Etikett: I det yttersta

Som vanligt fanns det lika många läsupplevelser som deltagare i bokfrukosten. Ändå var vi rätt eniga, boken var ingenting för oss. Själv tillhörde jag den grupp som var mest positiv. Jag tyckte jag befann mig i en av Ingmar Bergmans filmer under läsningen. Svartvit och klaustrofobisk med fyra skådespelare som gestaltade ångest, panik och självupptagenhet olika vis. (Ja, jag gillar ofta Ingmar Bergmans filmer.)

Ett ord som återkom i diskussionen var trovärdigt, flera av oss menade att personerna inte var trovärdiga. Kanske det var det som var felet, vi är alla väl förtrogna med skärgården och svenska förhållanden. Om personerna i stället placerats i en för oss okänd miljö i en annan tid kanske storyn känts helt annorlunda. Helt klart är dock att titeln är dubbel, personerna befinner sig i yttersta havsbandet, men också i det yttersta rent mentalt.
Tänk på, innan ni läser kommentarerna nedan, att vi som tycker detta är en tämligen homogen grupp damer alla bosatta i Stockholm. Vi kan ha fel!

Några av rösterna från morgonens diskussion:

• Rätt tråkig, gillade inte alls personerna
• ZZZZZZ
• Lättläst men gillade inte språket, för mycket tragik
• Varför hade de ingen mat med sig!!!!
• Personerna var platta och fåniga
• Språket var korthugget, flöt ej
• Väntade hela tiden på att få veta vad som egentligen hade hänt Hannes
• Jag var orolig för hunden, ingen verkade ta hand om den
• Barnsliga personer, att åka ut så där till en ö
• Jag tyckte att de ständiga ovädren drog ner boken
• Jobbig i början, men vackert språk
• Miljöskildringen kvävde handlingen
• Tung att läsa
• En av de tråkigaste böcker jag läst
• Miljöskildringen med detta dramatiska väder kvävde handlingen
• Det var spännande att alla trodde att de bar skulden till  Hannes försvinnande
• Överdrivet mycket elände, men rätt okej. Tyckte den var spännande
• Intressant tema, hur mycket hemligheter som människor döljer inom sig
• Början var seg, men efter 70 sidor lossnade det
• Språket innehåller för många adjektiv

Utgiven på Ordfront Förlag 2015.