Brev från Europa: Bryssel

The streets here are like nowhere else: almost all of them have two names. You can be in one place and say that you are in another, and still be telling the truth. That is one of the many intrigues of bilingualism: ubiquity. The city itself has two names. Or is it three now? Regardless of the language, the dark streets under the lonely moon still see you, follow you, question you. No matter how hard you try to blend in, no matter how fast you walk, no matter how high the volume of your mp3 player. They’ve seen it all: they were here before you were born. And they were born here, unlike you.

The lovely streets. Olivier Gbezera. Ur novellsamlingen The Meantime-nine short stories from Brussels Utgiven 2012.

Jag packar min väska för Göteborg

gbgEn mycket liten övernattningsväska packas för en helg i Göteborg. SMHI säger regn och det gör ingenting eftersom jag ska vara inomhus hela tiden.

Med mig på tåget släpar jag Nattfilm för att läsa ut, men också Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson för att diskutera.

Jag packar min väska för Helsingfors

En synnerligen bra helg i Helsingfors som därmed gjorde succé med dunder och brak i mitt liv. Jag var beredd att stanna hur länge som helst! Fotot är från Esplanaden och hela Helsingfors var ett enda stort ljusslingeexplosion!

IMG_1265Så skrev jag efter den förra Helsingforsresan. Så mycket ljusslingeexplosion lär det inte bli i februari men jag ser fram mot staden ändå. Min ciceron brukar hitta spännande barer och hippa restauranger, som gjorda för pinglor av min kaliber.

Nå nå. Läsning? Jo tack. Det blir Vinterkriget av Philip Teir. Jag kan inte tänka mig något mer passande.

Jag packar min väska för Paris

De senaste månaderna har varit de mest pressade i mitt liv tror jag. Jag har jobbat kvällar och helger med få undantag.  Så är livet ibland och det gör ingenting. Men nu när väskan ska packas för Paris blir det hastigt och inte särskilt välplanerat. Det får bli lust och infall som får styra och de dagarna blir ofta de bästa. I Paris har jag varit många gånger förr och gjort mest trevliga saker. Varit gravid till exempel. Och luffat runt med bebis och småbarn. Och beställt glass till tonåringar och tittat på konst med mamma.

Jag tycker mycket om Frankrike, är praktiskt taget fransyska egentligen. Även om nivån på franskan återigen är på grottstadiet ser jag fram mot att använda den.  Jag citerar mig själv

Jag sliter med min franska som hinner bli rostig (läs: sönderfallen i små mörkbruna flarn) mellan varje år. Ett knep jag har är att fylla ut de hål av språkbrist som uppstår med låtsasfranska. Den som talar med mig brukar bara artigt nicka och sedan gå vidare. Det bästa jag vet – jag fullkomligen sprängs av stolthet! – är om någon tar mig för fransyska och frågar efter vägen eller hur dags bion börjar. Då fullkomligt svadar mina låtsasfranska ord. Allt handlar om intonation och total inlevelse.

metronom

Min godaste vän ska bli Metronom . Jag har redan börjat på den och jag säger bara det att läs den även om du inte åker till Paris.

I väskan packar jag också:

Kodnamn Verity av Elizabeth Wein som är oktober månads frukostbok. Plus ytterligare en bok från samma förlag.

Fördelarna med en kollaps av Jonathan Tropper.

Kanske hinner jag också Paris av Niklas Rådström också.