, älskade den unge aristokratiske mannen och skildringen av hans djupa förälskelse. Läs gärna den hörrni!
Utgiven på Albert Bonniers förlag 2022, översättning av Niclas Nilsson.
Orden kryper ur sidorna och in under min hud. När jag efter drygt 700 sidor lägger ner boken är jag fullkomligt dränerad på känslor. ”Ett litet liv” är en av de mest uppslukande romaner jag någonsin läst. Jag har förstått, via mitt flöde på sociala medier, att många delar denna upplevelse.