Igår kom min svägerska och hennes kille till Buenos Aires. Anna hade köpt senaste numret av svenska Elle för resan och den har jag nu här hos mig. Som vanligt är det alltid till Jessika Gedins bokkrönika jag först bläddrar. Och som vanligt vill jag ropa HURRA högt och sen läsa om och läsa om och läsa om för att gång på gång inspireras av det hon skriver. Och hur. Oerhört sällan gör hon mig besviken. Alltid genomtänkt, vackert, smart och personligt beskriver hon tiden, oavsett om det är i Spanarna eller På spåret, i Elle eller som Sommar-pratare.
Måtte hon skriva något längre snart, något riktigt riktigt långt. Hoppas.